Vincent 2009-05-10- 2017-05-05

Om jag växer mig svag och fördärvad

och du ser hur jag smärtar och lider

Så ber jag dig,för mig till frihet och ro

för jag vinner inte den striden

jag vill,men förmår inte stanna och du vill inte att jag plågas så

vad som kommer får du inte rädas

Älska mig och låt mig gå

Ta med mig dit såren får läka

och var kvar hos mig tills det sker

tala till mig och håll om mig ömt

tills mina ögons liv har släckts ner

jag vet, du kommer att våndas

men låt ej dina kval komma först

För den här dagen, mer än alla andra måste din kärlek till mig vara störst.

Så kom den då, den där dagen som ingen hundägare vill tänka på..

Vincent blev något bättre av laser och när vi var nere och tog femte o sista behandlingen tänkte jag nog att det vänt, jag hoppades så på det..

Natten till onsdagen låste sig nacken totalt och han kunde inte stå upp, vi fick dra honom liggandes i biabädden och vi åkte in akut där han fick smärtstillande som hjälpte då

Vid den neurologiska undersökningen släpade högra benet efter och tassen kom inte riktigt på plats, jag fick med mig sprutor hem att ge

Trots denna smärtlindring så hade han ändå ont och nacken låste sig med jämna mellanrum

På torsdag ringde jag sjukgymnasten och pratade med henne, sen bestämde jag mig och gick ner för att prata med mina veterinärer, jag blir varm i hjärtat när jag tänker på att jag såg tårar i deras ögon, för det här var inte vem som helst, det var VINCENT

Beslutet blev taget och jag gick hem och just då kändes det glasklart..

På fredags morgon låste sig nacken igen och han kom inte upp och jag gav den sista sprutan och denna gången hjälpte den bra för den dagen var han nästan som vanligt

Vi gick upp på backen där jag struntade i koppeltvång och barnkammartider och lät han stöta upp två fasaner och han var så lycklig, visst tänkte jag att nu skulle han krascha riktigt för när han tvärvände efter fasan nummer två så såg det ont ut, för mig, inte för honom, inte just då..

Sen satt vi där på vår bänk och snackade han och jag, precis som förr

Ett tag såg han ansträngd ut och då hade han nog ont, men det kändes bra att han fick göra det han älskade mest

När vi gick hem så såg jag det jag sett de sista dagarna men riktigt ordentligt nu att han även haltade med höger ben, så nåt mer hade säkert hänt i ryggslut eller höfterna

Vi åkte ner tillsammans med sonen och vi var där vid hans sida när han tog sina sista andetag

Denna fina underbara hund som min son sa: "one of a kind" och så var det, han var speciell min Vince och så mycket han gjort för mig och för andra

För han har sannerligen fyllt sin funktion på jobbet också..

Det är tomt här hemma och vi saknar honom

Det känns som halva jag har försvunnit och det är tur att Walter finns för annars vet jag inte hur det gått..

Finaste, älskade Vincent tack för dessa åren nog för jag hoppades det skulle bli många fler, men det blir inte alltid som man vill, nu har han inte ont mer och det är det viktigaste, jag tror och hoppas han haft ett gott liv omgiven av människor som älskade honom och hundkompisar som han älskade, han gnällde alltid av glädje när han träffade dom och han var den som alltid drog iväg och fick hela gänget med sig fast han kom ju tillbaka när jag visslade, det gjorde inte kompisarna..

Tack för allt min vän, du är mycket saknad

Sov gott vispen, jag älskar dig!