Vi öppnade upp året med klokapselbrott..smaka på det ordet KLOKAPSELBROTT..    

Hade ingen aning och jag undrar i mitt stilla sinne hur jag lyckades med hundar i mitt förra liv, dvs livet innan 40

Nu verkar alla "konstigheter"

drabba mig och ju mer jag läser på det förbannade internet så är det ett under att jag och alla andra, inklusive hundar överlever..  

Fanns sånt innan överhuvudtaget, jag undrar?!?..därför var det helt klart bättre förr!

Då hade man hund punkt slut.. inga konstigheter med EP analsäcksinflammationer klokapslar,öron,ögon you name it..!

Leffy blev nästan 14 år och där var min själ inget med hans klor eller nåt annat överhuvudtaget, han åt torrfoder uppblandat med rester och sås från oss, han ÄLSKADE sås, gräddsås..

Det var på något vis okomplicerat med allt förr, ännu längre tillbaka från tidig barndom åt hundarna bara rester från hushållet, kan komma ihåg Dort som älskade havregrynsgröt och som gärna åt rester från sophögen, han levde väldigt länge han med..

Såklart att nuförtiden finns resurser på ett annat sätt, synen på hundar har också förändrats och numera likställs dom ibland med människor och att avliva är det inte tal om för det gör du ju inte med människor  

Man glömmer bort att tänka att det är en ynnest att ha den möjligheten att förkorta ett lidande för hunden

Men den saken är inte helt lätt och inget som jag tar med en klackspark varken då eller nu

Men så var det här med klokapselbrott

Walter tyckte väl han behövde lite mer uppmärksamhet  och det fick han när vi upptäckte blod på lekkamraten rätt mycket blod faktiskt  

Det "lustiga"var att jag precis läst om just detta, så jag visste..

Tack o lov att jag har min Vetklinik, alltid redo för mig

Trist läge såklart eftersom försäkringskassan tycker man kan klara sig på en 14 dagars lön och gud vet när dom ger pengar till "välfärden" och för mig har det alltid varit barn och hundar först, ni noterar att jag satte barn först ;-) det gjorde jag för annars tror ni jag är tokig;-)    

Nu har jag ju inget litet barn hemma och det kanske är tur men sonen min har blivit en välväxt ung man trots att han fick dela mat med hunden;-) ;-) och han tar hand om sin mor på bästa sätt så hon får äta himmalagat  

Sen har vi ju makaroner för 10 riksdaler och det är prima och när försäkringskassan betalar ut sitt om dom nu gör det så kanske jag kan få ihop till tomatketchup

Det positiva i denna historien var att W brutit klon snyggt och eftersom han är en EP hund och det är lite trixigt att söva/sedera en sådan, tog vi ett gemensamt beslut att låta det självläka..så nu hoppas vi på det bästa, annars blir det operation med medföljande ångest

De gråa hår jag fått är enbart att skylla på W..

En sorglig händelse som fick mig att tänka på Vince, på livets vara eller icke vara var min fd grannes hund Hubba..Eva bodde granne med mig under ett antal år och jag lärde känna Hubba en fin kille som inte gillade katter, inte mina heller;-) han gillade Vince dom var kompisar, han gillade INTE den andra grannen Sigge

Jag gillade Hubba och han brukade kika över staketet och ta en puss eller två med Vince

Häromdagen blev han sjuk, han kräktes, ville inte äta, gick ut och la sig efter ett par meter, orkade inte gå

Eva tog honom till veterinär och där fick han sluta sitt liv pga en brusten cancertumör..känslan när jag läste detta på FB var fruktansvärd för alla vi som har hundar, vet hur det känns att förlora sin vän och Hubba som jag kände, fina Hubba frid över ditt minne hoppas du springer däruppe med Donna pigg och glad och utan smärta  

Man får vara glad över varje stund och inte ta något för givet inte en enda sekund ta hunden för given, det är en kort stund vi har dom, alldeles för kort om du frågar mig och när den dagen kommer, hoppas jag att jag kan se klart och göra rätt beslut för den jag har som min bästis och skulle något hända akut hoppas jag att jag står kvar på benen och eftersom det är Vince som har det lite skruttigt med höften/ryggen så var det honom jag tänkte på med en iskall känsla i magen, inte ta för givet!

För att lätta upp stämningen för mig själv och andra så var Walters bukspottkörtel prov bättre än bäst och vi kan nu återgå till vanlig kost efter infasning såklart, prov igen om nån månad

Det är tur att det kommer små ljusglimtar i all bedrövelse!

I nästa vecka är det dags för hand nummer två och det gäller hö hand så det kan nog bli besvärligare än vä, men jag har ju tränat upp W att vara värsta assistans hunden (tro det??) han ÄR faktiskt duktig, han är en hejare till att plocka upp saker..och ibland kan det ju gå fel och det är ju egentligen inte hans fel, att han "plockade" upp en julgrans kula..TACK O LOV gick den inte sönder!!  

Så allt är egentligen mitt fel eftersom jag lagt denna kula på bordet, det är ett heltidsarbeta att hålla efter W i synnerhet nu när han ska hållas i stillhet..STILLHET!! Fatta alltså!

För övrigt har jag legat på knä utanför min dörr och lyst med ficklampa i en hunds rumpa  

(inte V eller W)..men det är lugnt, grannarna tror redan jag är knäpp..om dom inte visste det redan, så blev dom säkra när jag stack näsan så nära rumpan jag kunde..Hoppas Gizmo blir bättre! ;-)

Tjingeling!