I ett nafs skriver vi den 12 mars och kanske,kanske vågar vi hoppas på en VÅR!  

Det innebär förstås ett massivt ingripande i trädgården men så får det bli om vädret håller i sig..

Igår var en sån dag, vårlik alltså, nåt trädgårdsarbete var det inte tal om..

Fem arbetspass har blivit arbetade plus en sväng till gamla marker, byggnaden var förvisso ny, en del personal kände jag igen sen förr och jag var där för utbildning..

Ett slag för många år sen ville jag tillbaka till sjukvården och tog därför kursen akutsjukvård, för då var det de som krävdes

Det hjälpte inte att man jobbat där innan, men sen väl där kände jag att jag inte var så "akut" längre och stannade kvar inom äldreomsorgen den känslan finns kvar inom mig fortfarande, nu kommer det "akuta" till mig istället

Mina händer har väl protesterat en del och speciellt hö handen och när jag gick hem efter andra passet så kunde jag banne mig knappt hålla hundarna..

Lite bättre har det känts de andra passen, så det går framåt

Fortfarande finns inga domningar eller känselbortfall i händerna vilket gör mig överlycklig, men det gäller att tänka så man inte gör galet nu och sabbar det hela..

Att dessa tre månader har varit kämpigt rent ekonomiskt är ingen nyhet och det blir en månad till med lite mindre resurser dock inte lika jäkligt, fast det kunde det kanske blivit med tanke på hur svårt det var att "friska" sig

Själv kunde jag inte göra det utan det är då chefen och personalavdelningen

Åtskilliga mail har bytt ägare, jag friskade mig den 23/2 och har varit i tjänst sen den 27..den 10/3 blev jag ÄNTLIGEN friskförklarad på min schema rad, det saknades underlag att friska mig?!?

Fortfarande har jag inte fått nåt grepp om vad det var för underlag som saknades..men det kan kvitta nu, den förhatliga sjukskrivningen är nu borta när jag går in och glor på min rad och jag får lön..Halleluja!

Kommer verkligen att göra det jag kan för att INTE bli sjukskriven nån mer gång, mina nerver klarar det inte ;-)

Walter går nu in i den 19 veckan utan anfall och jag är i chock (nästan) för nu måste det väl komma eller?

I natt typ två timmar efter vi lagt oss trodde jag det, för han kräktes.. lite kvistar och lite annat som såg ut som majs om nu nån är intresserad kom upp

Han brukar alltid kräkas innan anfall men nu var det bara nåt som inte passade i magen och den hunden är som en dammsugare, många är gångerna när jag tänkt munkorg men det känns ju inte heller ok...

Inget anfall som sagt men nu när det har gått så lång tid så går jag och väntar, vilket ju är heltokigt!

På tisdag är det dags för Vincents sjukgymnastik och det märks att vi har gått över en vecka från ordinarie tid

Han behöver detta utan tvekan och det hjälper vilket ju är bra

Idag stundar 18-års kalas för yngsta systersonen..18 år ARTON ÅR!! Det är inte klokt vad tiden den springer!

Min egen avkomma fyller 30 detta år och själv fyller jag också år om han där uppe vill ;-)

För övrigt kör folk på som vanligt det skjuts och det kastas brandbomber in i hus och annat smått o gott och det enda jag säger om detta är att jag är jävligt trött på det!

Måste förstås också säga att jag är trött på detta mesiga behandlande av dessa människor som begår brott som om dom var offren men se det ÄR dom INTE!

Vi kanske ska införa spöstraff???

Tjingeling!