Man får väl anta att våren har kommit, fast man vet ju aldrig det kan ju komma lite snöblask i april med..med dom orden försöker jag trösta mig för jag inte varit på mammas grav och tagit undan all gran jag lagt, jag får hoppas att man tolkar det som snygg utsmyckning under vårblommorna..och varför har jag inte det då kan man fråga sig och jag säger bara TIDEN och att jag tänker "tar det sen" och det faktum EFTER jag tänkt "tar det sen" drabbades av magsjuka de lux..

Ja, så kan det gå och jag som INTE skulle vara sjuk nåt mer detta år..:-( och inte är jag i säkerhet heller eftersom det ju räcker att sticka in näsan på jobb så kan man bli bjuden på allehanda baciller, jag bävar..det bästa är naturligtvis att helt isolera sig i hemmet, ute kan man ju såklart vistas bara det inte är nära nån nysande människa, bussar ska vi ju bara inte tala om huvaligen!

Om det inte hade varit för min tre månaders sjukskrivning så hade jag inte varit fullt så panikslagen fast jo det hade jag magsjuka kan man ju drabbas av flera gånger och en karensdag tror jag kostar mig 1900 hur kul är det på en skala, det verkar som mitt liv kommer att innehålla massor med nudlar i fortsättningen också..:-(

Ett säkert vårtecken är våra blåsippor uppe på backen och detta år hade jag nästan glömt dom..

Ett annat "vårtecken" som inte är lika mysig är årets första fästing och den tog jag på Walle och då hade det varit fint om jag bara hade kunnat sätta på honom Seresto halsbandet men det har också hamnat under kategorin "tar det sen" så det blir att hasta iväg nästa gång jag är ledig

Vince har frontline och det hade jag till min stora överraskning redan hemma (bra där!)

Vincent är lite mer halt och det var inte samma respons på behandlingen hos sjukgymnasten och då börjar man ju tänka om vi har kommit dit där nu som jag fasar så för

Det som man knappt kan tänka på utan att bli svimfärdig

Han äter som en häst,sköter det han ska och får han nys på fasaner så vispar svansen precis som den brukar, han vill busa och han verkar glad men så kommer vi in och då stapplar han

speciellt om han legat och reser sig och han verkar så trött

Är det jag som inbillar mig, överdriver jag?? Är så jäkla rädd att inte se, men kanske jag då ser saker som inte finns?

Så det blir att gå till veterinären och kolla hur det står till och bolla lite med dom, jag pratade med sjukgymnasten sist om min rädsla för att han kanske har mer ont än jag vet och hon sa att han har så ont som han visar, och haltar man så har man ju ont tänker ju jag och det trots smärtstillande

Walter har passerat 5 månader utan anfall och det gör mig salig av lycka om det nu inte hade lagts lite sordin på stämningen av det här med Vince. men det är underbart och jag är tacksam, att jag just nu bara har en hund att oroa mig för..

I helgen stack hundgänget till Falsterbo men jag kände att det skulle bli för mycket för Vince, sist jag hängde med så såg han ut som jag känner mig efter ett tre dagars pass, men han älskar det där och det gör jag med och under tiden vi var där så sprang han hela tiden och såg ut som förr när han var yngre

men när vi kom hem så stapplade han och klarade inte att komma upp till soffan och även om jag säger att jag inte vill begränsa honom, så gör man ju det ändå för så vill man ju inte att det ska vara och det är rätt många timmar som han springer då så jag avstod och hänga på

Helt klart kunde jag o Walle åkt med för HAN behöver ju sannerligen springa men där har vi det jobbiga att lämna den ena hemma

Nu vet ju Vince knappast om jag åker till Falsterbo utan honom eller Toarp (som det nu blev) eller Eslöv utan det är ju min känsla att vi skulle åka iväg o träffa hans (o mina:-) kompisar UTAN honom, summan av kardemumman är ju nu att jag knappt träffar en levande själ om man nu bortser för alla dom som galopperar i fatt mig när vi är ute..;-)

Ja hur man än vänder sig har man röven bak..

Tack vare den gräsliga magsjukan så är det ett tag sen jag träffade min lille plutt och den store också förstås, därför är det ju bra att ha lite foto att glo på som låg där i kameran

En hastig kontroll av trädgården fick mig att ta mig på pannan och tänka hur ska det här gå då..så mycket att fixa ungefär samma känsla som inomhus..

Lite blev gjort idag men tummen min fortsätter att trilskas, ja varför inte liksom.-

För övrigt har det varit en stillsam lunk dessa veckor och det är ok

Så får vi hoppas på det bästa på alla sätt o vis

Tjingeling!

Det är rätt lustigt (men jag skrattar inte) att alltid när det är jättefint väder DÅ städar jag INOMHUS..förmodligen är det för jag  tänker "jag gör det sen" och till sist är det typ sanitär olägenhet och jag MÅSTE ta tag i det..sen får jag nog ta bort det där "alltid" för det är ju inte så heller, oftast när det är fint väder så skiter jag i städandet då också..;-)

Men idag hände det och det blev väl hyfsat ok, jag har kommit på att jag gör det nästan färdigt varje gång och det är därför det blir likadant efter en sisådär två timmar eller så är det för detta faktum att jag har två lortgrisar till hundar och två hårbollar till katter och ICKE att förglömma ett skitslarvigt jag...inte lyckades jag komma upp i tid i dag heller, jag kröp ner efter jag gett W hans medicin IDAG IGEN..hopplösa jag!!

Jag tycker ju faktiskt de få gånger jag lyckas komma ut klockan 07 att det är underbart, friskt och härligt och framförallt tyst o stilla..det där tyst o stilla får man ju bara uppleva dessa få gånger när man lyckas ta sig upp innan alla övriga..

Speciellt skönt är det en söndag klockan 07..

Men det är svårt,det är det och jag lyckades inte idag heller, vi kom ut vid nio och då är det varken tyst eller lugnt..

Då är alla ungdomar på väg till skolan (började vi verkligen så sent?) och om man inte passar sig så kan man bli påkörd av alla dessa cyklar som saknar ringklocka..

Men jag ger icke upp, nån gång ska jag ha färdigrastade hundar, ätit frukost, städat OCH fixat trädgården innan 11..omöjligt?? den som lever få se..

Trots att jag städade lyckades jag att rasta hundarna OCH fixa trädgården till hälften idag sen fick jag ge upp..

Att jag gav upp var det faktum att jag har ett jävla kastanj träd utanför min trädgård som slänger in massor av kastanjer INNANFÖR staketet och Walle älskar att plocka upp dom, hade han nu bara plockat upp dom hade det varit toppen, men han tuggar på dom och det är INTE bra, sen har vi Vince som gnager på kvistar, alla kvistar, även dom med taggar, så jag gav upp..

Trädgårdstunnan blev nästan full med löv så lite duktig var jag, sen var det också det att min TUMME gjorde skitont..NÄ NÄ säger jag..inget sånt trams, det var höger handen så jag tänker att den inte har hämtat sig riktigt än..

I söndags var vi och firade en 18-åring, tänk vad tiden går!

Det var riktigt trevligt, synd bara att inte alla var med, två småttingar med bihang saknades men så är det i influensa tider..Vince fick också vara hemma, tänkte att det räckte att ha med mr Walter, han skötte sig för övrigt väldigt bra, över förväntan faktiskt!  

I tisdags hade Vince egen tid med mig och sjukgymnasten och det var som jag misstänkte inte helt bra, han behöver var tredje vecka, nu blev det över tiden och det märktes

Lite stelare i nacken och i och med det bekymmer med frambenen, lite kan det ha att göra med att han hoppade över stock o sten i helgen..

Det är det svåra, att begränsa, vill inte det för mycket han ska få göra det han kan och vill, hur kul är det annars!?!

Men efteråt hade han mer sting i benen så det hjälper och det är jag glad över..

För övrigt är det snart jobbedax igen och det ska vi väl klara av trots ont i tummen och stabbiga ben

Tjingeling!

I ett nafs skriver vi den 12 mars och kanske,kanske vågar vi hoppas på en VÅR!  

Det innebär förstås ett massivt ingripande i trädgården men så får det bli om vädret håller i sig..

Igår var en sån dag, vårlik alltså, nåt trädgårdsarbete var det inte tal om..

Fem arbetspass har blivit arbetade plus en sväng till gamla marker, byggnaden var förvisso ny, en del personal kände jag igen sen förr och jag var där för utbildning..

Ett slag för många år sen ville jag tillbaka till sjukvården och tog därför kursen akutsjukvård, för då var det de som krävdes

Det hjälpte inte att man jobbat där innan, men sen väl där kände jag att jag inte var så "akut" längre och stannade kvar inom äldreomsorgen den känslan finns kvar inom mig fortfarande, nu kommer det "akuta" till mig istället

Mina händer har väl protesterat en del och speciellt hö handen och när jag gick hem efter andra passet så kunde jag banne mig knappt hålla hundarna..

Lite bättre har det känts de andra passen, så det går framåt

Fortfarande finns inga domningar eller känselbortfall i händerna vilket gör mig överlycklig, men det gäller att tänka så man inte gör galet nu och sabbar det hela..

Att dessa tre månader har varit kämpigt rent ekonomiskt är ingen nyhet och det blir en månad till med lite mindre resurser dock inte lika jäkligt, fast det kunde det kanske blivit med tanke på hur svårt det var att "friska" sig

Själv kunde jag inte göra det utan det är då chefen och personalavdelningen

Åtskilliga mail har bytt ägare, jag friskade mig den 23/2 och har varit i tjänst sen den 27..den 10/3 blev jag ÄNTLIGEN friskförklarad på min schema rad, det saknades underlag att friska mig?!?

Fortfarande har jag inte fått nåt grepp om vad det var för underlag som saknades..men det kan kvitta nu, den förhatliga sjukskrivningen är nu borta när jag går in och glor på min rad och jag får lön..Halleluja!

Kommer verkligen att göra det jag kan för att INTE bli sjukskriven nån mer gång, mina nerver klarar det inte ;-)

Walter går nu in i den 19 veckan utan anfall och jag är i chock (nästan) för nu måste det väl komma eller?

I natt typ två timmar efter vi lagt oss trodde jag det, för han kräktes.. lite kvistar och lite annat som såg ut som majs om nu nån är intresserad kom upp

Han brukar alltid kräkas innan anfall men nu var det bara nåt som inte passade i magen och den hunden är som en dammsugare, många är gångerna när jag tänkt munkorg men det känns ju inte heller ok...

Inget anfall som sagt men nu när det har gått så lång tid så går jag och väntar, vilket ju är heltokigt!

På tisdag är det dags för Vincents sjukgymnastik och det märks att vi har gått över en vecka från ordinarie tid

Han behöver detta utan tvekan och det hjälper vilket ju är bra

Idag stundar 18-års kalas för yngsta systersonen..18 år ARTON ÅR!! Det är inte klokt vad tiden den springer!

Min egen avkomma fyller 30 detta år och själv fyller jag också år om han där uppe vill ;-)

För övrigt kör folk på som vanligt det skjuts och det kastas brandbomber in i hus och annat smått o gott och det enda jag säger om detta är att jag är jävligt trött på det!

Måste förstås också säga att jag är trött på detta mesiga behandlande av dessa människor som begår brott som om dom var offren men se det ÄR dom INTE!

Vi kanske ska införa spöstraff???

Tjingeling!