Man får väl anta att våren har kommit, fast man vet ju aldrig det kan ju komma lite snöblask i april med..med dom orden försöker jag trösta mig för jag inte varit på mammas grav och tagit undan all gran jag lagt, jag får hoppas att man tolkar det som snygg utsmyckning under vårblommorna..och varför har jag inte det då kan man fråga sig och jag säger bara TIDEN och att jag tänker "tar det sen" och det faktum EFTER jag tänkt "tar det sen" drabbades av magsjuka de lux..

Ja, så kan det gå och jag som INTE skulle vara sjuk nåt mer detta år..:-( och inte är jag i säkerhet heller eftersom det ju räcker att sticka in näsan på jobb så kan man bli bjuden på allehanda baciller, jag bävar..det bästa är naturligtvis att helt isolera sig i hemmet, ute kan man ju såklart vistas bara det inte är nära nån nysande människa, bussar ska vi ju bara inte tala om huvaligen!

Om det inte hade varit för min tre månaders sjukskrivning så hade jag inte varit fullt så panikslagen fast jo det hade jag magsjuka kan man ju drabbas av flera gånger och en karensdag tror jag kostar mig 1900 hur kul är det på en skala, det verkar som mitt liv kommer att innehålla massor med nudlar i fortsättningen också..:-(

Ett säkert vårtecken är våra blåsippor uppe på backen och detta år hade jag nästan glömt dom..

Ett annat "vårtecken" som inte är lika mysig är årets första fästing och den tog jag på Walle och då hade det varit fint om jag bara hade kunnat sätta på honom Seresto halsbandet men det har också hamnat under kategorin "tar det sen" så det blir att hasta iväg nästa gång jag är ledig

Vince har frontline och det hade jag till min stora överraskning redan hemma (bra där!)

Vincent är lite mer halt och det var inte samma respons på behandlingen hos sjukgymnasten och då börjar man ju tänka om vi har kommit dit där nu som jag fasar så för

Det som man knappt kan tänka på utan att bli svimfärdig

Han äter som en häst,sköter det han ska och får han nys på fasaner så vispar svansen precis som den brukar, han vill busa och han verkar glad men så kommer vi in och då stapplar han

speciellt om han legat och reser sig och han verkar så trött

Är det jag som inbillar mig, överdriver jag?? Är så jäkla rädd att inte se, men kanske jag då ser saker som inte finns?

Så det blir att gå till veterinären och kolla hur det står till och bolla lite med dom, jag pratade med sjukgymnasten sist om min rädsla för att han kanske har mer ont än jag vet och hon sa att han har så ont som han visar, och haltar man så har man ju ont tänker ju jag och det trots smärtstillande

Walter har passerat 5 månader utan anfall och det gör mig salig av lycka om det nu inte hade lagts lite sordin på stämningen av det här med Vince. men det är underbart och jag är tacksam, att jag just nu bara har en hund att oroa mig för..

I helgen stack hundgänget till Falsterbo men jag kände att det skulle bli för mycket för Vince, sist jag hängde med så såg han ut som jag känner mig efter ett tre dagars pass, men han älskar det där och det gör jag med och under tiden vi var där så sprang han hela tiden och såg ut som förr när han var yngre

men när vi kom hem så stapplade han och klarade inte att komma upp till soffan och även om jag säger att jag inte vill begränsa honom, så gör man ju det ändå för så vill man ju inte att det ska vara och det är rätt många timmar som han springer då så jag avstod och hänga på

Helt klart kunde jag o Walle åkt med för HAN behöver ju sannerligen springa men där har vi det jobbiga att lämna den ena hemma

Nu vet ju Vince knappast om jag åker till Falsterbo utan honom eller Toarp (som det nu blev) eller Eslöv utan det är ju min känsla att vi skulle åka iväg o träffa hans (o mina:-) kompisar UTAN honom, summan av kardemumman är ju nu att jag knappt träffar en levande själ om man nu bortser för alla dom som galopperar i fatt mig när vi är ute..;-)

Ja hur man än vänder sig har man röven bak..

Tack vare den gräsliga magsjukan så är det ett tag sen jag träffade min lille plutt och den store också förstås, därför är det ju bra att ha lite foto att glo på som låg där i kameran

En hastig kontroll av trädgården fick mig att ta mig på pannan och tänka hur ska det här gå då..så mycket att fixa ungefär samma känsla som inomhus..

Lite blev gjort idag men tummen min fortsätter att trilskas, ja varför inte liksom.-

För övrigt har det varit en stillsam lunk dessa veckor och det är ok

Så får vi hoppas på det bästa på alla sätt o vis

Tjingeling!