Det var lite att ta i när jag i förra inlägget skrev "tillbaka" som rubrik  

Det har nu gått 21 dagar sen jag skrev sist och jag har haft min semester och börjat jobba

Sen kom den där kontorsstolen i vägen igen och mitt knä som ändå blev hyfsat ok under semestern och med sjukgymnasten hjälp kasst igen och inte nog med det, ryggen loggade också ut som en konsekvens av att jag går snett och att jag såklart inte gick tillbaka till sjukgymnasten i samma stund jag fick ont igen..

Men så är det, vissa grejer är jag sannerligen ute i god tid, andra saker tar lite längre tid som tex mitt ID-kort, det gick ut 2012.. jadå ni läste rätt 2012 och när jag själv läser det tänker "hon är ju inte riktigt klok" jag har känt mig lite som en flykting när jag slängt upp passet dom gånger jag varit tvungen att visa vem jag är

Nu håller passet också att gå mot bäst före datum men ID kortet ligger och väntar på mig hos polisen, ska bara hämta det också men det hoppas jag att jag gör innan den tidsfristen går ut..

För övrigt är jag bra på att passa tider, jag är ALLTID på jobbet en timme innan startskottet..allt kan ju hända på vägen dit tex bensinstopp på bussen, jag bryter ett ben, eller Walter bryter ett ben, eller som är vanligt i dessa tider, vi blir överfallna av diverse skurkar med diverse vapen

Eller så gasar bilen som väntar in oss vid övergångsstället och kör över oss, det är tuffa tider nuförtiden..a andra sidan hjälper det ju inte att jag är ute i god tid då, men ändå alltså..

I morse kom där en sån bil,jag går förvisso inte så snabbt just nu, men den vita bilen var rätt lång från oss, så jag tog ett steg ut i gatan,   Walle var en huvudlängd före mitt ben och då kör bilen fort som tusan, om det var en han eller hon vet jag inte för jag tittade inte upp utan fick in Walle fort som ögat och mig själv inte lika fort men tillräckligt fort, bilen hade stannat då, jag tittade inte upp då heller när jag med en svepande handrörelse lät honom/henne förstå att det var fritt fram att köra, hade jag gjort det hade jag nog räckt ut tungan eller nåt annat mindre vuxet, så jag vet inte vem det var och är det nån jag känner så vet ni varför jag såg så förbannat sur ut!

Sen får jag väl själv inse att övergång ställe inte har samma trygghetsfaktor som när jag var yngre!

Min semester var i lugnets tecken och några utflykter blev av

väninnan och lyckades få ihop en tur till Ystad där jag för övrigt blev hundbiten på tåget dit, en intressant upplevelse måste jag säga!

Med facit i hand om jag sett den hunden som låg mellan hennes fötter hade jag inte satt mig i stolarna bredvid, men jag såg bara den hunden hon hade bredvid sig, en herdehund och en nakenhund i famnen

Väninnan såg den mellan fötterna som storstirrade på lilla Svante och när vi då sätter oss blev det nog för mycket för denna hund som flyger upp för att äta upp Walter

Ägaren höll inte i nåt koppel så han kom långt in där vi satt men jag hade då rest mig upp för att få undan Walle och istället fick denna hund ett fast grepp i mitt ben närmare bestämt ovan knävecket, det gjorde ont, det kan man nog säga men jag blev mest förvånad "han biter MIG" samtidigt var det bra att det var mig han bet och inte Walter, det hade blivit betydligt dyrare och Walle hade kanske utvecklat ett hat mot stora svarta hundar vem vet..

Nu fattade Walle ingenting och han såg lika förvånad som jag kände mig..

Tjejen med hundarna sa inte ett knyst och när jag hastade tillbaka till den plats där jag satt från början och kollade om det blev nåt så såg jag bara några märken efter tänder  

Det blev ju lite uppståndelse och sånt gillar ju inte jag så jag viftade bort det hela med käcka tillrop

Det var många barn där den dagen, tack o lov att inte nån av dom kom i vägen då hade det nog slutat annorlunda!

När vi sen hoppade av tåget och kollade upp det hela lite bättre så var där lite blodvite mest skrapsår och eftersom jag hade min egen privata SSK med mig och hon sa att det såg ok ut så fick det vara så efter vi skvätt lite vatten på det hela ;-)

Att det sen utvecklade sig till ett sånt jätte blåmärke var fascinerande  

Nu är det hela borta, två små märken vittnar om händelsen och lite öm är jag fortfarande om man rör vid det men annars ok och jag blev en erfarenhet rikare..

Vädret om jag nu ska säga nåt om det så var min semester bättre än dom som har sin semester nu (om man är hemma vill säga)  

Men dom där fina ljumma sommarkvällarna har vi inte haft för många av..

Kanske hösten blir kalas vi får hoppas på det!

Tjingeling!

Man kan väl säga att tiden efter Vince har varit märklig,och ett slag tänkte jag nog att bloggandet var över för jag tappade lusten, lusten till att fotografera, lusten att skriva, tänkte väl mest att vem läser mitt tragglande om hundar och livets små vedermödor och saker och ting var inte kompletta längre

Så många gånger jag sa att det var bökigt med två hundar och det ångrar jag tiofalt, för vad vad jobbigt liksom, det kommer jag inte ihåg längre

Tycker det är ett jämt och bra antal och så mycket glädje dom hade av varandra..

Nu kommer jag inte att skaffa en till hund, åtminstone inte nu

fokus får ligga på Walle och ärligt talat att köpa en till, skulle vara som att sudda ut Vince , så är ju känslorna nu..

Vince kommer ju såklart aldrig att suddas ut, hur många hundar som ev kommer efter, kan ju fortfarande komma ihåg allt om Leffy och han finns i mitt hjärta, dog 90..

Det är ju ett tag sen jag skrev, det poängterade svärdottern ;-) så jag får ta mig lite i kragen och försöka komma igång igen med det hela

Putsa upp kameran och instruera Walle till position och det är inte det lättaste för Walle är WALLE ;-) sen är det faktiskt så att mobilen har en hyfsad kamera och den har jag alltid med mig så rätt många foto hamnar där, så nåt har jag ju faktiskt tagit som tex en underbar tur till Falsterbo när solen behagade visa sig och en lika underbar tur till Ystad, där jag fick nöjet (?) att bli hundbiten, en intressant upplevelse men det får komma med nästa inlägg..;-)

Sen sist jag skrev har vi hunnit med att fira Liam som fyllde hela tre år och där hade jag önskat att jag filmade när han gick laget runt och visade upp sina nya shorts

Ungar brukar inte bli så glada över att få kläder men det blev han ;-) men nu gjorde jag inte det så ni andra får inte det nöjet för härligt att se var det..

Vi har firat Samuel som fyllde två år och jag gick på semester som för övrigt går in på sista veckan eller för vara exakt 10 dagar kvar om vi räknar med denna dag och det är viktigt att vara exakt när det gäller semester, ångesten över att semestern snart är slut försöker jag trycka tillbaka, det kan ju räcka dageninnanångest..

Att 2017 skulle vara ett år med delar av sorg o bedrövelse visste jag när jag skålade in det nya året, jag bara visste..

För några veckor sen fick finaste Atlas vandra vidare och jag kände så med husse när jag träffade på dom den morgonen och han berättade för mig att samma dag noga räknat två timmar efter jag pussat på Atlas nos skulle han få sluta sitt liv här på jorden  

Fina Atlas ska minnas dig med värme och tänka på alla fina stunder uppe på backen

En annan fin kille har också lämnat oss och det gjorde mig extra orolig över Walle för Tarzan hade också EP och fick flera anfall på raken och hjärtat klarade inte av det, så sorgligt..

Man får ju hoppas att resten av detta året bjuder på mer glädje än sorg, jag inte bara hoppas jag näst intill kräver det!

Men livet går vidare och det är ju så att det är en gåva att få vakna om morgonen sen att man inte hoppar ur sängen (har i och för sig aldrig gjort det) utan mer stapplar upp det är ju bara en parentes

För övrigt är jag glad för en helt lagom soldag i går med lite svalt i luften så jag fixade att bara sitta med näsan i vädret

Så några dagar med sol har vi fått och jag är glad för vilket väder som helst utom regn!

Tjingeling!