Senaste inläggen

Av Catja Lindeblad - Lördag 18 nov 18:15

Hoppsan! Det har minsann redan blivit november utan jag knappt fattat hur det gick till

 

Förstår precis vad min mormor menade när hon sa tiden gick fort,fort

Hinner knappt med att tänka ;-)

 

Det är mycket man fattar när man blir äldre och med MAN menar jag, JAG!

Får sluta med att säga/skriva man..enligt min pappa var det att avsäga sig ansvar för vad "man" säger och gör och det hade han nog rätt i, vem vill ha ansvar??

 

Det kan andra ha, jag vill mest bara flyta runt ;-)

 

November månad, en trist månad, en månad med regn o rusk egentligen har det varit så länge fast när jag kollade foto så såg jag att vi visst har haft en hel del sol också och jag måste ju trots allt tänka positivt ändå trots det trista regniga just nu..

 

Mycket händer nu som jag inte känner mig så positiv inför och det ska mycket till för att vända mina tankar

 

Min bästa arbetskamrat slutar och förhoppningsvis fortsätter vi att vara dom bästa vänner efteråt men sånt vet "man" inte..fast det vet jag, det är upp till mig också och ja, jäklar att jag ska springa ner dörrarna för henne ;-) :-)

 

Det är flera som slutar nu på jobb och det gör att jag får upp ögonen för att det finns andra ställen, vi får se hur allt blir..Nu har jag Walle att ta hänsyn till och han har det ju fint där vi är och det är viktigt, Walle är viktig, han måste få vara med i allt vad jag gör  

8 månader är det sen sen förra anfallet och jag är glad, men nu börjar jag att vänta, vänta in nästa anfall, så sjukt men förmodligen helt normalt,jag vet ju att det kommer men jag hoppas på lite tid till..

 

Snart 7 månader har förflutit sen Vince dog och det går ok nu, jag kan tänka på honom utan att bli ledsen (nästan) det är säkert någon som tycker det är knäppt att sörja en hund så, men det skiter jag i..jag märktes sist när vi var ute med hundgänget att det blev tyst när jag sa att det var 6 månader sen han dog men jag vill inte det ska bli tyst, jag vill alltid komma ihåg Vince, han var min bättre halva och han kommer alltid att vara med mig precis som dom andra är, alltid..

 

Om Walle kommer att klara av att bli vårdhund står skrivet i stjärnorna, nu tycker jag han går konstigt vilket jag tyckt ett bra tag och det måste kollas upp, men mentalt måste jag vara mer förberedd..jag har kommit så långt att jag vet var jag ska gå, nu är det bara att lyfta telefon

Känner att ett dåligt besked kan stjälpa hela hölasset så att säga..

 

Snart är det jul och jag jobbar,trist utan tvekan men ibland blir det så, vi får fira jul lite innan eller efter vilket som passar bäst, till nyår är jag ledig och det är bra, då slipper jag ge mig ut och utsätta Walle för diverse idioter som slänger sina raketer lite här och där..  

Det har inte varit nåt smällande än här hemma vad jag hört men i Husie där jäklar där smäller dom och Walle tycker inte det är kul men han går vid min sida utan att få allt för mycket panik, lite lätt hukande med huvudet men ingen panikrusning och det är ju bra..

 

Är så jäkla trött på folk som skiter i andra människor o inte kan visa nån hänsyn, men det ligger i tiden "skit i andra" jag har ju svårt att hålla truten men jag får passa mig, det finns STORA idioter och småglina är dom värsta

 

Nu kan man (jag) också undra var alla # är när det rapporteras om gruppvåldtäkter och andra hemskheter, det är rätt tyst då men en klapp på rumpan då blir det metoo för hela slanten, inte för jag vill förringa andra kvinnors upplevelser men lite har det gått överstyr och hur var det med oskyldig till motsatsen bevisad och VARFÖR visar dom inte ansiktena på de personer som var misstänkta för en överfallsvåldtäkt härom dagen..Timell blev ju både hackad o malen innan och hela DEN historian är knepig enligt min mening

 

Nåväl jag är gammal och gaggig men vad ÄR sexuella trakasserier egentligen??

 

Sen har jag jäkligt svårt att förstå att man kan kan arbeta tillsammans med en människa som har våldtagit en och skratta och verka helt obesvärad,nä jag fattar inte, hade någon försökt sig på det i en badtunna fullt med andra folk ja, jag hade inte hållit käften om jag säger så..

 

Men vi är olika och vill man bli känd och fortsätta med sin inspelning så får man hålla god min eller?? Nä på den!

 

Men jag har inte blivit utsatt enligt min mening i alla fall och ska väl hålla truten..

 

För övrigt ska hundgänget utökas med en leonberger, en tösa bit vid namn Vilja (Doris,Disa) Disa är det jag tänkte direkt när jag fick bilden framför mig, hon var en Disa, utan tvekan men den blivande ägaren tyckte Doris och så får det ju bli..Dante o Doris det är väl bra det med ;-)

   

Tjingeling!











ANNONS
Av Catja Lindeblad - Onsdag 25 okt 18:06

Det är väl bara att gilla läget med regn,regn,regn..eller inte

Min favorit månad har nog regnat bort för inte brukar väl oktober vara på detta viset??

 

Har saknat Vince extra mycket dessa veckor, hösten var vår tid, det är Walters tid också förvisso för vad är vackrare än en setter med höstens vackra färger bakom!?

 

Men Walle har inte det lugnet som Vince hade, vi kan inte sätta oss i en backe och dofta in alla mustiga dofter från marken för Walle är på G  han vill FÖLJA alla dofter  

Det kommer nog, men som det är nu så steppar han och pröva att dricka kaffe med en steppande setter i koppel ;-) jag känner mig rätt gnällig ibland och orättvis mot Walle, för han är faktiskt underbar,det ÄR han, bara så annorlunda..eller vanlig,det var Vince som var annorlunda, för tänker jag tillbaka så blev dom andra precis som Vince (nästan) när dom var runt 3-4 år dom mognar sent dom röda ;-) Vince var så redan från början, lugn och eftertänksam..  


Hösten är min tid men denna hösten har haft några gupp på vägen  

Vi förlorade Britt, Britt var min systers svärmor, min svågers mor, min motståndare i julspelet och en hejare på att berätta fräckisar  

Första gången jag träffade Britt fick jag nästan hicka av förskräckelse, jag tror till och med min son rodnade och han brukar inte rodna men fräckisarna var riktiga fräckisar och då på den tiden var jag inte den som var den ;-) men ändå hickade jag ;-)

Hon var härlig Britt, jag gillade henne och efter mamma gick bort var hon där på jular, födelsedagskalas osv

Hon snodde alla paket vid julklappsspelen och hon skämdes inte ett dugg, det var ren och skär kamp mellan oss..jag kommer att sakna henne och jag är glad att jag träffade henne en månad innan hon dog

Vila i frid Britt

 

En ny stol ska beställas enl chefen och det som gjorde det var nog att det "plingade" jag har alltså varit sjuk mer än 5 gånger! det har inte hänt på 39 år!  

Fantastiskt egentligen, jag har hållit mig till en 3-4 gånger per år och inte ens det.. men detta år har mitt knä knäckt mig och det blev sk rehab samtal, inte var det så mycket till samtal jag sa om knät och chefen sa "då skriver jag det" och sen sa hon att hon inte förstod att den stolen kunde vara dåligt för enhetschefen sitter i den och tycker den är bra, till det kunde jag inte svara, jag och många med mig tycker den är hemsk..stackars enhetschef säger jag bara!

 

Naturligtvis är det inte bara den som gör mitt knä kasst, jag kan inte sitta i nån stol utan att få ont i knät men att sitta still i 1 1/2 timme då jäklar behöver man en bra stol och ingen stol där det är typ en halvmeter (lite överdrivet) från sitsen till knävecket..    min rumpa får knappt plats och där ryggstödet plötsligt skjuter fram en så man nästan hamnar på golvet, det är heller inte bara jag, varenda en man pratar med tycker denna jäkla stol är hemsk..så nu kanske, tack vare det "plingade" så får vi en stol som man kan sitta på utan att få jäkla ont!

 

Denna vecka får jag bara se Liam på face time ;-) förkyld och kräkts och har man redan varit sjuk 5 gånger får man ju passa sig

 

Förhoppningsvis ses vi nästa vecka, fast kanske är jag immun mot barnbaciller för när jag passade honom när han hade feber blev jag inte det minsta sjuk ,men så är det det här med kräkningar det får ju mig att hoppa bakåt fort som attan ;-)

 

För övrigt går allt sin gilla gång och jag retar mig på allt som skrivs både här och där men det får jag ta en annan gång..

 

Tjingeling!



ANNONS
Av Catja Lindeblad - Tisdag 10 okt 16:56

Det här med flexikoppel är det inte många som hanterar och ändå är det många som har det..   jag har också någonstans i gömmorna, hade det ibland på Vince när jag inte kunde släppa och jag var i nån skog som jag inte visste var vägen var om han mot förmodan skulle få för sig och hasta efter nåt, har inte ens tänkt tanken att använda på Walle, han vill nämligen hasta efter ALLT och han är så mycket starkare än Vince var

 

Men som skrivet, många har och många är också gångerna jag har dessa hundar gläfsande vid vristen och en matte/husse som ropar långt där borta "han är snäll" vill verkligen skita i dom orden, blir så trött på det och verkligen nån gång kommer jag vråla tillbaka "men det är INTE min" Tyvärr är det väl ingen som tror mig..   men jag undrar är dom inte rädda om SINA hundar, det finns sura hundar, det finns också bilar som körs av fartdårar och har man hunden så långt ifrån sig finns knappt tid o möjlighet att hala in sin hund, Nä, jag fattar inte..

 

Mina semesterdagar och ledighet är snart till ända och som vanligt har jag inte hunnit med det jag så glatt planerade

Hopplös är bara förnamnet..

 

Kanske finns det nån kurs för alla oss som är oförmögna att komma till skott?? Please skicka meddelande!  

Hade tänkt sortera ut allt skit som jag samlat på mig och tro mig det är en del, men på något sätt kommer jag inte längre än till köket ;O

 

Sen skulle jag träna, mycket, alltså med Walter, lite blev det men där fick jag skylla på regnet att det inte blev mer, vilken annan normal person hade då känts sig manad att ta till städ o dylikt inomhus men si icke jag..   jag blev så trött av allt regnandet att jag tog tillfället i akt att sträcka ut min lekamen på sängen x flera och titta på film, Walle sträckte också ut sin lekamen så det gick väl ingen nöd på honom dessutom hatar han regn om vi inte går i fasanskogen förstås, då kvittar allt..

 

Träna inomhus kan man förstås göra och det gjorde vi, men det är utomhus vi måste lägga fokus på!  STÖRNINGSTRÄNING, han skiter väl i mig när det finns annat kul på gång, ibland känns det rätt hopplöst, men så tänker jag på Vince, han blev rätt bra till slut när det gällde störning ja, allt annat också och om honom fick jag höra "men ni har ingen kontakt" dom där första kurserna vi hade, men jisses va bra kontakt vi fick Vince och jag!

 

Walle har mer jakt i sig än Vince men vi ska väl klara av det vi också..

 

Walle har nu klarat 6 månader utan anfall, vågar man hoppas på ett par månader till tro??

Det har ju gått så här: 8 veckor, 11 veckor, 15 veckor, 6 månader och nu 6 månader och två veckor, hans prover ligger bra så det är väl bara att sluta tänka på det och "go with the flow"..eller nåt

 

Kanelbullens dag har varit och det är ju himla gott så då smög jag ner och köpte ett gäng (ska ju inte;) för att inte få alldeles för dåligt samvete så passade det ju himla bra att jag träffade Liam med familj ;-) man måste ju ha kaka med!

 

Liam var väl inte över sig att käka kanelbulle tyckte nog han mest koncentrerade sig på pärlsockret ;-)

 

Tiden går så fort och varje gång jag träffar denna lille man så är det nåt nytt som tillkommit.. goaste påg!

 

I morgon är det möte på jobb och man får väl gilla läget trots allt har våra möten minimerats, så klaga kan man väl inte!?  Jo men visst klaga skall jag, på stolen som faktiskt gått sönder, sist jag satt i den åkte ryggstödet fram med en förfärlig knall och det var nära jag hamnade utanför sitsen så nu är den sönder på riktigt och då får vi ju ha en ny..eller inte, men klaga skall jag..

 

För övrigt funderar jag allvarligt på att gå ur FB dessa jävla videosnuttar med hemska människor som skadar djur, klarar det inte!  

Tänk så mycket tid jag hade fått till att städa och träna hund.. jag hade kanske till och med hunnit mer än till bara köket!

 

Tjingeling!



Av Catja Lindeblad - Lördag 7 okt 17:54

Oktober månad, min absoluta favorit månad..


Tog semester två nätter för att riktigt njuta, fick telefonsamtal, den bästa av dom bästa har gått bort, en kollega, en underbar människa och jag kan säga att jag aldrig träffat en snällare människa..

 

Kom ihåg första gången jag träffade honom det var när jag gick bredvid på dagen och jag anmälde mig frivilligt till att duscha en person som var sk svår..men jag, jag var ju duschandets drottning, det var ju inte någon jag misslyckats med när jag jobbade på demens teamet, jag klarade ALLA..jag klarade denna person också, själva duschen, men sen fick personen brått, Samba hade erbjudit sig att hjälpa till innan men självsäker som jag var, tackade jag nej..men sen strulade det till sig när personen gick iväg och inga kläder och det var inte läge att stoppa personen, då dök Samba upp och hjälpte mig med samma omtanke som han alltid visade vid varje tillfälle under alla år vi jobbade tillsammans, han jobbade dag och jag natt och det var många gånger han stannade kvar för att hjälpa oss


Vincent älskade honom och han älskade Vince kommer ihåg alla gånger han slängde kepsen på golvet för Vince tyckte det var liiite läskigt med keps, det var efter Vince och jag blev attackerade av stenkastande ungdomar och Vince tyckte killar var läskiga men Samba kastade keps och solglasögon och allt som kunde göra Vince osäker och ibland la han sig på golvet allt för Vince och kan man annat än älska en människa som gör så??



Vince älskade massage på sin onda rygg och Samba kunde stå hur länge som helst och massera o massera


Denna underbara människa finns inte mer och det gör ont och det är orättvist

I fredags var jag och många fler och tog förväl av honom..


En speciell upplevelse för mig som aldrig upplevt en begravning i en moske'

Vila i frid fina Samba och jag hoppas att du och Vince springer på varandra!

 

-------------------------------------------------------------------------------





Av Catja Lindeblad - Torsdag 28 sept 09:40

Så gick det ett par veckor igen, det är väl bara att gilla läget att man är hopplös ;-)  

En ny kamera är inköpt och lite har det väl sprätt till i kamera nerven men bara lite och trots att det har gått några veckor sen inköpet har jag inte kollat genom alla finesser..

Walle är inte sådär villig till att posera som Vincent var..

 

En sak har jag lyckats med i alla fall det är att säga (högt) att Vincent är död inte bara "han finns inte mer" han har gått bort" "Han blev sämre" utan rätt och slätt använt den rätta benämningen DÖD..

Finns säkert många där ute som läser och tycker att det är "bara" en hund eller "nu räcker det väl" men att förlora Vince var som att ta bort min stöttepelare i livet, en bit av mig försvann när han dog

 

Naturligtvis går det lättare nu, jag gråter inte varje gång jag ser hans koppel eller om jag påminns om nåt han gjorde

 

Däremot gjorde Walter nåt häromdagen, en rörelse med huvudet som Vince alltid gjorde och som jag aldrig sett W göra innan och då blev det förstås skarp läge, annars går det ok jag saknar honom men det är under kontroll hyfsat åtminstone och som sagt jag kunde säga till personen som frågade rakt ut som det var och jag klarade det..

 

Mitt knä har gjort mig galen istället och jag vet knappt vad som är värst, lipande eller galen eller ett kombo av dessa tillstånd

 

Artros är inte kul alltså och ännu mindre kul är det att trilla handlöst ner på asfalt med speciellt det onda knät först, allra först retade jag mig tossig på att mina nyköpta jeans blev trasiga sen kom insikten att det faktiskt var mitt redan onda knä som fick sig en duvning

Nåväl det kunde gått värre mycket värre  

Det som gör mig lite bekymrad var att jag vet inte varför jag trillade, det var inte Walles fel, inte heller snubblade jag över nåt, jag bara gick sen trillade jag..att sen det faktum att man är som gele klump utan kraft och styrsel i kroppen gör en ju inte mindre bekymrad, borta är dom dagarna när man (hyfsat) elegant klarade sig från att falla med en tjusig piruett

 

Tänker på när jag för typ 1000 år sen cyklade på is hala gator (heltokigt) och fick rejäl sladd mitt i gatan med bilar både bak o fram och mitt i mellan och vi (cykeln och jag ;-) gjorde en fantastisk dans mitt ute på gatan men jag trillade aldrig och efter uträttad dans applåderade flertalet i sina bilar..hade det hänt i dag hade jag slagit ihjäl mig sanna mina ord!

 

Det är nu min favorit månad och för att fira detta har jag tagit några dagars semester förmodligen kommer det att regna eftersom jag har sån tur med allting nuförtiden, men det skiter jag i härligt med ledigt!!

 

Saknar verkligen tiden när jag bara jobbade 67% fast det är klart, hann inte med vad jag skulle ändå ;-)

 

Walle har varit magsjuk och vi fick vandra den upptrampade stigen till kliniken för lite dropp och provtagning han var rejält dålig och varken åt eller drack.. nästan två kg gick han ner och han var tunn innan och efter denna pärs såg han ut som ett benrangel men nu är ordningen återställd och han stjäl allas mat igen  

En liten glad överraskning blev det när jag fick räkningen jag var redan inne i en period så det blev bara 700 riksdaler att betala, allting är ju relativt förstås men luttrad som jag är allt under en tusenlapp  jäkligt billigt!

 

Förmodligen hade han ätit nåt eller så var det den där urgulliga berner sennen valpen som Walle hånglade med några dagar innan för ägaren frågade mig EFTER hånglet om valpar kunde reagera med dålig mage när dom ömsade tänder och JA det kan dom men då sa hon: "för han JÄTTEMYCKET diarre"  då drog jag öronen åt mig och Walle,  så kanske en bacill från valpen till Walle, träffar jag henne igen begär jag skadestånd ;-)

 

Det jag var mest rädd under tiden han var sjuk var att han skulle få ett anfall, tror banne mig det hade gått åt helvete då

 

Det är idag 6 månader sen förra anfallet så nu går man lite på tårna kommer det ett nu eller ska det gå nån månad till?? Jag vill inte att det kommer såklart, men håller det sig med ett anfall i halvåret så får man väl vara nöjd, men vi kanske kör det dubbla nu, hoppas kan man ju alltid!

 

Liam har fått höstblåsor, hade inte en aning om vad det var.. Tredagars feber fanns på min tid, tänk att denna fina årstid ska ha sånt skit, hoppas snart blåsorna försvinner så dom är borta när jag kommer, så vi kan pussas ;-)

 

Rävskogen har tyvärr försvunnit från listan över favorit platser, sist jag var där kom från ingenstans en svart amstaff/pitbull lös uppe på slänten ingen ägare i sikte och han styrde sin nos mot oss, jag lyckades hålla mig lugn, konstigt nog men jag kände och jag visste att börja hojta nu kan sluta med förskräckelse   och sen susade det så mycket i mina öron så bara att hålla mig i upprätt ställning tog all kraft..hunden kom med stela ben fram till Walle som visade underläge men det är ju inte alltid det hjälper med denna typ av hund (sorry alla amstaff älskare) jag stod och nynnade en låt mest för att hålla mig lugn och förmodligen gillade han låten eller inte för han gick bort och pinkade bara för att visa detta ställe är MITT.. då flimrade för mina ögon, precis DÅ dök ägaren upp och han var ägaren av alla mina fördomar så susningarna avtog inte precis, men han var full av ursäkter "han är snäll" koppla honom är du hygglig sa jag har inget koppel svarade han..nähä och så gick vi med stela ben förmodligen stelare ben än amstaffen jag nynnade fortfarande på låten tills vi kom ut ur skogen.. Fy fan säger jag bara, så rädd jag var, så tyvärr ingen rävskog för oss mer :-(

 

I mitt område finns det en 6 månaders amstaff som rymmer från ägaren, tre gånger har han stuckit efter W och än så länge är jag inte rädd men sen när han blir äldre om man nu har så dålig kontroll nu usch!

 

Sen har vi killen med tre rottisar på området där hundarna också är på rymmen lite då och då, han mötte jag med alla tre och jag säger lite skämtsamt "du kan väl hålla dom" när vi passerar och det vet jag nu att jag ska hålla truten.. ALLA tre svarade direkt med ett avgrundsvrål och gick efter oss, jag svepte med Walle och hoppades att min ända inte skulle få hundbett x3 men han lyckades hålla igen dom..

 

Sen häromdagen mötte vi späd tjej med en av dessa rottisar åtminstone tror jag att det var så, hunden var lös och bar på en mindre stock, hon kopplar och vi passerar, vi säger "hej" och det räcker, han svarar direkt och hon hade det inte lätt att hålla igen honom..så vad är det för hundar folk har???

 

Nä jag säger det igen man får fasiken beväpna sig med "nåt" när man går ut, det är tuffa tider

 

För övrigt skiner solen idag så vi får väl ta oss ut på tur egentligen borde jag städa men det kan jag göra en regnig dag eller nåt

 

Tjingeling!




Av Catja Lindeblad - Tisdag 12 sept 16:28

Det hjälpte tydligen inte att ta sig själv i kragen och bestämma sig att uppdatera bloggen åtminstone ett par gånger i månaden

 

Det är precis som när jag ger det obligatoriska nyårslöftet, det går åt helsike direkt..jag köpte till och med en ny kamera för att bli inspirerad men icke

Walle är ju heller inte så hågad på att ställa sig i position som Vince var, han tittar helst åt andra hållet och önskar sig själv dit pepparn växer och förmodligen mig också..;-)

 

Kameran har i alla fall fått åka med till Vellingeblomman när jag och väninnan stack iväg för att göra vårt årliga höstinköp, vi blev varse att vi inte varit där på väldigt länge, varken vår eller höst, enligt butiksinnehavaren så var det minsann två år sen dom fixade till det som det ser ut nu, Väninnan o jag glodde på varandra som två fågelholkar två år OMÖJLIGT!

 

Det var sååå mycket mer än blommor där nu och jag kastade mig över allt saltlakrits som fanns där, vill man köpa fina presenter i mat och godisväg så kan man gott åka dit en sväng

Vad sägs om chips med lakrits smak eller mandel med salt lakrits eller..ja det fanns hur mycket som helst..

 

Har inte riktigt bestämt mig angående chipsen, tar man bara ett par åt gången typ två är det riktigt gott, tar man fler så nja..och jag kan ju INTE ta bara två så nja igen..men slänga dom icke sa nicke..

Mandlarna kunde jag dö för, så goda!

 

Några blommor köpte jag förstås och det blev 1200 riksdaler och så kameran på det..stort slöseri men jag tänkte att jag hade så det räcker men si det ska man inte tänka..

 

När Vincent levde siktade han alltid in sig på min lediga vecka när han blev sjuk vilket ju var bra, han brukade också sikta in sig mot en helg och det har dom gemensamt, Walle  tar det gemensamt med mig vilket ju är bra det med, två flugor i en smäll så att säga

 

Så jag: en släng av förkylning, skitont i knät och gräslig huvudvärk..Walle: magsjuk delux med droppbehandling nere på AlfaVeta (Here we go again)  

Så allting är sig likt med andra ord dvs jag handlar nåt som jag  absolut inte behöver och så blir nån sjuk och DÅ hade jag ju sannerligen behövt dom där pengarna..

Fast å andra sidan jag handlade två par byxor (inte på Vellingeblomman)  

och jag har nog inte handlat ett enda klädesplagg på över två år..och kameran hade ju faktiskt gått sönder så det var ju inte helt impulsköp

Men det var ju det här med allt lakrits

 

Nu hädanefter ska jag bara handla en dag innan lön..

 

Walle är på bättringsvägen dvs han äter och dricker och vill sno min mat, får hoppas han är fullt återställd tills det är dags att jobba igen, själv är jag också på G..

 

Var hysteriskt rädd att han skulle få ett anfall nu under tiden han var som sämst då tror jag banne mig det gått åt skogen..

 

För övrigt fick jag hundsport i brevlådan och en mycket intressant artikel som det blev en upprörd stämning runt

Det handlade om blandrasavel pudel/labrador och jag har ju sett annonserna på blocket att dom går för dyra pengar och det är nog mest där jag tappar hakan 25000-50000 för en BLANDRAS, jag hade inte betalt dom pengarna för en rasren heller, inte ens en setter ;-)  

Det har blivit trendigt att äga en sk labradoodle

Så på FB så känner sig labradoodle ägarna sig kränkta och varför förstår jag inte det minsta, bra artikel, bra inlägg på FB varken hånfullt eller nervärderande(inte så värst) som det tycktes och än har vi väl åsiktsfrihet här i Sverige??

 

Tjingeling!



Av Catja Lindeblad - Torsdag 17 aug 16:20

Tiden går ju fort när man är lycklig sägs det och så är det kanske för nu har vi glidit in i mitten av augusti och jag har knappt en aning om var tiden tog vägen..

 

Det går med raska steg mot mina favorit månader, september och oktober och då hoppas jag på mer sol, för då är det sådär krispigt härligt i luften att solens stickande värme inte spelar nån roll tvärtom, DÅ vill jag ha den, SOLEN för då är ju allt så förbaskat vackert och då tänker jag ju förstås på alla träden

 

En irländsk setter är ju i sin prakt i kombination med det, finns banne mig inget vackrare att se, någonsin..

 

Fortfarande kan jag inte gå förbi en damm med grodor utan att få tårar i ögonen, det var Vincents favoritsysselsättning, att kolla grodor, att stå och spana på dom hur länge som helst, Walle fattade ju inte tjusningen med det, för honom är det fasaner och HARAR som får honom i spinn,grodor skiter han i.. och det var många gånger han fördärvade spanet för Vince genom att kasta sig över honom när han stod där som en staty och väntade in det minsta lilla plask från en groda..

Kära Vince saknar honom så det gör ont..

 

Fattar inte heller hur jag tränade Vince för Walle är träning ett okänt språk, fast när jag läser genom Vince och min träningsdagbok gnällde jag rätt mycket då också, faktum är så är varenda setter jag ägt envisa jäklar;-)

Fast Walle är värst, han ska ha sista ordet, till varje pris

 

Vårdhundskolan har bytt ägare så nu får vi se hur det blir och kanske är det bra att det inte blir i höst, jag menar med lämplighetstesten, jag ser framför mig när vi med skammens rodnad springer därifrån..(typ så)

 

Walle kan ju INGENTING tänker jag och sen så gör han nåt som är skitbra och vi har inte ens tränat det

 

Han är mycket bra på att plocka upp saker till mig, där är han mer säker än Vince var och han bryr sig inte om materialet, han kämpar på oavsett, så där är potential det är bara mitt tålamod och ihärdighet som ska uppdateras..;-)

 

Men det där med att vara lös där har jag nog tappat hoppet, det kommer nog aldrig att gå och Vince som var så bra på sin visselpipa och inkallning hur i fridens namn lyckades jag med det kan jag ju undra..i Walles fall är det "lös i inhägnad" som gäller och det är ju hur tråkigt som helst tycker jag..fast man ska ju aldrig ge upp hoppet sägs det, vi får kämpa på, plötsligt händer det!

 

Mitt knä och för den delen den där stolen lever fortfarande, men jag fick bli hemma två veckor, nu har jag köpt knästöd och lovade mig själv att ta smärtstillande ordentligt och när jag behöver  

Tid med sjukgymnast regelbundet för både knä OCH rygg för den loggade också ut pga snedbelastning så ja man börjar bli gammal och sliten ;-) förhoppningsvis försvinner stolen och ersätts med en annan som man kan ändra sitsen i vinkel och fram och bak och med svank stöd det är vad sjukgymnasten rekommenderade, man kan ju hoppas budgeten tillåter det,  man kanske får ta med stol själv ;-)

 

För övrigt vill jag gnälla på projektet "våga vägra klippa" som innebär att spindlar ska bevaras och människor ska hindras att komma ut i dessa fina grönområden som finns i oxie, vi har inte låtit oss hindras och klivit i meterhöga ogräs och tistlar och rivit skinn och päls och med tanke på alla larm rapporter om många fler fall med fästing sjuka så är det med livet som insats, men vad tusan hade jag velat gå på asfalt hade jag bott inne i Malmö, så VARFÖR kan man inte åtminstone klippa gångar hela varvet runt så man kan gå obehindrat??

 

Dammen som ligger inne vid Oxievångs parken är snart helt igenväxt och det kan ju bli lite besvärligt om nån får för sig att trilla i då kan man inte kasta i livbojen, men där är kanske nåt annat att bevara, nån skalbagge kanske men det är klart alla liv räknas så vi får slå oss fram helt enkelt..

 

Det fick mig att gå igång i Käglinge idag, har inte varit där på ett bra tag och jag undrar VARFÖR klipper man bara delar av rastgården, VARFÖR låter man taggbuskar vara kvar?? Taggbuskar har INGET att göra i HUNDRASTGÅRD!

 

Nä, Malmö stad ni suger "våga vägra vara knasiga" (ville skriva idioter men det kan man ju inte skriva)

   

För övrigt är jag jäkligt trött på mina grannar som väsnas dygnet runt och som grädde på moset spottade ner på min stol där jag (tack o lov ) hade mina fötter, han som gjorde det är en kille i 7-års åldern och då kanske man kan tycka att han inte begrep bättre , men tro mig han sikta in sig på stolen, jag hojtade till så klart och han försvann in med snabba fötter, och det gjorde jag också för att ringa på deras dörr

 

Det som retar mig allra mest är att inte nån av alla vuxna som bor där tog tag i det och fick honom att be om ursäkt, det bådar gott för framtiden för den killen, typ "gör vad du vill" fast det gör han redan, precis som han vill..

 

Vi har varit på födelsedags kalas igen, en nybliven treåring Gabriel, det är härligt att få gå på kalas hos goa ungar, snart kommer en tös in i den familjen och det kan ju bli kul att få köpa lite rosa saker som omväxling ;-) ;-)          

 

Så det får räcka för denna gången få se hur lång tid det tar till nästa gång

 

Tjingeling!







Av Catja Lindeblad - Måndag 31 juli 09:27

Det var lite att ta i när jag i förra inlägget skrev "tillbaka" som rubrik  

Det har nu gått 21 dagar sen jag skrev sist och jag har haft min semester och börjat jobba

 

Sen kom den där kontorsstolen i vägen igen och mitt knä som ändå blev hyfsat ok under semestern och med sjukgymnasten hjälp kasst igen och inte nog med det, ryggen loggade också ut som en konsekvens av att jag går snett och att jag såklart inte gick tillbaka till sjukgymnasten i samma stund jag fick ont igen..

 

Men så är det, vissa grejer är jag sannerligen ute i god tid, andra saker tar lite längre tid som tex mitt ID-kort, det gick ut 2012.. jadå ni läste rätt 2012 och när jag själv läser det tänker "hon är ju inte riktigt klok" jag har känt mig lite som en flykting när jag slängt upp passet dom gånger jag varit tvungen att visa vem jag är

 

Nu håller passet också att gå mot bäst före datum men ID kortet ligger och väntar på mig hos polisen, ska bara hämta det också men det hoppas jag att jag gör innan den tidsfristen går ut..

 

För övrigt är jag bra på att passa tider, jag är ALLTID på jobbet en timme innan startskottet..allt kan ju hända på vägen dit tex bensinstopp på bussen, jag bryter ett ben, eller Walter bryter ett ben, eller som är vanligt i dessa tider, vi blir överfallna av diverse skurkar med diverse vapen

 

Eller så gasar bilen som väntar in oss vid övergångsstället och kör över oss, det är tuffa tider nuförtiden..a andra sidan hjälper det ju inte att jag är ute i god tid då, men ändå alltså..

 

I morse kom där en sån bil,jag går förvisso inte så snabbt just nu, men den vita bilen var rätt lång från oss, så jag tog ett steg ut i gatan,   Walle var en huvudlängd före mitt ben och då kör bilen fort som tusan, om det var en han eller hon vet jag inte för jag tittade inte upp utan fick in Walle fort som ögat och mig själv inte lika fort men tillräckligt fort, bilen hade stannat då, jag tittade inte upp då heller när jag med en svepande handrörelse lät honom/henne förstå att det var fritt fram att köra, hade jag gjort det hade jag nog räckt ut tungan eller nåt annat mindre vuxet, så jag vet inte vem det var och är det nån jag känner så vet ni varför jag såg så förbannat sur ut!

 



Sen får jag väl själv inse att övergång ställe inte har samma trygghetsfaktor som när jag var yngre!

 

Min semester var i lugnets tecken och några utflykter blev av

väninnan och lyckades få ihop en tur till Ystad där jag för övrigt blev hundbiten på tåget dit, en intressant upplevelse måste jag säga!

 

Med facit i hand om jag sett den hunden som låg mellan hennes fötter hade jag inte satt mig i stolarna bredvid, men jag såg bara den hunden hon hade bredvid sig, en herdehund och en nakenhund i famnen

 

Väninnan såg den mellan fötterna som storstirrade på lilla Svante och när vi då sätter oss blev det nog för mycket för denna hund som flyger upp för att äta upp Walter

 

Ägaren höll inte i nåt koppel så han kom långt in där vi satt men jag hade då rest mig upp för att få undan Walle och istället fick denna hund ett fast grepp i mitt ben närmare bestämt ovan knävecket, det gjorde ont, det kan man nog säga men jag blev mest förvånad "han biter MIG" samtidigt var det bra att det var mig han bet och inte Walter, det hade blivit betydligt dyrare och Walle hade kanske utvecklat ett hat mot stora svarta hundar vem vet..

 

Nu fattade Walle ingenting och han såg lika förvånad som jag kände mig..

 

Tjejen med hundarna sa inte ett knyst och när jag hastade tillbaka till den plats där jag satt från början och kollade om det blev nåt så såg jag bara några märken efter tänder  

Det blev ju lite uppståndelse och sånt gillar ju inte jag så jag viftade bort det hela med käcka tillrop

Det var många barn där den dagen, tack o lov att inte nån av dom kom i vägen då hade det nog slutat annorlunda!

   

När vi sen hoppade av tåget och kollade upp det hela lite bättre så var där lite blodvite mest skrapsår och eftersom jag hade min egen privata SSK med mig och hon sa att det såg ok ut så fick det vara så efter vi skvätt lite vatten på det hela ;-)

Att det sen utvecklade sig till ett sånt jätte blåmärke var fascinerande  

Nu är det hela borta, två små märken vittnar om händelsen och lite öm är jag fortfarande om man rör vid det men annars ok och jag blev en erfarenhet rikare..

     

Vädret om jag nu ska säga nåt om det så var min semester bättre än dom som har sin semester nu (om man är hemma vill säga)  

Men dom där fina ljumma sommarkvällarna har vi inte haft för många av..

 

Kanske hösten blir kalas vi får hoppas på det!

 

Tjingeling!

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ vincentsetter med Blogkeen
Följ vincentsetter med Bloglovin'

vincentsetter


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se