Visserligen har jag tänkt att det kommer att hända, var rätt övertygad om att det var NÄR och inte OM men så hände det då i fredags och livet är inte sig likt längre för jag lyssnar inte på experterna "var inte rädd" "lev som vanligt"

Klart som fan man blir rädd! En galen person kör en lastbil rakt mot och på människor utan minsta känsla gör han det iskallt..klart som fan man blir rädd!

Leva som vanligt? Ja det är klart en galen människa körandes i käglinge,arrie eller törringelund nä, kanske inte, inte heller i toarp tror jag en mordgalen människa kommer körandes och det är mitt vanliga liv så det får jag fortsätta med, i nån skogsglänta nånstans är man väl hyfsat säker från vidriga människor som tar livet av andra, med vilken rätt gör man så? Religion,kultur,koranen?? Fy fan en gång till!

Ny mobil blev det inte denna gången heller, kände ingen större lust att ge mig till Emporia..DET stället är nog med på listan på ev mål..men vem bryr sig om nån ny mobil, jag var inte och flanerade i Stockholm och riskerade livet ingen av mina nära och kära heller, men jag vet några som var det, därför är det ingen större panik med nån ny mobil, den gamle funkar lite till..  

Förmodligen kommer jag att ge mig ut till de större ställena igen, tills nästa gång det händer, för händer, det gör det, här också..

Livet har blivit annorlunda nu..

Tänker mycket på mitt barnbarn som ska växa upp i detta och jag blir så ledsen

Det händer alldeles för mycket skit i hela världen, ofattbara grymheter..

Som jag har sagt innan, människan är det största rovdjuret

Hade man då kunnat förhindra detta och nu kanske jag är riktigt naiv men till viss mån tror jag det

Sverige skulle varit tuffare..

I tisdags var jag och kollade upp Vincents knuta, den andra som satt lite längre upp i armhålan var mer som en svullnad tyckte jag men när veterinären rakade så såg man det tydligt, en till knuta..  

Han var så duktig Vince och låg alldeles stilla med medans nålen hittade vätska att suga ut, många prover blev det och dom "bästa" skickades iväg i onsdags, ungefär två veckor tar det innan besked

På torsdag ska Vince ta en lungröntgen för att se om det syns något för OM  det är nåt elakt och OM  det är spridning så är det tydligen lungorna det sätter sig på.. jag var som en urvriden disktrasa när vi kom hem efteråt, totalt tom, det tog på krafterna att behärska sig därnere så när vi kom hem gick Vince och jag och la oss tätt intill varandra och jag grät som jag aldrig gråtit förut, min fina älskade Vince

Walter försökte flippa men till sist fattade även han poängen och la sig bredvid oss

Hur i hela friden ska jag palla om det blir ett dåligt resultat? Fast jag måste palla..

Nu tänker jag på orden veterinären sa att hon kunde se lite fettdroppar på glasen och det håller jag fast vid, klart det är fett knutor, nåt annat är ju helt galet fel!!

Både igår och idag har vi varit i käglinge, det är väl det enda stället som vi kan åka buss till, det blir för mycket för ryggen annars att gå fram och tillbaka och sen springa runt där inne också

Han har blivit bättre, det tyckte sjukgymnasten, en klar förbättring sen förra gången och det är toppen men det är slut med dessa långrundor nu för Vince men huvudsaken han kan få springa och hålla koll på fasanerna och sen grodorna så är han nöjd och det ska han få, för springa det måste han och gör vi det under hyfsat ordnade former så går det bra..

Så det är lite trixande just nu för Walle behöver desto mer, idag hade jag tänkt att gå först med Vince och sen gått med Walle till Törringelund för jag vill ju se alla vitsippor men klockan den gick så det blev käglinge idag med bägge

Som grädde på moset träffade vi på surgubbe nr 1

Om man lägger sitt koppel runt grinden så är det en liten hint om att inte gå in utan vänta..det fattade inte denna gubbe utan när jag kom fram runt kullen så var gubbe och hund redan inne..jag förklarade vitsen med kopplet och han tyckte det var det jävligaste han hade hört.. ABONNERA PÅ HAGEN vrålade han och jag får väl erkänna att jag inte var så munter jag heller..

Abonnera var ju lite att ta i,det tar ett par minuter att runda kullen och är det då nån som väntar går jag ju bort där ,det brukar funka fint, dom flesta gör så och att jag la kopplet runt grinden är för jag vill veta vem som kommer in, finns en del suspekta hundar och det sista jag vill är Vince i ett slagsmål som gör ryggen ännu värre

Försökte förklara för gubben men icke, så tills sist var vi på samma nivå tråkigt nog, gubbtjyv!

Fick även träffat på Henning en 4-årig setter som nog var den första ilskna settern tyvärr, som jag träffat på, de flesta brukar vara mjuka men denna tände på alla cylindrar efter ett sniff på Walle  

Walter såg med rätta förvånad ut och jag tror inte han sände ut nån mordisk signal men det är klart jag kan ha missat det..

Så det har varit en helg med mix av lite av varje och snart är man tillbaks på jobb med viss anspänning, även där är inget sig likt, inte undra på man har magkatarr..

Tjingeling!

Man får väl anta att våren har kommit, fast man vet ju aldrig det kan ju komma lite snöblask i april med..med dom orden försöker jag trösta mig för jag inte varit på mammas grav och tagit undan all gran jag lagt, jag får hoppas att man tolkar det som snygg utsmyckning under vårblommorna..och varför har jag inte det då kan man fråga sig och jag säger bara TIDEN och att jag tänker "tar det sen" och det faktum EFTER jag tänkt "tar det sen" drabbades av magsjuka de lux..

Ja, så kan det gå och jag som INTE skulle vara sjuk nåt mer detta år..:-( och inte är jag i säkerhet heller eftersom det ju räcker att sticka in näsan på jobb så kan man bli bjuden på allehanda baciller, jag bävar..det bästa är naturligtvis att helt isolera sig i hemmet, ute kan man ju såklart vistas bara det inte är nära nån nysande människa, bussar ska vi ju bara inte tala om huvaligen!

Om det inte hade varit för min tre månaders sjukskrivning så hade jag inte varit fullt så panikslagen fast jo det hade jag magsjuka kan man ju drabbas av flera gånger och en karensdag tror jag kostar mig 1900 hur kul är det på en skala, det verkar som mitt liv kommer att innehålla massor med nudlar i fortsättningen också..:-(

Ett säkert vårtecken är våra blåsippor uppe på backen och detta år hade jag nästan glömt dom..

Ett annat "vårtecken" som inte är lika mysig är årets första fästing och den tog jag på Walle och då hade det varit fint om jag bara hade kunnat sätta på honom Seresto halsbandet men det har också hamnat under kategorin "tar det sen" så det blir att hasta iväg nästa gång jag är ledig

Vince har frontline och det hade jag till min stora överraskning redan hemma (bra där!)

Vincent är lite mer halt och det var inte samma respons på behandlingen hos sjukgymnasten och då börjar man ju tänka om vi har kommit dit där nu som jag fasar så för

Det som man knappt kan tänka på utan att bli svimfärdig

Han äter som en häst,sköter det han ska och får han nys på fasaner så vispar svansen precis som den brukar, han vill busa och han verkar glad men så kommer vi in och då stapplar han

speciellt om han legat och reser sig och han verkar så trött

Är det jag som inbillar mig, överdriver jag?? Är så jäkla rädd att inte se, men kanske jag då ser saker som inte finns?

Så det blir att gå till veterinären och kolla hur det står till och bolla lite med dom, jag pratade med sjukgymnasten sist om min rädsla för att han kanske har mer ont än jag vet och hon sa att han har så ont som han visar, och haltar man så har man ju ont tänker ju jag och det trots smärtstillande

Walter har passerat 5 månader utan anfall och det gör mig salig av lycka om det nu inte hade lagts lite sordin på stämningen av det här med Vince. men det är underbart och jag är tacksam, att jag just nu bara har en hund att oroa mig för..

I helgen stack hundgänget till Falsterbo men jag kände att det skulle bli för mycket för Vince, sist jag hängde med så såg han ut som jag känner mig efter ett tre dagars pass, men han älskar det där och det gör jag med och under tiden vi var där så sprang han hela tiden och såg ut som förr när han var yngre

men när vi kom hem så stapplade han och klarade inte att komma upp till soffan och även om jag säger att jag inte vill begränsa honom, så gör man ju det ändå för så vill man ju inte att det ska vara och det är rätt många timmar som han springer då så jag avstod och hänga på

Helt klart kunde jag o Walle åkt med för HAN behöver ju sannerligen springa men där har vi det jobbiga att lämna den ena hemma

Nu vet ju Vince knappast om jag åker till Falsterbo utan honom eller Toarp (som det nu blev) eller Eslöv utan det är ju min känsla att vi skulle åka iväg o träffa hans (o mina:-) kompisar UTAN honom, summan av kardemumman är ju nu att jag knappt träffar en levande själ om man nu bortser för alla dom som galopperar i fatt mig när vi är ute..;-)

Ja hur man än vänder sig har man röven bak..

Tack vare den gräsliga magsjukan så är det ett tag sen jag träffade min lille plutt och den store också förstås, därför är det ju bra att ha lite foto att glo på som låg där i kameran

En hastig kontroll av trädgården fick mig att ta mig på pannan och tänka hur ska det här gå då..så mycket att fixa ungefär samma känsla som inomhus..

Lite blev gjort idag men tummen min fortsätter att trilskas, ja varför inte liksom.-

För övrigt har det varit en stillsam lunk dessa veckor och det är ok

Så får vi hoppas på det bästa på alla sätt o vis

Tjingeling!

Det är rätt lustigt (men jag skrattar inte) att alltid när det är jättefint väder DÅ städar jag INOMHUS..förmodligen är det för jag  tänker "jag gör det sen" och till sist är det typ sanitär olägenhet och jag MÅSTE ta tag i det..sen får jag nog ta bort det där "alltid" för det är ju inte så heller, oftast när det är fint väder så skiter jag i städandet då också..;-)

Men idag hände det och det blev väl hyfsat ok, jag har kommit på att jag gör det nästan färdigt varje gång och det är därför det blir likadant efter en sisådär två timmar eller så är det för detta faktum att jag har två lortgrisar till hundar och två hårbollar till katter och ICKE att förglömma ett skitslarvigt jag...inte lyckades jag komma upp i tid i dag heller, jag kröp ner efter jag gett W hans medicin IDAG IGEN..hopplösa jag!!

Jag tycker ju faktiskt de få gånger jag lyckas komma ut klockan 07 att det är underbart, friskt och härligt och framförallt tyst o stilla..det där tyst o stilla får man ju bara uppleva dessa få gånger när man lyckas ta sig upp innan alla övriga..

Speciellt skönt är det en söndag klockan 07..

Men det är svårt,det är det och jag lyckades inte idag heller, vi kom ut vid nio och då är det varken tyst eller lugnt..

Då är alla ungdomar på väg till skolan (började vi verkligen så sent?) och om man inte passar sig så kan man bli påkörd av alla dessa cyklar som saknar ringklocka..

Men jag ger icke upp, nån gång ska jag ha färdigrastade hundar, ätit frukost, städat OCH fixat trädgården innan 11..omöjligt?? den som lever få se..

Trots att jag städade lyckades jag att rasta hundarna OCH fixa trädgården till hälften idag sen fick jag ge upp..

Att jag gav upp var det faktum att jag har ett jävla kastanj träd utanför min trädgård som slänger in massor av kastanjer INNANFÖR staketet och Walle älskar att plocka upp dom, hade han nu bara plockat upp dom hade det varit toppen, men han tuggar på dom och det är INTE bra, sen har vi Vince som gnager på kvistar, alla kvistar, även dom med taggar, så jag gav upp..

Trädgårdstunnan blev nästan full med löv så lite duktig var jag, sen var det också det att min TUMME gjorde skitont..NÄ NÄ säger jag..inget sånt trams, det var höger handen så jag tänker att den inte har hämtat sig riktigt än..

I söndags var vi och firade en 18-åring, tänk vad tiden går!

Det var riktigt trevligt, synd bara att inte alla var med, två småttingar med bihang saknades men så är det i influensa tider..Vince fick också vara hemma, tänkte att det räckte att ha med mr Walter, han skötte sig för övrigt väldigt bra, över förväntan faktiskt!  

I tisdags hade Vince egen tid med mig och sjukgymnasten och det var som jag misstänkte inte helt bra, han behöver var tredje vecka, nu blev det över tiden och det märktes

Lite stelare i nacken och i och med det bekymmer med frambenen, lite kan det ha att göra med att han hoppade över stock o sten i helgen..

Det är det svåra, att begränsa, vill inte det för mycket han ska få göra det han kan och vill, hur kul är det annars!?!

Men efteråt hade han mer sting i benen så det hjälper och det är jag glad över..

För övrigt är det snart jobbedax igen och det ska vi väl klara av trots ont i tummen och stabbiga ben

Tjingeling!

I ett nafs skriver vi den 12 mars och kanske,kanske vågar vi hoppas på en VÅR!  

Det innebär förstås ett massivt ingripande i trädgården men så får det bli om vädret håller i sig..

Igår var en sån dag, vårlik alltså, nåt trädgårdsarbete var det inte tal om..

Fem arbetspass har blivit arbetade plus en sväng till gamla marker, byggnaden var förvisso ny, en del personal kände jag igen sen förr och jag var där för utbildning..

Ett slag för många år sen ville jag tillbaka till sjukvården och tog därför kursen akutsjukvård, för då var det de som krävdes

Det hjälpte inte att man jobbat där innan, men sen väl där kände jag att jag inte var så "akut" längre och stannade kvar inom äldreomsorgen den känslan finns kvar inom mig fortfarande, nu kommer det "akuta" till mig istället

Mina händer har väl protesterat en del och speciellt hö handen och när jag gick hem efter andra passet så kunde jag banne mig knappt hålla hundarna..

Lite bättre har det känts de andra passen, så det går framåt

Fortfarande finns inga domningar eller känselbortfall i händerna vilket gör mig överlycklig, men det gäller att tänka så man inte gör galet nu och sabbar det hela..

Att dessa tre månader har varit kämpigt rent ekonomiskt är ingen nyhet och det blir en månad till med lite mindre resurser dock inte lika jäkligt, fast det kunde det kanske blivit med tanke på hur svårt det var att "friska" sig

Själv kunde jag inte göra det utan det är då chefen och personalavdelningen

Åtskilliga mail har bytt ägare, jag friskade mig den 23/2 och har varit i tjänst sen den 27..den 10/3 blev jag ÄNTLIGEN friskförklarad på min schema rad, det saknades underlag att friska mig?!?

Fortfarande har jag inte fått nåt grepp om vad det var för underlag som saknades..men det kan kvitta nu, den förhatliga sjukskrivningen är nu borta när jag går in och glor på min rad och jag får lön..Halleluja!

Kommer verkligen att göra det jag kan för att INTE bli sjukskriven nån mer gång, mina nerver klarar det inte ;-)

Walter går nu in i den 19 veckan utan anfall och jag är i chock (nästan) för nu måste det väl komma eller?

I natt typ två timmar efter vi lagt oss trodde jag det, för han kräktes.. lite kvistar och lite annat som såg ut som majs om nu nån är intresserad kom upp

Han brukar alltid kräkas innan anfall men nu var det bara nåt som inte passade i magen och den hunden är som en dammsugare, många är gångerna när jag tänkt munkorg men det känns ju inte heller ok...

Inget anfall som sagt men nu när det har gått så lång tid så går jag och väntar, vilket ju är heltokigt!

På tisdag är det dags för Vincents sjukgymnastik och det märks att vi har gått över en vecka från ordinarie tid

Han behöver detta utan tvekan och det hjälper vilket ju är bra

Idag stundar 18-års kalas för yngsta systersonen..18 år ARTON ÅR!! Det är inte klokt vad tiden den springer!

Min egen avkomma fyller 30 detta år och själv fyller jag också år om han där uppe vill ;-)

För övrigt kör folk på som vanligt det skjuts och det kastas brandbomber in i hus och annat smått o gott och det enda jag säger om detta är att jag är jävligt trött på det!

Måste förstås också säga att jag är trött på detta mesiga behandlande av dessa människor som begår brott som om dom var offren men se det ÄR dom INTE!

Vi kanske ska införa spöstraff???

Tjingeling!

Då var äntligen dessa tre månader över och jag kan ställa mig till kommunens tjänst igen

Det har varit tre månader med hjärtat i halsgropen minst sagt för det man fick räckte knappt till räkningarna och eftersom vi kör med jämna plågor här hemma så hände det ju saker oavsett

Men nu är det över som sagt och jag får hålla alla tummar, tår och tassar att jag slipper bli sjukskriven nån mer gång

Mina händer har blivit bra, det är bara höger handen som ska få upp styrkan, men det kommer för såhär var vä handen också efter 6 veckor, det är väl först nu som den handen är lika stark som innan op

Vädret har växlat från vår och vinter inom loppet av några timmar under dessa dagar och även om jag älskar snö så kändes det rätt onödigt när snön kom, påskliljorna hade vuxit på så bra att man kunde skymta den gula knoppen, vintergäck och snödropparna var uppe och så kom den då snön och täckte det mesta och visst jäkligt vackert med allt det vita men ändå ville jag ha barmark och känsla av vår det hade ju också börjat torka upp en del i markerna, men nu är det gegg igen och regn

Att städa är rätt lönlöst, igår slet jag så svetten den lackade och hällde ut smutsvatten som var svartare än svart..två timmar kunde jag glädjas, två timmar kunde jag gå på golvet utan inneskor, sen var det kört

Idag ser det likadant ut...

En av morgonens små glädjeämne(?) numera förutom frukosten är att gå igenom alla dessa hundgrupper på FB.. rätt så tveksamt glädjeämne för vissa inlägg är gräsliga men det är väl därför kanske, nu menar jag inte frågorna utan jag menar svaren, vissa av dessa är så taskiga, föraktfulla och nedlåtande att jag sitter och gapar över kaffekoppen

Det allra "bästa" är att glo på nya inlägg som kommer sent på kvällen och natten då ger dessa nätmobbare fullt ös

Numera när det hettar till tidigare under dag/kväll  låser administratören tråden under natten och öppnar igen på morgonen, själv skulle jag aldrig ställa en fråga i dessa trådar och det är sällan jag svarar i nån tråd i nån grupp förutom gruppen för EP hundar den är fortfarande helt ok, men jag gjorde det häromdagen, jag gjorde det dels för jag känner personen i fråga och jag gjorde det för jag ville hjälpa och för att det finns bättre metoder att använda enligt min mening

Det skrivna ordet är lätt att missförstå, och jag läste noga igenom vad jag skrivit för att det inte skulle uppfattas dåligt men såklart blev det fel i alla fall så ett löfte till mig själv skit i alla andra..  Skriv INGENTING om NÅGONTING till NÅGON..få se om jag kan hålla det nu då ;-)

Vincent hatar frallor det är överbevisat nu, mopsar gillar han inte heller och det kan vara så att det är viss antipati mot vissa småhundar överlag

Vi var i käglinge häromdagen och vi träffade på V med Snickers och var i rasthagen, en liten lurvig vovve kom in och det var ok sen kommer en tjej in med en fralla och frågade om det gick bra..V sa jadå bara snälla hundar här, hon hann knappt avsluta meningen förrän Vincent rusade fram, skitförbannad och ställde sig över honom, hade jag tagit i honom just då så vete tusan..vet ärligt talat inte hur jag fick väck honom men allt gick bra för lille frallan,

Det var tur Viola var med för annars hade jag låtit som alla andra som har hundar som gör utfall eller beter sig knasigt på annat vis "han har aldrig gjort nåt sånt" "han brukar aldrig"  "han är alltid så snäll"

Nu sa Viola allt det där istället

Vince HAR blivit surare på sista tiden men såhär när han är lös, nä, det brukar vara när han är kopplad då har han en hel del åsikter om ovan nämnda hundraser..

Så nu går jag här och funderar över detta, hur mår han? Har han mer ont?

Så jäkla svårt att veta,häromdagen hoppade han efter Walter över några trädstockar och igår stod han och kollade över staketet och det har han inte gjort på väldigt länge

Men i natt vaknade jag av att han flåsade och trodde han var kass i magen men ingenting, han var törstig och då var det bara en timme efter vi lagt oss,kommer inte ihåg om han drack innan vi la oss men törstig kan man ju bli utan att det är nåt..men det känns som om det är något som inte stämmer eller letar jag fel, ibland undrar jag..:-(

Walter har idag passerat 17 veckor utan anfall så nåt har vi att glädja oss åt..!! Åtminstone just nu..

För övrigt smäller dom fortfarande raketer men vi har klarat oss när vi varit ute, har två koppel på W när vi går ut kvällstid bara för att vara på säkra sidan..vet fortfarande inte hur han kom ur sitt halsband den gången så det gäller att vara påklädd ordentligt

Tjingeling

Det var minsann tur jag inte var hos Liam på alla hjärtans dag för då satte Liam i halsen och det rejält, allt ordnade sig till det bästa och han fick upp det klibbiga riset men bara tanken får mig att frysa till is, komma i koma och inte vara till nån nytta alls förutom att skrika eller nåt

Förhoppningsvis reagerar man på rätt sätt när det är skarpt läge, sånt vet man ju inte, inget man kan öva på precis

Föräldrarna grejade det hela tack o lov för det!

Sen är Liam precis som sin farmor, han blir inte vis av erfarenhet utan kör på som vanligt helst hade jag sett att han endast fick välling ;-) fast det kan man minsann också sätta i halsen  

Själv satte jag cola i halsen när jag lat som jag är drack det liggandes i soffan fatta alltså! Det var nästan lika gott åt mig faktiskt, jäkligt obehagligt var det och ok jag undviker nu dryck liggandes så lite vis blev man väl ;-) och jag har ju ingen som kan dunka mig i ryggen eller vända mig upp och ner.. det skulle väl vara att jag dresserade hundarna att kunna HLR

Walter är ju rätt bra att dunka en i ryggen men att göra det på kommando det tvivlar jag på, det är en grej han börjat göra när jag tar för lång tid på mig när vi ska gå ut, då tar han sats och hoppar och dunkar tassarna i ryggen för det är ju alltid när jag vänt mig om..

Första gången han gjorde det svär jag på om jag hade haft löständer hade dom farit all världens väg, nu har jag ju inte det (än)  men jag tappade luften och höll på att träffa ytterdörren, han har så mycket skit för sig Mr Walter..

Vi har tränat "snurra" i evig tid nu och han har glott på mig som om jag inte var klok, backa däremot det tog ett par gånger sen kunde han det och det var ju bra, jättebra..

När jag nu skulle filma denna bedrift så SNURRADE han, "backa" var som bortblåst men snurra det kunde han, "backa" kom tillbaka när jag stoppade undan kameran för åter försvinna när kameran kom upp, men SNURRA det kan han nu..Vince har gått i pension..

Vi fick provsvaret i torsdags och nog hade jag det på känn för det går ju inte att vara för glad, nä se det går inte, då måste det jämnas ut så det blir jämna plågor..

Värdet hade stigit igen på bukspottkörteln och efter kontroll av min veterinär hos annan veterinär så är det en ovanlig biverkning på Fenemal och det kunde man ju ge sig jävelen på att W skulle få det..

Det som gjorde mig ledsen var att den tabletten som man ofta kombinerar med Fenemal när tex maxdosen är nådd eller levervärdena stiger ( det är en vanlig biverkning på Fenemal) så kan kaliumbromid sättas in, det har varit min tröst, men nu är det ju inte att rekommendera eftersom den tabletten sätter sig  på bukspottskörteln och har han nu redan en påverkan på den så är det ju inte att tänka på..SKIT är det!

Dessutom är han ju så ung och redan nu ha besvär nä, det bådar inte gott..

Sen när man läser om hundar som käkat Fenemal i tio år utan besvär ja då blir man en aning bitter..

Visst jag var medveten om biverkningar men måste han ha dom ovanliga och redan nu!?!

Att låta honom gå utan medicin är ju inte heller det ett alternativ

MEN jag får väl glädjas åt att vi går med raska steg mot 16 veckor utan anfall och det mina vänner ÄR underbart!!

För övrigt har vädret gått tillbaka till gråskalan, det duggregnar och är allmänt tråkigt, visserligen fick vi uppehållsväder idag  och som grädde på moset var det rätt så öde i käglinge och i  fårhagen var det inte en enda människa i sikte, bara vi

Då hade vi lite bättre tur både med väder och sällskap när vi träffade på Castor med familj häromdagen, att det sen blev bad IGEN på hundarna det kan ju kvitta, skitiga hundar är lyckliga hundar eller hur var det nu??

Tjingeling!

Det är minsann vänliga veckan och idag "alla hjärtans dag"

Att det var vänliga veckan visste jag inte, men man får den mesta infon från FB så det är ju bra..

Då kändes det ju extra bra att jag klarade en halv dag med leende och handviftande till för mig okända människor

Det var nämligen ett nyårs löfte jag gav till mig själv att vara mer social och le mot alla jag möter,jag har misslyckats grovt  redan dagen efter löftet gavs utom i måndags då jag tog mig i kragen och tänkte nu jävlar ska jag le så mungipan spricker..

En halv dag som sagt, sen hade jag en förfärlig huvudvärk och kände mig yr..tror nog lagom är bäst..men ok folk såg lite gladare ut och en gubbe stannade och pratade väder med mig, men det är ju det att jag vill inte stå och snicksnacka och det blir ju konsekvensen av att man ler

Sen har jag ju alldeles för mycket att reta mig på nuförtiden som det här med raketer (igen)

Denna gång hamnade vi mitt i hetluften och Walter kom ur sitt halsband..fatta paniken!

Skitungarna kom från två håll och vi var i mitten och dom smällde och smällde..

Walter var i panik och jag med höll ett fast grepp om nackskinnet och tänkte att jag släpper inte om jag så ska dö på kuppen..för hade han stuckit hade det varit kört, till sist fick jag på honom halsbandet igen men jag vågade inte lita på det för varför i hela friden kom han loss

Till sist kom vi att hamna mellan två staket inne på området där vi bor, Walle ville inte gå mot räddningen dvs vårt hem och det är klart raketerna kom från det hållet också..så där stod vi medans raketerna ven runt omkring oss och nä jag överdriver inte denna gång..

Tack o lov var Vince hyfsat lugn om bägge två gått i panik hade det verkligen varit kört

Till sist kom vi in..

Sen tog jag på både sele och halsband och två koppel på Walle och gick ut igen, dom hade slutat smälla men sånt vet man ju inte, men nu var jag beredd och Walle klarade rundan hyfsat bra, han tvekade i dörröppningen men sen gick han och verkade inte överdrivet rädd

För Vince det gick det sämre för efter halva rundan smällde dom igen och Vince satte näsan hemåt, han drar bara framåt om det smäller.. Walle kastar sig hit o dit..:-(

Dom har smällt efter denna händelse också men Walle har klarat det så länge det inte är alldeles i närheten

Så det här med att le och vinka funkade inte i denna situationen

Sa ett par mindre valda ord som jag efteråt är tacksam över inte nådde fram..

I dessa tider får man vara försiktig med vad man säger småungar springer med vapen och det skjuts hej vilt och varje dag läser man om mord och väpnat rån, jag är duktigt trött på det nu, ingen går säker

Något jag inte läst nånstans är rånet mot vår pub och ändå hade personen jag hörde det ifrån att berätta att en pistol hade tryckts i pannan på en vän till henne och därför visste hon men ingenstans läser jag att detta hänt

Det har kanske blivit så att man scrollar förbi allt skit och den enda gången man hajar till är när inga mord/rån har skett och det är förfärligt..

Hur har det blivit så här illa och nä jag tror inte att det är för vi Malmöbor betalar 50 spänn för en klippning..nu läste jag bara rubriken på den insändaren och det ska man inte göra för tidningarna kan ju konsten att komma med kassa rubriker..

Så det här med att le och nicka och vifta till folk sitter långt inne men jag ger inte upp, jag gav ju trots allt ett nyårslöfte, sen får jag ju förtränga det faktum att alla mina nyårslöften har gått åt helsike..

Då är det skönt att komma till Liam för där går det inte att hänga läpp min lilla goa påg

Några nya fiskar har inte kommit ännu men akvariet är fint utan med ;-)

Hänga läpp med hundarna går inte det heller eller ja det är klart, Walle kan driva mig till den yttersta kanten men nån läpp hängning är det inte tal om ;-) tvärtom faktiskt, denna hund är en riktig clown och kunde passa på vilken cirkus som helst..

15 veckor har vi passerat nu och det drar ju upp mungiporna, men samtidigt (eftersom det är jag) tänker jag NÄR kommer anfallet?!?

Blodprov har Walle fått tagit som koll på bukspottkörteln, vi har inte fått svar ännu men en förhoppning är att provet ska vara bra, förra gången var det bättre än bäst men nu har han ätit sitt vanliga foder en månad så vi får väl se..

För övrigt har det varit en gråskala utan dess like men i helgen blev det äntligen lite sol och blå himmel så också idag och då är det faktiskt lite lättare att le och vinka till folk

Tjingeling!

I natt var jag fullständigt övertygad om att grannens badvatten skulle forsa ner genom taket..Jag är seriöst trött på dessa människor,visst jag kan förstå att ibland uppstår situationer som gör att man måste duscha mitt i natten, men varenda natt??  

Hörde vattnet i c:a en 30 minuter, tänkte faktiskt att man glömt att stänga kranen och väntade med viss? spänning på att taket skulle störta ner över mig

När det äntligen blivit tyst kastade någon ut en spann vatten?? så det rann över mitt sovrums fönster fatta alltså!!

Nä,visserligen är det kul att det händer saker och ting,men nån måtta får det vara

Idag var jag en mikrosekund från att kasta upp dörren när en av dessa ungar slängde igen deras dörr, men tack o lov var min dörr lite kinkig och jag fick inte upp den fort nog..för nu skiter jag i grannsämjan fan ta mig!

Men det får bli med lite stil, det går ju inte att jag kastar mig ut halvnaken med håret på ända och skriker en massa fula ord för så hade det blivit om dörren hade glidit upp lätt o fort i morse, så där får jag väl vara lite tacksam..

Man får ju anta att dessa människor bott i lägenhet tidigare och vet att man inte kastar ut vad det nu var dom kastade ut, det var väl tur att jag inte satt där ute och fick det över mig, inte för jag har för vana och sitta på min terrass på natten vintertid men man vet ju inte "plötsligt händer det"

Fortsättning följer..

Dessa veckor har präglats av en gråskala utan dess like, visst jag kan gilla dimma ,det är vackert men inte hela tiden..börjar känna mig besatt efter en himmel utan grått, en solglimt eller nått bara inte grått!

Träffade på fina Castor när jag var på tur i käglinge och dom hade att berätta att man inte kom in i toarps fårhage, att grinden numera var kedjad..Vafalls!?!

Hann tänka många bistra tankar, mitt paradis, min underbara tillflykt tillbommat, otillgängligt!?!

Var tvungen att hasta dit dagen efter för att se med egna ögon..  

Men tack o lov såg det ut som det alltid har gjort, en kedja man lyfter av  

Man vet ju aldrig det kan hända att folk är där med sina hundar och ställer till med lite av varje, låter sina hundar härja hej vilt och då skulle det ju kunna hända att förvaltaren stänger av, och det skulle vara en smärre katastrof..för mig, för oss

Det stället är det vackraste jag vet..

Det blev en härlig tur där trots gråskala..

Mina pågar brukar få heta allt möjligt ibland är det kärleksfulla smeknamn ibland mindre kärleksfulla och ibland tror folk lite olika saker om deras härkomst

Vid nåt tillfälle trodde en person att det var cocker spaniel och en annan gång trodde en liten unge att Vince var en björn!

En man förklarade för sin son att Vince var en långhårig tax, då var han visserligen valp men alltså inte kan man tro tax eller??

Hade inte hjärta att släcka glansen i hans sons ögon när han tittade full av beundran över sin pappas ras kunskaper

Häromdagen kom nästa fantastiska gissning  från ett gäng dagis barn : Titta två HÄSTAR!! Men snälla nån!! Vad lär man sig på dagis nuförtiden???

Här var jag ju tvungen att upplysa dessa stackars barn..

För övrigt har varenda en fisk dött hos Liam, han själv är helt oskyldig till detta då det verkade som om nån av fiskarna hade svamp..

Tragedi! Liam verkade inte alltför ledsen över detta, så det blir väl att köpa nya fiskar då, utan svamp

Tjingeling!