Senaste inläggen

Av Catja Lindeblad - Måndag 10 juli 09:58

Man kan väl säga att tiden efter Vince har varit märklig,och ett slag tänkte jag nog att bloggandet var över för jag tappade lusten, lusten till att fotografera, lusten att skriva, tänkte väl mest att vem läser mitt tragglande om hundar och livets små vedermödor och saker och ting var inte kompletta längre

 

Så många gånger jag sa att det var bökigt med två hundar och det ångrar jag tiofalt, för vad vad jobbigt liksom, det kommer jag inte ihåg längre

 

Tycker det är ett jämt och bra antal och så mycket glädje dom hade av varandra..

 

Nu kommer jag inte att skaffa en till hund, åtminstone inte nu

fokus får ligga på Walle och ärligt talat att köpa en till, skulle vara som att sudda ut Vince , så är ju känslorna nu..

 

Vince kommer ju såklart aldrig att suddas ut, hur många hundar som ev kommer efter, kan ju fortfarande komma ihåg allt om Leffy och han finns i mitt hjärta, dog 90..

 

Det är ju ett tag sen jag skrev, det poängterade svärdottern ;-) så jag får ta mig lite i kragen och försöka komma igång igen med det hela

 

Putsa upp kameran och instruera Walle till position och det är inte det lättaste för Walle är WALLE ;-) sen är det faktiskt så att mobilen har en hyfsad kamera och den har jag alltid med mig så rätt många foto hamnar där, så nåt har jag ju faktiskt tagit som tex en underbar tur till Falsterbo när solen behagade visa sig och en lika underbar tur till Ystad, där jag fick nöjet (?) att bli hundbiten, en intressant upplevelse men det får komma med nästa inlägg..;-)

 

Sen sist jag skrev har vi hunnit med att fira Liam som fyllde hela tre år och där hade jag önskat att jag filmade när han gick laget runt och visade upp sina nya shorts

     

Ungar brukar inte bli så glada över att få kläder men det blev han ;-) men nu gjorde jag inte det så ni andra får inte det nöjet för härligt att se var det..

           

Vi har firat Samuel som fyllde två år och jag gick på semester som för övrigt går in på sista veckan eller för vara exakt 10 dagar kvar om vi räknar med denna dag och det är viktigt att vara exakt när det gäller semester, ångesten över att semestern snart är slut försöker jag trycka tillbaka, det kan ju räcka dageninnanångest..

   

Att 2017 skulle vara ett år med delar av sorg o bedrövelse visste jag när jag skålade in det nya året, jag bara visste..

     

För några veckor sen fick finaste Atlas vandra vidare och jag kände så med husse när jag träffade på dom den morgonen och han berättade för mig att samma dag noga räknat två timmar efter jag pussat på Atlas nos skulle han få sluta sitt liv här på jorden  

Fina Atlas ska minnas dig med värme och tänka på alla fina stunder uppe på backen

     

En annan fin kille har också lämnat oss och det gjorde mig extra orolig över Walle för Tarzan hade också EP och fick flera anfall på raken och hjärtat klarade inte av det, så sorgligt..

 

Man får ju hoppas att resten av detta året bjuder på mer glädje än sorg, jag inte bara hoppas jag näst intill kräver det!


Men livet går vidare och det är ju så att det är en gåva att få vakna om morgonen sen att man inte hoppar ur sängen (har i och för sig aldrig gjort det) utan mer stapplar upp det är ju bara en parentes


För övrigt är jag glad för en helt lagom soldag i går med lite svalt i luften så jag fixade att bara sitta med näsan i vädret

Så några dagar med sol har vi fått och jag är glad för vilket väder som helst utom regn!


Tjingeling!


ANNONS
Av Catja Lindeblad - Söndag 4 juni 17:46

Vi har nu tagit ett skutt in i juni månad och jag ska snart ha semester, och det är något jag längtar alldeles otroligt mycket efter, att få landa i det som hänt och slippa hålla masken, kort sagt bara få lov att vara..

 

Eftersom jag sa att elände och katastrof är mina mellannamn får jag också lägga till oro för det har jag, imorgon eller på tisdag får jag provsvaren på dom prover vi tog på Walter och ska det hålla samma stil som den sista tiden så blir det väl helt åt skogen..

 

För det har varit si och så sanna mina ord: först var det här med knäet och jag stapplar hem, då upptäcker jag när jag sätter dit jojo kortet på bussen att istället för att ge mig ett kort värt 200 riksdaler som jag BETALT för hade jag fått ett 50:- kort

 

Naturligtvis gick jag ner till Coop Konsum  Oxie för att beklaga min nöd men si det gick inte hem, för det fick jag ju förstå att HON kunde ju inte veta, men det var ju inte så att HON inte trodde på mig"

SKITSNACK säger jag HON kunde lika gärna sagt "jag tror inte på dig!"

 

I mer än 17 år har jag handlat i den affären, jag fattar att då kan man ju inte tro på mig..

Klart jag skulle tittat efter men jag är så naiv och korkad att tro att betalar man för ett kort som kostar 200 kronor så är det de man får  

Men tack för blåsningen Coop Konsum 150 riksdaler på blås kontot! ..(ni fattar hur sur jag känner mig)

 

Sen så åt jag Polly och det är ju himla gott, jag är ju inte heller den som tar en och en, nä då..jag häver in x antal Polly och vips så känner jag att nåt inte är helt ok och sen lossnar min tand, hela kronan faktiskt..Polly påsen var faktiskt köpt på Coop Konsum i Oxie, kan man begära skadestånd tro, hatar dom mig kanske??

 

Mitt lilla sparkapital på betoning på LILLA äts nu upp av tandläkarbesök och veterinärbesök (jag till tandläkaren och Walle till veterinären, om nån skulle undra)

 

Det stämde det jag kände på nyårsafton att 2017 skulle bli ett skitår, och vi har halva året kvar! Huvaligen!

 

Därför längtar jag efter semestern så jag kan gömma mig och tänka på livets orättvisor där förlusten av Vincent var den största..

 

Lusten att fotografera har försvunnit, inte helt men jag har sällan kameran med mig ut

 

Mobilen har en rätt ok kamera och det är den jag använder för det mesta

 

Walle är ju inte så förtjust i att posera men det kommer han kanske att bli framöver, vi får väl se, jag slänger upp mobilen lite då och då och ibland ställer han sig i position precis som Vince, känner ibland att jag är så himla orättvist mot Walle för han ÄR faktiskt riktigt duktig i mycket till och med ett strå vassare än Vince..i det här med att hämta grejer tex där han ju en stjärna!

 

Men det kommer nog att ordna sig, får han bara vara frisk så reder vi nog allt annat med

 

Håll tummarna för bra provresultat!!

 

Idag hastade jag ut för att köpa present till Liam det blev ett antal så jag hoppas han ska bli nöjd det lilla livet

 

Snart, om ett par dagar fyller han tre hela år och då får jag ju ladda kameran!

 

Tjingeling




ANNONS
Av Catja Lindeblad - Tisdag 30 maj 09:52

Den frågan får jag hela tiden var jag än är, på busshålls platsen vid jägersro, Husie och såklart hemmavid..

 

Det har nu gått 25 dagar sen han dog och livet känns annorlunda, halvt på nåt vis, Walter ser så liten ut utan Vince och jag känner mig vilsen, han var min klippa, den som fick mig lugn

 

Dagarna precis efter var så märkliga, ena dagen flydde jag när jag såg människor komma emot mig, orkade inte säga orden "han är död"

Nästa dag pratade jag som om inget hade hänt och jag undrade i mitt stilla sinne om jag förlorat greppet på riktigt när jag sa till en att nu måste vi skynda oss hem för "Vince väntar på oss" naturligtvis trodde jag inte det, men det är den här förträngnings mekanismen och för en mikrosekund var det helt sant

Dagen därpå grät jag tills jag var helt dränerad

Sen kom ilskan, vreden över det orättvisa att han bara blev 8 år, inte ens det förresten, han fyllde år den 10 och han dog den 5/5

 

Sedan lugnade det sig en aning och jag betedde mig som en hyfsat normal människa (vad nu det är)

Tills jag var nere och skulle handla foder till W och jag får Vincents sele i en påse..jag hade bett om det, jag har en låda där de andra hundarnas halsband o koppel ligger och dom används inte till nästkommande, men den känslan när jag får selet i min hand var hemsk för att inte tala om när jag hämtade urnan med hans aska, då kom alla känslor tillbaka, dubbelt upp för nu var det på riktigt, jag fattade, han finns inte mer..

 

Walter har också varit väldigt låg och han som alltid varit matglad ville inte äta och eftersom han äter fettfri kost och var lite tunn innan så blev ju det ännu en källa till oro..

 

Men den som sörjde med hela sin kropp var Nora, hon jamade och letade efter sin livs kärlek hela tiden dag som natt, det var fruktansvärt och varje gång jag och Walter kom in så sprang hon fram och kollade och sen när hon fattade att det inte var Vince utan Walter tvärvände hon och fortsatte sitt letande..

 

Förra veckan låg hon på hans stora kudde i hallen, ingen har legat på den sen det hände, men nu låg hon där och sen dess letar hon inte mer..Walter ligger precis som han brukar med huvudet lite snett på kudden och kroppen utanför precis som när Vince levde

 

Käre älskade Vince vi saknar dig så det gör ont

Men nu kan jag prata om honom och tänka på honom utan att gråta, för det mesta i alla fall..

 

Det som har förstärkts är ju oron för Walter för det är ju ett faktum han har epilepsi och allt kan hända, han har en påverkan på bukspottskörteln som en biverkan av medicinen och han är bara två år, vad mer kan medicinen göra på hans kropp? Hur länge klarar han sig utan att få mer biverkningar? Hur länge innan levern tar stryk? Hur länge innan fenemal gjort sitt och anfallen kommer tätt?

 

Visst kan man inte gå och tänka så, det är ju det här med att leva här och nu som är så svårt, lätt att säga men ack så svårt

Finns folk som säger det till mig "tänk positivt" ja visst jag försöker! Men det är jävligt svårt faktiskt, det hade underlättat om W varit frisk utan sin EP då hade jag inte tänkt som jag gör men det är ju ett faktum han har det han har..

 

Därför var det ju inte så konstigt att jag blev näst intill hysterisk när W fick ont i magen för nån vecka sen och bugade sig som en hund gör när magen gör ordentligt ont och när han sen bajsade gult då var ju paniken total!

Förmodligen var det en reaktion på X antal frolic som en gubbe tryckte in i käften på Walle innan jag hann säga koskit

 

Nu mår han bättre i alla fall och vi tar prover på torsdag, skulle egentligen tagit i går och kollat bukspottskörteln men eftersom han mådde helt ok igen och vi ändå måste kolla Fenemal koncentrationen och levern, kan vi kolla ALLT på samma gång så behöver han inte bli stucken två gånger..

 

Min son har hunnit fylla 30 år och det fattar jag ju inte alls! 30 år!! Vad hände liksom!?  

Dom åkte iväg på resa hela familjen och eftersom jag är jag drog jag en djup suck av lättnad när dom var hemma igen! Det händer för mycket skit i vår herres hage nuförtiden så jag är mest nöjd när dom finns i närheten, mina barn ;-)

 

Eftersom elände och katastrof är mitt mellannamn så har jag gjort nåt med mitt knä(?) Vad vet jag inte, har tankar på en taskig stol utan ordentlig fotpall och det faktum att jag korsar mina ben på ett för knät fel vis och så kanske en gnutta trädgårdsarbete för nån vecka sen

I vilket fall som helst kan jag inte stödja på benet och det är svintufft att gå

 

Det gjorde ju säkert inte det till det bättre att jag haltade mig fram på jobb hela helgen, då också den taskiga stolen utan ordentlig fotpall återigen spelade roll

 

Så i söndags morse gav jag upp och linkade hem, tanken på brandövning (idag) och jobb 21 timmar onsdag och torsdag gjorde mig kallsvettig  

Få se hur det är imorgon annars får det bli att gå till expertis för att höra vad som hänt med mitt knä..för jäkligt ont gör det och gå måste jag kunna för W skull om inget annat, fast det är bra träning för Walle att gå sakta..

 

Over and out

Av Catja Lindeblad - Måndag 8 maj 17:31


Vincent 2009-05-10- 2017-05-05

 

Om jag växer mig svag och fördärvad

och du ser hur jag smärtar och lider

Så ber jag dig,för mig till frihet och ro

för jag vinner inte den striden

jag vill,men förmår inte stanna och du vill inte att jag plågas så

vad som kommer får du inte rädas

Älska mig och låt mig gå


Ta med mig dit såren får läka

och var kvar hos mig tills det sker

tala till mig och håll om mig ömt

tills mina ögons liv har släckts ner

jag vet, du kommer att våndas

men låt ej dina kval komma först

För den här dagen, mer än alla andra måste din kärlek till mig vara störst.

 


Så kom den då, den där dagen som ingen hundägare vill tänka på..

Vincent blev något bättre av laser och när vi var nere och tog femte o sista behandlingen tänkte jag nog att det vänt, jag hoppades så på det..

 

Natten till onsdagen låste sig nacken totalt och han kunde inte stå upp, vi fick dra honom liggandes i biabädden och vi åkte in akut där han fick smärtstillande som hjälpte då

 

Vid den neurologiska undersökningen släpade högra benet efter och tassen kom inte riktigt på plats, jag fick med mig sprutor hem att ge

Trots denna smärtlindring så hade han ändå ont och nacken låste sig med jämna mellanrum

 

På torsdag ringde jag sjukgymnasten och pratade med henne, sen bestämde jag mig och gick ner för att prata med mina veterinärer, jag blir varm i hjärtat när jag tänker på att jag såg tårar i deras ögon, för det här var inte vem som helst, det var VINCENT

 

Beslutet blev taget och jag gick hem och just då kändes det glasklart..

    

På fredags morgon låste sig nacken igen och han kom inte upp och jag gav den sista sprutan och denna gången hjälpte den bra för den dagen var han nästan som vanligt

 

Vi gick upp på backen där jag struntade i koppeltvång och barnkammartider och lät han stöta upp två fasaner och han var så lycklig, visst tänkte jag att nu skulle han krascha riktigt för när han tvärvände efter fasan nummer två så såg det ont ut, för mig, inte för honom, inte just då..

 

Sen satt vi där på vår bänk och snackade han och jag, precis som förr

Ett tag såg han ansträngd ut och då hade han nog ont, men det kändes bra att han fick göra det han älskade mest

 

När vi gick hem så såg jag det jag sett de sista dagarna men riktigt ordentligt nu att han även haltade med höger ben, så nåt mer hade säkert hänt i ryggslut eller höfterna

 

Vi åkte ner tillsammans med sonen och vi var där vid hans sida när han tog sina sista andetag

 

Denna fina underbara hund som min son sa: "one of a kind" och så var det, han var speciell min Vince och så mycket han gjort för mig och för andra

För han har sannerligen fyllt sin funktion på jobbet också..

 

Det är tomt här hemma och vi saknar honom

Det känns som halva jag har försvunnit och det är tur att Walter finns för annars vet jag inte hur det gått..

 

Finaste, älskade Vincent tack för dessa åren nog för jag hoppades det skulle bli många fler, men det blir inte alltid som man vill, nu har han inte ont mer och det är det viktigaste, jag tror och hoppas han haft ett gott liv omgiven av människor som älskade honom och hundkompisar som han älskade, han gnällde alltid av glädje när han träffade dom och han var den som alltid drog iväg och fick hela gänget med sig fast han kom ju tillbaka när jag visslade, det gjorde inte kompisarna..

         

Tack för allt min vän, du är mycket saknad

Sov gott vispen, jag älskar dig!

 


Av Catja Lindeblad - Söndag 30 april 17:34

Denna månad har det sannerligen inte varit många inlägg och därför är det väl bäst denna sista dag denna månad på självaste VALBORG författa ihop något..

 

Vincent knutor visade sig vara fett och det var en STOR lättnad, lungröntgen visade då inget heller utom spondylos på ryggraden och det var väl nytt för mig, för på djursjukhuset förra året när han fick sitt rejäla nackspärr sa dom artros förändringar, så vi får se om jag missuppfattat eller han nu har både och, det kan då förklara hans ändrade beteende en del..

 

Walter fick ett anfall två dagar efter 6 månaders dagen (anfallsfritt) och det var såklart jäkligt trist, men sex månader är trots allt sex månader och jag är glad för det, en annan intressant del var att jag efter att ha läst något inlägg i min grupp ep hundar fick till mig att taktil beröring hjälpt några att dels stoppa anfall och dels göra dom kortare, så när Walle väckte mig på morgonen med att försöka kräkas var inte tanken vare sig på ep eller taktil, jag ville bara få ner honom från sängen så han inte spydde där så jag "puttade" och följde med honom ner från sängen då jag såg att det var ett anfall på gång, fortsatte hålla honom och stryka i ett bestämt mönster över kroppen, det blev inte ett så våldsamt anfall som det brukar och det var hyfsat fort över, det intressanta var att dels luktade det inte som det brukar göra efter ett anfall ej heller kissade han på sig vilket måste betyda att han inte var helt väck som han brukar vara, nu kanske detta var en tillfällighet och det är inte så att jag önskar att han ska få ett till men om det blir likadant nästa gång då kan man ju tänka sig att detta faktiskt hjälper..

 

Dagen efter W hade fått sitt anfall vrider Vince nacken igen och naturligtvis en sen fredag eftermiddag, tack o lov att min Vetklinik har öppet till 20..

De skrev ut annat smärtstillande och han fick komma ner för laser vid 18:30

 

På lördag eftermiddag kraschar hans mage big time..Tradolon är inte att leka med, hade det på känn men det är som att välja mellan pest eller kolera..

 

På söndag vände det, tack o lov ville han dricka så jag gav honom vatten en gång i halvtimmen fram till 02 natten till söndag sen slocknade jag

 

Sen har vi varit och fått laser beh och sista och femte blir på tisdag sen går vi till vår sjukgymnast och fortsätter där och det är väl lite vad hon säger som gör att jag får tänka igenom och ta något beslut

 

Det är jävligt svårt det här, han är som vanligt sen låser sig nacken och jag får massera och det släpper, han klarar inte att gå längre sträcker för då bråkar nacken och frågan är: är det tillfälligt, kommer det att bli bra igen eller är det såhär det kommer att bli i fortsättningen??

 

Sjukgymnasten är bra för hon talar klarspråk och svävar inte på målet och det är just det jag behöver, nån som talar klarspråk..för jag vet att jag kan överdriva när det gäller mina pälsklingar men ibland kan det ju faktiskt vara så att man inte vill se också..jag har tänkt mycket på en gubbe jag brukade snacka med i käglinge han hade en labbe som var gammal dessutom hade hon väldigt svårt att gå, frambenen funkade inte riktigt på henne, det såg väldigt besvärligt ut, vi stod och pratade om just detta när han tar fram bollen och säger "men kolla här så pigg hon är" och gubben studsar bollen och hunden hoppade och ja hon var överlycklig men sen stapplade hon fram,gubben kunde inte se och det är nog det jag är mest rädd för..

 

Det är förkrossande svårt att ta det där jävla beslutet och bara tanken ger mig andningssvårigheter men ibland kan det vara det vackraste vi gör för dom..

 

Sätter min tillit till sjukgymnasten och hoppas såklart på det bästa men skulle det vara det motsatta hoppas jag på all kraft jag kan samla ihop inom mig..

 

Som motvikt till allt elände så träffade jag Liam med familj ;-) och han fick sitt försenade påskägg

Härliga pojke, här vilar inga sorger och man kan bara bli glad!

     

Nu firar vi valborg lite stillsamt och i morgon får jag ta mig an hundarnas rufs

   

Kanske blir det liiite fint väder så trädgården kan få det en trädgård förtjänar, lite omvårdnad, vi får väl se..

 

Tjingeling



Av Catja Lindeblad - Söndag 9 april 17:45

Visserligen har jag tänkt att det kommer att hända, var rätt övertygad om att det var NÄR och inte OM men så hände det då i fredags och livet är inte sig likt längre för jag lyssnar inte på experterna "var inte rädd" "lev som vanligt"

 

Klart som fan man blir rädd! En galen person kör en lastbil rakt mot och på människor utan minsta känsla gör han det iskallt..klart som fan man blir rädd!

 

Leva som vanligt? Ja det är klart en galen människa körandes i käglinge,arrie eller törringelund nä, kanske inte, inte heller i toarp tror jag en mordgalen människa kommer körandes och det är mitt vanliga liv så det får jag fortsätta med, i nån skogsglänta nånstans är man väl hyfsat säker från vidriga människor som tar livet av andra, med vilken rätt gör man så? Religion,kultur,koranen?? Fy fan en gång till!

 

Ny mobil blev det inte denna gången heller, kände ingen större lust att ge mig till Emporia..DET stället är nog med på listan på ev mål..men vem bryr sig om nån ny mobil, jag var inte och flanerade i Stockholm och riskerade livet ingen av mina nära och kära heller, men jag vet några som var det, därför är det ingen större panik med nån ny mobil, den gamle funkar lite till..  

Förmodligen kommer jag att ge mig ut till de större ställena igen, tills nästa gång det händer, för händer, det gör det, här också..

Livet har blivit annorlunda nu..

 

Tänker mycket på mitt barnbarn som ska växa upp i detta och jag blir så ledsen

 

Det händer alldeles för mycket skit i hela världen, ofattbara grymheter..

Som jag har sagt innan, människan är det största rovdjuret

 

Hade man då kunnat förhindra detta och nu kanske jag är riktigt naiv men till viss mån tror jag det

Sverige skulle varit tuffare..

 

I tisdags var jag och kollade upp Vincents knuta, den andra som satt lite längre upp i armhålan var mer som en svullnad tyckte jag men när veterinären rakade så såg man det tydligt, en till knuta..  

Han var så duktig Vince och låg alldeles stilla med medans nålen hittade vätska att suga ut, många prover blev det och dom "bästa" skickades iväg i onsdags, ungefär två veckor tar det innan besked

 

På torsdag ska Vince ta en lungröntgen för att se om det syns något för OM  det är nåt elakt och OM  det är spridning så är det tydligen lungorna det sätter sig på.. jag var som en urvriden disktrasa när vi kom hem efteråt, totalt tom, det tog på krafterna att behärska sig därnere så när vi kom hem gick Vince och jag och la oss tätt intill varandra och jag grät som jag aldrig gråtit förut, min fina älskade Vince

 

Walter försökte flippa men till sist fattade även han poängen och la sig bredvid oss

 

Hur i hela friden ska jag palla om det blir ett dåligt resultat? Fast jag måste palla..

 

Nu tänker jag på orden veterinären sa att hon kunde se lite fettdroppar på glasen och det håller jag fast vid, klart det är fett knutor, nåt annat är ju helt galet fel!!

 

Både igår och idag har vi varit i käglinge, det är väl det enda stället som vi kan åka buss till, det blir för mycket för ryggen annars att gå fram och tillbaka och sen springa runt där inne också

 

Han har blivit bättre, det tyckte sjukgymnasten, en klar förbättring sen förra gången och det är toppen men det är slut med dessa långrundor nu för Vince men huvudsaken han kan få springa och hålla koll på fasanerna och sen grodorna så är han nöjd och det ska han få, för springa det måste han och gör vi det under hyfsat ordnade former så går det bra..

 

Så det är lite trixande just nu för Walle behöver desto mer, idag hade jag tänkt att gå först med Vince och sen gått med Walle till Törringelund för jag vill ju se alla vitsippor men klockan den gick så det blev käglinge idag med bägge

 

Som grädde på moset träffade vi på surgubbe nr 1

Om man lägger sitt koppel runt grinden så är det en liten hint om att inte gå in utan vänta..det fattade inte denna gubbe utan när jag kom fram runt kullen så var gubbe och hund redan inne..jag förklarade vitsen med kopplet och han tyckte det var det jävligaste han hade hört.. ABONNERA PÅ HAGEN vrålade han och jag får väl erkänna att jag inte var så munter jag heller..

 

Abonnera var ju lite att ta i,det tar ett par minuter att runda kullen och är det då nån som väntar går jag ju bort där ,det brukar funka fint, dom flesta gör så och att jag la kopplet runt grinden är för jag vill veta vem som kommer in, finns en del suspekta hundar och det sista jag vill är Vince i ett slagsmål som gör ryggen ännu värre

Försökte förklara för gubben men icke, så tills sist var vi på samma nivå tråkigt nog, gubbtjyv!

 

Fick även träffat på Henning en 4-årig setter som nog var den första ilskna settern tyvärr, som jag träffat på, de flesta brukar vara mjuka men denna tände på alla cylindrar efter ett sniff på Walle  

Walter såg med rätta förvånad ut och jag tror inte han sände ut nån mordisk signal men det är klart jag kan ha missat det..

 

Så det har varit en helg med mix av lite av varje och snart är man tillbaks på jobb med viss anspänning, även där är inget sig likt, inte undra på man har magkatarr..

 

Tjingeling!




Av Catja Lindeblad - Söndag 26 mars 15:29

Man får väl anta att våren har kommit, fast man vet ju aldrig det kan ju komma lite snöblask i april med..med dom orden försöker jag trösta mig för jag inte varit på mammas grav och tagit undan all gran jag lagt, jag får hoppas att man tolkar det som snygg utsmyckning under vårblommorna..och varför har jag inte det då kan man fråga sig och jag säger bara TIDEN och att jag tänker "tar det sen" och det faktum EFTER jag tänkt "tar det sen" drabbades av magsjuka de lux..

 

Ja, så kan det gå och jag som INTE skulle vara sjuk nåt mer detta år..:-( och inte är jag i säkerhet heller eftersom det ju räcker att sticka in näsan på jobb så kan man bli bjuden på allehanda baciller, jag bävar..det bästa är naturligtvis att helt isolera sig i hemmet, ute kan man ju såklart vistas bara det inte är nära nån nysande människa, bussar ska vi ju bara inte tala om huvaligen!

 

Om det inte hade varit för min tre månaders sjukskrivning så hade jag inte varit fullt så panikslagen fast jo det hade jag magsjuka kan man ju drabbas av flera gånger och en karensdag tror jag kostar mig 1900 hur kul är det på en skala, det verkar som mitt liv kommer att innehålla massor med nudlar i fortsättningen också..:-(

 

Ett säkert vårtecken är våra blåsippor uppe på backen och detta år hade jag nästan glömt dom..

     

Ett annat "vårtecken" som inte är lika mysig är årets första fästing och den tog jag på Walle och då hade det varit fint om jag bara hade kunnat sätta på honom Seresto halsbandet men det har också hamnat under kategorin "tar det sen" så det blir att hasta iväg nästa gång jag är ledig

 

Vince har frontline och det hade jag till min stora överraskning redan hemma (bra där!)

 

Vincent är lite mer halt och det var inte samma respons på behandlingen hos sjukgymnasten och då börjar man ju tänka om vi har kommit dit där nu som jag fasar så för

 

Det som man knappt kan tänka på utan att bli svimfärdig

Han äter som en häst,sköter det han ska och får han nys på fasaner så vispar svansen precis som den brukar, han vill busa och han verkar glad men så kommer vi in och då stapplar han

 

speciellt om han legat och reser sig och han verkar så trött

 

Är det jag som inbillar mig, överdriver jag?? Är så jäkla rädd att inte se, men kanske jag då ser saker som inte finns?

 

Så det blir att gå till veterinären och kolla hur det står till och bolla lite med dom, jag pratade med sjukgymnasten sist om min rädsla för att han kanske har mer ont än jag vet och hon sa att han har så ont som han visar, och haltar man så har man ju ont tänker ju jag och det trots smärtstillande

 

Walter har passerat 5 månader utan anfall och det gör mig salig av lycka om det nu inte hade lagts lite sordin på stämningen av det här med Vince. men det är underbart och jag är tacksam, att jag just nu bara har en hund att oroa mig för..

 

I helgen stack hundgänget till Falsterbo men jag kände att det skulle bli för mycket för Vince, sist jag hängde med så såg han ut som jag känner mig efter ett tre dagars pass, men han älskar det där och det gör jag med och under tiden vi var där så sprang han hela tiden och såg ut som förr när han var yngre

 

men när vi kom hem så stapplade han och klarade inte att komma upp till soffan och även om jag säger att jag inte vill begränsa honom, så gör man ju det ändå för så vill man ju inte att det ska vara och det är rätt många timmar som han springer då så jag avstod och hänga på

 

Helt klart kunde jag o Walle åkt med för HAN behöver ju sannerligen springa men där har vi det jobbiga att lämna den ena hemma

 

Nu vet ju Vince knappast om jag åker till Falsterbo utan honom eller Toarp (som det nu blev) eller Eslöv utan det är ju min känsla att vi skulle åka iväg o träffa hans (o mina:-) kompisar UTAN honom, summan av kardemumman är ju nu att jag knappt träffar en levande själ om man nu bortser för alla dom som galopperar i fatt mig när vi är ute..;-)

Ja hur man än vänder sig har man röven bak..

   

Tack vare den gräsliga magsjukan så är det ett tag sen jag träffade min lille plutt och den store också förstås, därför är det ju bra att ha lite foto att glo på som låg där i kameran

 

En hastig kontroll av trädgården fick mig att ta mig på pannan och tänka hur ska det här gå då..så mycket att fixa ungefär samma känsla som inomhus..

Lite blev gjort idag men tummen min fortsätter att trilskas, ja varför inte liksom.-

   

För övrigt har det varit en stillsam lunk dessa veckor och det är ok

 

Så får vi hoppas på det bästa på alla sätt o vis

 

Tjingeling!





Av Catja Lindeblad - Onsdag 15 mars 16:14

Det är rätt lustigt (men jag skrattar inte) att alltid när det är jättefint väder DÅ städar jag INOMHUS..förmodligen är det för jag  tänker "jag gör det sen" och till sist är det typ sanitär olägenhet och jag MÅSTE ta tag i det..sen får jag nog ta bort det där "alltid" för det är ju inte så heller, oftast när det är fint väder så skiter jag i städandet då också..;-)

 

Men idag hände det och det blev väl hyfsat ok, jag har kommit på att jag gör det nästan färdigt varje gång och det är därför det blir likadant efter en sisådär två timmar eller så är det för detta faktum att jag har två lortgrisar till hundar och två hårbollar till katter och ICKE att förglömma ett skitslarvigt jag...inte lyckades jag komma upp i tid i dag heller, jag kröp ner efter jag gett W hans medicin IDAG IGEN..hopplösa jag!!

 

Jag tycker ju faktiskt de få gånger jag lyckas komma ut klockan 07 att det är underbart, friskt och härligt och framförallt tyst o stilla..det där tyst o stilla får man ju bara uppleva dessa få gånger när man lyckas ta sig upp innan alla övriga..

 

Speciellt skönt är det en söndag klockan 07..

Men det är svårt,det är det och jag lyckades inte idag heller, vi kom ut vid nio och då är det varken tyst eller lugnt..

 

Då är alla ungdomar på väg till skolan (började vi verkligen så sent?) och om man inte passar sig så kan man bli påkörd av alla dessa cyklar som saknar ringklocka..

 

Men jag ger icke upp, nån gång ska jag ha färdigrastade hundar, ätit frukost, städat OCH fixat trädgården innan 11..omöjligt?? den som lever få se..

 

Trots att jag städade lyckades jag att rasta hundarna OCH fixa trädgården till hälften idag sen fick jag ge upp..

 

Att jag gav upp var det faktum att jag har ett jävla kastanj träd utanför min trädgård som slänger in massor av kastanjer INNANFÖR staketet och Walle älskar att plocka upp dom, hade han nu bara plockat upp dom hade det varit toppen, men han tuggar på dom och det är INTE bra, sen har vi Vince som gnager på kvistar, alla kvistar, även dom med taggar, så jag gav upp..

 

Trädgårdstunnan blev nästan full med löv så lite duktig var jag, sen var det också det att min TUMME gjorde skitont..NÄ NÄ säger jag..inget sånt trams, det var höger handen så jag tänker att den inte har hämtat sig riktigt än..

 

I söndags var vi och firade en 18-åring, tänk vad tiden går!

Det var riktigt trevligt, synd bara att inte alla var med, två småttingar med bihang saknades men så är det i influensa tider..Vince fick också vara hemma, tänkte att det räckte att ha med mr Walter, han skötte sig för övrigt väldigt bra, över förväntan faktiskt!  

         

I tisdags hade Vince egen tid med mig och sjukgymnasten och det var som jag misstänkte inte helt bra, han behöver var tredje vecka, nu blev det över tiden och det märktes

 

Lite stelare i nacken och i och med det bekymmer med frambenen, lite kan det ha att göra med att han hoppade över stock o sten i helgen..

Det är det svåra, att begränsa, vill inte det för mycket han ska få göra det han kan och vill, hur kul är det annars!?!

 

Men efteråt hade han mer sting i benen så det hjälper och det är jag glad över..

 

För övrigt är det snart jobbedax igen och det ska vi väl klara av trots ont i tummen och stabbiga ben

 

Tjingeling!

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ vincentsetter med Blogkeen
Följ vincentsetter med Bloglovin'

vincentsetter


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se