November månad kunde helt klart börjat bättre, så nu tänker man ju att ribban är lagd..  

11 härliga veckor har gått och inte ett endaste anfall förrän nu i morse 05:40 för att vara exakt..  

Det är härligt att det gick så lång tid och jag är tacksam för det men trots att jag vet hur det är så lurar min hjärna mig att tro att " kanske har det växt bort"

Detta trots min mun säger nåt annat och förnufts hjärnan säger detsamma som munnen så är det nån annat som triggar tankar som säger: men NU är det nog över..: NU kommer inga fler anfall..

Så kommer det då, anfallet och jag flippar, jag blir så rädd så jag skakar.. så hade W behövt Stesolid så hade jag inte kunnat ge honom så som jag skakar..Jävla,jävla sjukdom!

Hatar att känna mig så hjälplös och utan att ha kontroll över situationen, fick honom åtminstone ner från sängen så han landade i Biabädden men då var det nära väggen, betongväggen och där smackade huvudet i ett par gånger medans jag sprang omkring och letade burken med supparna, burken ligger alltid i jackan men nu hittade jag inte den såklart..Nu låg burken i innerfickan, Vem tusan ändrar platsen hela tiden??

Anfallet var över när burken och mina nerver var på plats..

Det är ju nåt att vara tacksam över förstås, att anfallen inte varar sådär jättelänge..mellan 1-2 minuter

Men det räcker, jag lovar!

Sen var det nästa dilemma.. tabletterna fick han 05:15 och han kräktes 05:40 hann tabletterna lösas upp? Kunde inte se några tabletter men vad vet jag!? Ringer djursjukhuset men se det var en knivig fråga för dom med..hade det gått mot en timme mellan hade jag varit lugn, men 20 minuter räcker det tro?

Så nu får vi se..kommer det fler anfall, är det dags att höja dos?

Tänk inte, säger min veterinär, inte helt lätt kan jag säga, i 11 veckor har jag fått njuta av ett normalt hundliv utan tankar;-) men nu är vi på ruta 1 igen..

Det fick mig att tänka på gråt, att gråta snyggt, vissa människor kan gråta snyggt dvs utan snor, svullet ansikte och fula miner

Såg reklamen för "så mycket bättre" och där var ett gråtansikte som inte var snyggt  

Själv gråter jag inte heller snyggt jag blir alltid prickig i ansiktet.. fullt med stora röda prickar och det är ju inte snyggt därför gråter jag sällan offentligt för vem tusan vill se en rödprickig snorig kärring fulgråta

Sån gråt gör sig bäst vid köksbordet ..

Hösten är här på riktigt nu och jag älskar varenda minut (ok inte ösregnet;)  

Lite kallare kunde det gott varit om jag nu får välja men det får jag aldrig..

Eftersom detta blogginlägg har en tendens att gå åt depphållet får jag ju skriva nåt kul och det får ju bli då att jag vann en tävling  

Brukar aldrig vinna någonting vare sig tävling eller spel men nu så nu vann jag eller rättare sagt Vince och W vann för dom var så tjusiga på foto..det var en behandling för en av dom hos hundfrisör, det får väl bli Vince som får njuta(?) av detta..

För övrigt tänker jag på empatilösa människor som lurar andra o som spelar på andras människors goda hjärtan..såna personer är inte värda mycket i mina ögon

Det drabbade en väninna och många fler med henne

Hoppas verkligen dom lyckas sätta dit denna person..

Idag är det Liam tid och det ska väl få mig på gott humör igen..

Tjingeling!