Finns saker att fundera på här i livet som tex att jag ger W sin tablett klockan 06...Klockan SEX på Morgonen!?!!!  

Men det var för jag läste att det var viktigt att hålla samma tider för FODRET i förhållande till tabletten,så jag ger pillan på fastande mage (bättre upptagning) sen efter 1 1/2 timme får han frukost, så om stackars W  ska få sin frukost i tid så får det bli så här..

Väldigt plågsamt för mig förstås;-) Att morgonstund har guld i mun det kan jag inte fatta, ibland fuskar jag och hoppar tillbaka till sängen efteråt, fast nån sömn vet jag ju inte om det blir, Walter är på bästa bushumör då..

Eftersom Vince har fått klartecken att ligga i sängen så är det trångt ,för BÄGGE ska ligga i samma säng som mig..men för tusan jag har ju en DUBBELSÄNG, ibland försöker jag kravla mig över till den andra halvan men det är alltid nån kroppsdel som sitter fast nånstans så för det mesta ger jag upp, det är bara att gilla läget och konstatera att trots att jag inte känner mina armar o ben så finns dom där nånstans under nån hundkropp

Fast jag gillar ju läget (för det mesta) det är ju därför dom får ligga där, har alltid haft mina hundar i sängen

En hund (Zeb) skulle få sina tre första veckor i egen bädd, det var inte jag som bestämde det..det var dåvarande man, sonens pappa..på ett sätt förstod jag honom Leffy låg alltid som ett pansarblock mellan oss

Så han tänkte väl att nu då med nya valpen..

Det var ju inte så att vi lämnade valpen helt åt sitt öde Nädå..först började han med handen ner i korgen hos valpen sen blev det madrass på golvet BREDVID korgen..sen gav han upp och Zeb fick till min glädje sova bredvid i sängen

Naturligtvis dolde jag min triumf med passande miner och beklagande ord..

Det är klart att med tidens gång och med min ibland onda kropp kan det vara besvärligt men om man slår ut det hela så överväger det positiva

Vincent är mycket bättre i sin nacke och sjukgymnasten kunde förra gången ta i rejält med massagen..tyvärr tror vi bägge två att problemet som startade det hela sitter längst bak i ryggen och det ser jag att ibland sviktar han med bakdelen..kanske kan akupunkturen hjälpa och laser behandlingen, det har ju hjälpt med nacken

Det är väldigt fint där på rehab, väldigt fin service betydligt bättre än vården för oss tvåbenta,kostar förstås.. 590 riksdaler per gång men kan det hjälpa Vince så är det bara att köra på

Tyvärr får Vince fortfarande bara gå koppelpromenader och det är jäkligt trist, Vince blir småknäpp av det helt klart

Vi har äntligen börjat jobba och det har väl gått hyfsat om man bortser från W totala flipp vid rapporterna..passivitetsträning ännu mer får det bli..försöker tänka ut en strategi för detta och tänka ut vad det är som triggar honom så..

Walter är en rätt tuff pojke och flera mil från Vince som det räckte med att höja ett ögonbryn så fattade han poängen..fast o andra sidan är det skönt att W är så obekymrad, Vince har alltid varit en försiktig kille

Snön är nu helt borta och gegga regn o blåst har tagit dess plats, men jag drömmer mig bort till dom dagarna vi var i käglinge med snö, strålande sol och det var bara så underbart

HUR kan folk tycka att detta vädret som är nu är bättre???

Det dröjer ju lite till innan våren gör sitt inträde så då kunde det ju få vara riktig vinter

För övrigt blir jag GALEN på folk som FORTFARANDE smäller raketer visserligen fattar jag att ni är totalt hjärndöda men ändå alltså, vet ni inte att nyårsafton är över för längesen!?!?

Tjingeling!

Det finns en baksida av hundägandet, vi vet alla att den stunden kommer, men man önskar att det dröjer länge,länge

Beslutet är svårt att ta även om hunden blir gammal och trött, men det värsta är när hunden blir sjuk och beslutet måste tas i förtid, det är det jäkligaste

Coco var bara 1 1/2 år äldre än Vince dom var kärleksparet,bästa vännerna    

Det räckte att man sa de första bokstäverna i Cocos namn för att Vince skulle flyga upp och rusa till dörren

Detsamma var det för Coco

Coco var tösen som kunde spåra upp en brödsmula på kilometers avstånd, hon hittade dom där små smulorna som grävt sig ner mellan gatstenarna  

Coco hade plåtmage för det var inte bara smulor hon tyckte om,hon åt ALLT..hon gillade att rulla sig i det också, ju mer suspekt desto bättre

Coco gillade att bära runt på saker och var du av med en sko så var det hos Coco du skulle leta..

Coco fick sluta livet förra veckan, cancer hade intagit hennes kropp  

Hon fick ett par veckor och hon hade tur det blev snö... Coco liksom Vince gillade snö, jag är glad att jag fick träffa henne två gånger innan slutet och Vince fick pussa henne en sista gång

Finaste Coco tösen hoppas hela himlen är full med brödsmulor och allt gott du tyckte om  

Vince och jag kommer alltid ha dig i våra hjärtan

Sov gott

________________________________________________________

Kan man få vara försiktigt optimistisk tro, eller nä kanske inte..

Det är liksom förgjort det där när man tänker positivt, det är som om jag för evigt ska tänka negativt och katastrof tänka hela tiden, nåt annat går ju inte eller ??!?

För det var ju så häromdagen..jag tänkte "Wow det funkar nog" sekunden efter gick jag ner i spagat..inte frivilligt nä då..högst ofrivilligt, för det fattar jag ju att en kvinna i sina bästa år (55 snart 56) helt otränad om man bortser från alla mils långa promenader INTE  kan gå ner i spagat sådär hur som helst..det var en jäkla isfläck liten svart glänsande på asfalten och jag hade inte sett den ens om jag hade haft glasögon..

Så vågar jag då??..Säga det?? Ja jag gör det..inget anfall på W sen han började med medicinen den 11/1 på kvällen, jag vet att det är en lurig sjukdom, epilepsi och det kan ändra sig fort  

Men jag har bestämt mig för att ta varje dag som den kommer och njuta av denna "lilla" monsterskorpa, sen får jag ta skiten när den kommer, OM den kommer, fast det är klart jag backar bandet:  NÄR det kommer..  

Med facit i hand har W nog haft fler anfall än dom två efter varandra (10-11)

Det var vid något tillfälle då han var helt blöt när jag kom hem, inget annat konstigt men blöt o kladdig , men jag tänkte aldrig att det skulle vara nåt allvarligt...och så då den 16/12 den allra värsta gången när han blev så sjuk..

Men nu blickar vi framåt..

Vince fick nästan hela tummen upp i torsdags hos sjukgymnasten, lite kvar av det onda i nacken och något stelt rörelsemönster..  

Han fick gå i en vatten tank, sitta på vibrationsplatta, fick massage och akupunktur, fantastiskt vad mycket fint det finns för våra djur..tänk om människovården hade varit lika fin..  folk får kämpa för att få hjälp o MITT onda det ger väl vårdcentralen fanken i ;-)

Han var mycket duktig Vince,men det är han alltid..

Vince fick också tillåtelse att ligga i sängen, halleluja säger jag bara..vilken lättnad,vi kunde flytta in i sovrummet igen..

Katterna var som väntat mycket bittra..jag fick onda ögat mer än en gång..

Imorgon är det dags igen..hoppas det blir HELA tummen upp då!

Walter och jag har haft rätt mycket egen tid eftersom Vince inte kan hänga med till käglinge eller andra lite längre turer..det känns jobbigt att lämna Vince hemma, man riktigt ser hur ledsen han blir..dessutom har det varit vårt favorit väder..kallt,sol och snö..  

Det som har varit positivt är att W fått ensamhetsträning när jag har gått ut med Vince och det skadar inte.. i normala fall tar jag dom bägge samtidigt

Walter fick leka med kompis både igår och idag och sen så gick jag en runda,gäller att ta det lite lagom men jag tror nog det blev just LAGOM..sen tog vi bussen hem..

Det var väldigt många hundar där ute idag..ett gäng med 11 hundar varav en kom in till mig och Walter där vi var i rastgården..

För övrigt kan man ju undra vilken kategori människa man är när man blir tårögd av att ens valp lyfter på benet för första gången =årets händelse

A: idiot

B: Nörd

C: dubbelnörd

D: Bortom all räddning

Vänligen skriv ert svar så fort som möjligt..

Tjingeling!

Eftersom varenda gång jag känner att nu är det nog bra,nu går det vägen/framåt, så blir det bakslag, så därför säger jag ingenting..det enda jag kan skriva är att jag nog/kanske/eventuellt ser ljuset i tunneln typ så..

Det jag definitivt kan säga är att Walter VET att han heter Walter (nästan;)

Man får ju betänka alla goda dofter och alla skriken från fasanerna, det är minsann inte lätt att veta vad man heter då..tag bara mig själv tex när jag skulle ringa till vårdcentralen för nytt recept och kanske vill dom kika på mig tänkte jag..det är väl typ två år sen och egentligen skall dom kalla en gång om året..  

Att jag då inte kom ihåg vad jag hette kan ju inte skyllas på varken fasaner eller annat ..några mikro sekunder senare  så stod mitt namn i neonskrift i hjärnan..personnummer var ett annat dilemma..antingen håller jag sakta men säkert på att bli dement eller så har det bara varit för mycket av allting..

Det hela redde till sig och jag vet nu både mitt namn och personnummer..

Så därför är det inte lätt för en nio månaders vildhjärna med alla hormonerna rusande och fasaner,dessa fasaner..och en och annan sork..jag undrar om Walter kommer att bli en grodjägare som Vince..

I alla fall tyckte jag han var duktig och det blir bara bättre o bättre..(helt beredd på bakslag)

Vincent rundor har blivit något längre, fast fortfarande begränsade och vansinnigt tråkiga!

Så i morse gick jag lite i dagdrömmeriet värld (miljonvinsten) och tittar upp..åh jäklar PLANT underlag! Så var det ja..

Där står Vince uppe på slänten..hur nu det gick till!?!

På torsdag är det dags för Vincents besök hos sjukgymnasten..HOPPAS det blir klartecken och tummen upp..

För måste jag ligga i den förbannade soffan en vecka till så är det JAG som får gå till sjukgymnast..fast jag undrar om inte Vince och jag kan ta samma..två flugor i en smäll liksom..sån stor skillnad kan det ju inte vara?!?

Dessutom har ju Vince och jag exakt samma gångstil, vi svänger bägge med vä fot/tass sådär lite snärtigt, det måste ju betyda att vi har samma fel i höften??

Vincent hade också blivit mycket gladare om vi kunde lämna vardagsrummet och få flytta in i vårt sovrum och hundarna kan få tillbaka sin säng och jag kan få tillbaka min..katterna kommer såklart att protestera..DOM har bara haft fördelar av detta arrangemang..

För övrigt är det gråmulet och trist..snöglädjen tog fort slut!

Tjingeling!

Man hinner inte mer än andas ut och tänka: nu NU ordnar det sig nog, NU verkar det gå framåt med Vince nacke, bara det att han har en stark önskan att åka kana i snön ger hopp och Walter verkar bra..katastrofen den 16/12 för Walter's del verkar vara ett minne blott..

DÅ kommer lusingen BOOM!

Klockan 08 i morse, jag hör att Walter kräks, samtidigt ser jag att det INTE är en vanlig kräkning..han blottar tänderna, vrider huvudet..det ser ut som han har satt i halsen samtidigt som jag försöker kolla om det finns nåt i halsen spärrar han upp munnen faller på sidan biter ihop och det kommer fradga och det knakar i hans ben och nacke som han spänner sig och skakar

Säkerligen ingen lustig läsning och jag ber om ursäkt för det men för mig hjälper det att bena upp händelsen..denna jävla händelse, man kan inte känna sig mindre än vad jag gjorde..

På samma gång som detta krampanfall lättare och var över på kortare tid än förra och han vaknade upp med bara ett kort förvirrings tillstånd och han viftade på svansen när han såg mig så var detta värre, därför att den första gången visste jag ingenting, nu vet jag vad som komma skall och det är så otäckt..

När han väl vaknat riktigt så var han som vanligt, inget rosslande tack o lov! Bara precis som vanligt (han snodde min macka)  

Så nu är ju frågan NÄR kommer nästa anfall?? För detta tror jag absolut var ett Ep anfall..

Kontaktade djursjukhuset bara för att få någon annans åsikt och hon tyckte som jag avvakta blir han sämre eller fler anfall kom in..  

Som tur är så har jag en bokad tid imorgon för W röntgen och urinprovstagning så det passar ju bra

Så nu går vi på tårna här hemma igen..att ha EN sjuk hund är skit att ha TVÅ är KATASTROF! och jag är så rädd att det ska komma ett anfall som inte går att häva  

Hade banne mig ingen aning att Ep kan debutera så tidigt (om det nu är det) inte heller att det är vanligt hos settern..men nu vet jag både det ena och det andra (Google)

Känner mig verkligen så ledsen..min fina Walter..det var ju inte såhär det skulle bli...

-------------------------------------------------------------------------------

2016 visade sitt fula tryne redan tre dagar in på det nya..satte ribban liksom och då bävar man, det gör man...

Vi hängde med till käglinge även på söndagen, Walter fick springa lite och Vince sträckte ut och det märktes att han njöt av att få springa med kompisarna..även om han mest springer för sig själv

Sen hade jag väl mest fokus på lilleman men det enda förutom springandet för Vincents del var att han grävde lite..

När vi sen går ut från hagen hoppade småhundarna upp på stenen som ligger utanför hagen, Walter försökte, Vince gjorde det inte men vad som egentligen hände är det ingen som vet, för när vi går därifrån så går Vince konstigt, jag ser det direkt..han går spänt och verkar stel i nacken,han ruskar lite på sig och jag tänker först att det är öronen

Väl hemma kollar jag genom honom och han är stel i nacken och har ont, kan inte vända sitt huvud till vänster

Så jag ger Rimadyl, värme och lite massage tänker att det nog är en sträckning..  

Men det blir inte bättre snarare sämre och han har jäkligt ont och kan knappt stå upp, vrida på huvudet är helt omöjligt

Så vi åker in till akuten..

Vi får såklart vänta ett tag men Vince är ok så länge han ligger still och när vi gick in så tyckte vi bägge två att det såg bättre ut..

Att det sen bara är EN stackars veterinär denna söndag som ska ta hand om alla akutfall är ju rätt kasst måste jag säga..känns ju lite otryggt, tänk om det händer flera samtidigt som är lika illa på det, vad gör man då?? Eller för dom som redan ligger inne..

Nå, vi kom in till sist och veterinären som jag för övrigt tyckte verkade bra, misstänkte ett diskbråck men även eftersom han hade lite feber, hjärnhinneinflammation..  

Så han blev inlagd fick morfin mot sina smärtor och dagen därpå skulle alla undersökningar göras och prover tas..

Även om jag tyckte det var skönt att han fick hjälp så HATAR jag att lämna från mig Vince..det är som hjärtat på mig själv försvinner..  

I tisdags kom han hem och det var härligt att få hämta hem honom igen..tratt på huvudet och Fentanyl plåster på benet och rakad lite här och där men vid hyfsat gott mod..(inget diskbråck,endast något förkalkad vid en disk i nacken,lite atros i ryggraden,men inget som kunde förklara detta akuta)

Lite gnällig förstås men det kan man väl få lov att vara när man råkar ut för hemskheter  

Det som var värst var att han grät när jag skulle ut med W och lämnade honom hemma, det kändes inte kul..synd om W också som nu skulle behöva så mycket mer än vad han får just nu..

Men nu får man väl ändå hoppas att 2016 bjudit på det värsta så hädanefter kan det bara gå åt rätt håll

Fast jag vet att 2016 kommer att bjuda på en jäklig grej till..det gäller inte oss men det är så nära det kan komma..

På måndag är det kontroll röntgen på Walter och jag ber: låt det vara helt ok nu !!

För jag kan säga jag har varit en cm från ett sammanbrott och det är på riktigt det!

För övrigt kan jag skänka en stor tacksamhets tanke till mina vänner som ställt upp med bilkörning och till de som fixade ledigheten till mig och de godingar som ställde upp med turbyte snabbt! Puss på er!

Ett tips så här i förbifarten: Messmör är jättebra mot tröga magar på hundar..bara så ni vet! ;-)

Tjingeling!

Två dagar in på det nya året och små, små snöflingor kommer ner..trots att jag sagt att nu kan snön hålla sig borta (kan den inte komma i december så) blev jag liite glad..

Vintern är ju trots allt inte över, så hade nu dom där små snöflingorna blivit stora snöflingor och lagt sig så fint på marken och det hade varit torrt o kallt och lite solglimtar och så vidare ;-)  

Ja då får det gärna snöa på och vi behöver kyla så alla fästingar försvinner, för som det varit tills nu så kommer fästingarna ta över helt o hållet (hemska tanke) o mördarsniglarna det är inte lönt att tänka trädgård o rabatter överhuvudtaget dom uslingarna kommer att tugga upp allt..

Idag hängde vi på för tur i käglinge, vi tog det lite lugnt, ett par hundar bara och hagen utanför området..

Walter fick springa lite åt gången och jag kopplade upp honom mellan varven så jag tror nog att vi inte överansträngde honom..han själv hade nog kunnat springa ännu mer men unghundar vet ju inte sitt eget bästa,glada var dom bägge två..

Vincent var extra glad, han har saknat sina kompisar, ett par gånger till i lugnare tempo sen kan Walter nog få träffa ALLA kompisarna och det ska bli så skönt! För oss alla!

En undran har jag dock om vi backar tillbaka till kylan,för det var rätt kallt i morse, HUR ska jag klarar av när det blir kallare tro? Nu har jag gått omkring med mössa o vantar i +grader o svettats, varför vet jag inte, kanske för att ÄR det vinter så ÄR det oavsett temperatur och sen är det här med mössa så himla bra..man behöver inte kamma sig på morgonen..

Men det får bli hur det vill,jag är beredd (tror jag)

Fortfarande så knallar det på runtomkring och jag undrar HUR MÅNGA JÄVLA RAKETER HAR FOLK???  

Igår kväll stod två killar på andra sidan trottoaren o böjde sig ner o fixade med nåt på marken och det sa mig att dom höll på med raketer  

Hoppades o bad i mitt stilla sinne att vi skulle hinna in men bedömde det som tveksamt, glodde på dom och dom glodde tillbaka och jag tyckte jag kände igen ena killen.. vi ökade takten lite och vi kom ända fram till ytterdörren innan "bomben" briserade, för en bomb var det banne mig, den satte igång alla bil larmen..  

Så jag skänkte en tacksamhetstanke att dom väntade med att smälla, för det gjorde dom faktiskt (väntade) den hade kunnat gå av mycket tidigare, så det stämde nog att jag kände igen killen..ibland lönar det sig att känna grabbarna i området..

Snart har denna låånga ledighet nåt sitt slut och det är dags att möta verkligheten och det är skönt på sitt vis att allt återgår till det normala..normalt och lagom är mina favoritord och jag hoppas det ska genomsyra detta nya år förutom när det gäller pengar förstås, då vill jag gärna att det ska vara tok mycket, inget lagom där inte..;-)

Tjingeling!