Så gick det ett par veckor igen, det är väl bara att gilla läget att man är hopplös ;-)  

En ny kamera är inköpt och lite har det väl sprätt till i kamera nerven men bara lite och trots att det har gått några veckor sen inköpet har jag inte kollat genom alla finesser..

Walle är inte sådär villig till att posera som Vincent var..

En sak har jag lyckats med i alla fall det är att säga (högt) att Vincent är död inte bara "han finns inte mer" han har gått bort" "Han blev sämre" utan rätt och slätt använt den rätta benämningen DÖD..

Finns säkert många där ute som läser och tycker att det är "bara" en hund eller "nu räcker det väl" men att förlora Vince var som att ta bort min stöttepelare i livet, en bit av mig försvann när han dog

Naturligtvis går det lättare nu, jag gråter inte varje gång jag ser hans koppel eller om jag påminns om nåt han gjorde

Däremot gjorde Walter nåt häromdagen, en rörelse med huvudet som Vince alltid gjorde och som jag aldrig sett W göra innan och då blev det förstås skarp läge, annars går det ok jag saknar honom men det är under kontroll hyfsat åtminstone och som sagt jag kunde säga till personen som frågade rakt ut som det var och jag klarade det..

Mitt knä har gjort mig galen istället och jag vet knappt vad som är värst, lipande eller galen eller ett kombo av dessa tillstånd

Artros är inte kul alltså och ännu mindre kul är det att trilla handlöst ner på asfalt med speciellt det onda knät först, allra först retade jag mig tossig på att mina nyköpta jeans blev trasiga sen kom insikten att det faktiskt var mitt redan onda knä som fick sig en duvning

Nåväl det kunde gått värre mycket värre  

Det som gör mig lite bekymrad var att jag vet inte varför jag trillade, det var inte Walles fel, inte heller snubblade jag över nåt, jag bara gick sen trillade jag..att sen det faktum att man är som gele klump utan kraft och styrsel i kroppen gör en ju inte mindre bekymrad, borta är dom dagarna när man (hyfsat) elegant klarade sig från att falla med en tjusig piruett

Tänker på när jag för typ 1000 år sen cyklade på is hala gator (heltokigt) och fick rejäl sladd mitt i gatan med bilar både bak o fram och mitt i mellan och vi (cykeln och jag ;-) gjorde en fantastisk dans mitt ute på gatan men jag trillade aldrig och efter uträttad dans applåderade flertalet i sina bilar..hade det hänt i dag hade jag slagit ihjäl mig sanna mina ord!

Det är nu min favorit månad och för att fira detta har jag tagit några dagars semester förmodligen kommer det att regna eftersom jag har sån tur med allting nuförtiden, men det skiter jag i härligt med ledigt!!

Saknar verkligen tiden när jag bara jobbade 67% fast det är klart, hann inte med vad jag skulle ändå ;-)

Walle har varit magsjuk och vi fick vandra den upptrampade stigen till kliniken för lite dropp och provtagning han var rejält dålig och varken åt eller drack.. nästan två kg gick han ner och han var tunn innan och efter denna pärs såg han ut som ett benrangel men nu är ordningen återställd och han stjäl allas mat igen  

En liten glad överraskning blev det när jag fick räkningen jag var redan inne i en period så det blev bara 700 riksdaler att betala, allting är ju relativt förstås men luttrad som jag är allt under en tusenlapp  jäkligt billigt!

Förmodligen hade han ätit nåt eller så var det den där urgulliga berner sennen valpen som Walle hånglade med några dagar innan för ägaren frågade mig EFTER hånglet om valpar kunde reagera med dålig mage när dom ömsade tänder och JA det kan dom men då sa hon: "för han JÄTTEMYCKET diarre"  då drog jag öronen åt mig och Walle,  så kanske en bacill från valpen till Walle, träffar jag henne igen begär jag skadestånd ;-)

Det jag var mest rädd under tiden han var sjuk var att han skulle få ett anfall, tror banne mig det hade gått åt helvete då

Det är idag 6 månader sen förra anfallet så nu går man lite på tårna kommer det ett nu eller ska det gå nån månad till?? Jag vill inte att det kommer såklart, men håller det sig med ett anfall i halvåret så får man väl vara nöjd, men vi kanske kör det dubbla nu, hoppas kan man ju alltid!

Liam har fått höstblåsor, hade inte en aning om vad det var.. Tredagars feber fanns på min tid, tänk att denna fina årstid ska ha sånt skit, hoppas snart blåsorna försvinner så dom är borta när jag kommer, så vi kan pussas ;-)

Rävskogen har tyvärr försvunnit från listan över favorit platser, sist jag var där kom från ingenstans en svart amstaff/pitbull lös uppe på slänten ingen ägare i sikte och han styrde sin nos mot oss, jag lyckades hålla mig lugn, konstigt nog men jag kände och jag visste att börja hojta nu kan sluta med förskräckelse   och sen susade det så mycket i mina öron så bara att hålla mig i upprätt ställning tog all kraft..hunden kom med stela ben fram till Walle som visade underläge men det är ju inte alltid det hjälper med denna typ av hund (sorry alla amstaff älskare) jag stod och nynnade en låt mest för att hålla mig lugn och förmodligen gillade han låten eller inte för han gick bort och pinkade bara för att visa detta ställe är MITT.. då flimrade för mina ögon, precis DÅ dök ägaren upp och han var ägaren av alla mina fördomar så susningarna avtog inte precis, men han var full av ursäkter "han är snäll" koppla honom är du hygglig sa jag har inget koppel svarade han..nähä och så gick vi med stela ben förmodligen stelare ben än amstaffen jag nynnade fortfarande på låten tills vi kom ut ur skogen.. Fy fan säger jag bara, så rädd jag var, så tyvärr ingen rävskog för oss mer :-(

I mitt område finns det en 6 månaders amstaff som rymmer från ägaren, tre gånger har han stuckit efter W och än så länge är jag inte rädd men sen när han blir äldre om man nu har så dålig kontroll nu usch!

Sen har vi killen med tre rottisar på området där hundarna också är på rymmen lite då och då, han mötte jag med alla tre och jag säger lite skämtsamt "du kan väl hålla dom" när vi passerar och det vet jag nu att jag ska hålla truten.. ALLA tre svarade direkt med ett avgrundsvrål och gick efter oss, jag svepte med Walle och hoppades att min ända inte skulle få hundbett x3 men han lyckades hålla igen dom..

Sen häromdagen mötte vi späd tjej med en av dessa rottisar åtminstone tror jag att det var så, hunden var lös och bar på en mindre stock, hon kopplar och vi passerar, vi säger "hej" och det räcker, han svarar direkt och hon hade det inte lätt att hålla igen honom..så vad är det för hundar folk har???

Nä jag säger det igen man får fasiken beväpna sig med "nåt" när man går ut, det är tuffa tider

För övrigt skiner solen idag så vi får väl ta oss ut på tur egentligen borde jag städa men det kan jag göra en regnig dag eller nåt

Tjingeling!

Det hjälpte tydligen inte att ta sig själv i kragen och bestämma sig att uppdatera bloggen åtminstone ett par gånger i månaden

Det är precis som när jag ger det obligatoriska nyårslöftet, det går åt helsike direkt..jag köpte till och med en ny kamera för att bli inspirerad men icke

Walle är ju heller inte så hågad på att ställa sig i position som Vince var, han tittar helst åt andra hållet och önskar sig själv dit pepparn växer och förmodligen mig också..;-)

Kameran har i alla fall fått åka med till Vellingeblomman när jag och väninnan stack iväg för att göra vårt årliga höstinköp, vi blev varse att vi inte varit där på väldigt länge, varken vår eller höst, enligt butiksinnehavaren så var det minsann två år sen dom fixade till det som det ser ut nu, Väninnan o jag glodde på varandra som två fågelholkar två år OMÖJLIGT!

Det var sååå mycket mer än blommor där nu och jag kastade mig över allt saltlakrits som fanns där, vill man köpa fina presenter i mat och godisväg så kan man gott åka dit en sväng

Vad sägs om chips med lakrits smak eller mandel med salt lakrits eller..ja det fanns hur mycket som helst..

Har inte riktigt bestämt mig angående chipsen, tar man bara ett par åt gången typ två är det riktigt gott, tar man fler så nja..och jag kan ju INTE ta bara två så nja igen..men slänga dom icke sa nicke..

Mandlarna kunde jag dö för, så goda!

Några blommor köpte jag förstås och det blev 1200 riksdaler och så kameran på det..stort slöseri men jag tänkte att jag hade så det räcker men si det ska man inte tänka..

När Vincent levde siktade han alltid in sig på min lediga vecka när han blev sjuk vilket ju var bra, han brukade också sikta in sig mot en helg och det har dom gemensamt, Walle  tar det gemensamt med mig vilket ju är bra det med, två flugor i en smäll så att säga

Så jag: en släng av förkylning, skitont i knät och gräslig huvudvärk..Walle: magsjuk delux med droppbehandling nere på AlfaVeta (Here we go again)  

Så allting är sig likt med andra ord dvs jag handlar nåt som jag  absolut inte behöver och så blir nån sjuk och DÅ hade jag ju sannerligen behövt dom där pengarna..

Fast å andra sidan jag handlade två par byxor (inte på Vellingeblomman)  

och jag har nog inte handlat ett enda klädesplagg på över två år..och kameran hade ju faktiskt gått sönder så det var ju inte helt impulsköp

Men det var ju det här med allt lakrits

Nu hädanefter ska jag bara handla en dag innan lön..

Walle är på bättringsvägen dvs han äter och dricker och vill sno min mat, får hoppas han är fullt återställd tills det är dags att jobba igen, själv är jag också på G..

Var hysteriskt rädd att han skulle få ett anfall nu under tiden han var som sämst då tror jag banne mig det gått åt skogen..

För övrigt fick jag hundsport i brevlådan och en mycket intressant artikel som det blev en upprörd stämning runt

Det handlade om blandrasavel pudel/labrador och jag har ju sett annonserna på blocket att dom går för dyra pengar och det är nog mest där jag tappar hakan 25000-50000 för en BLANDRAS, jag hade inte betalt dom pengarna för en rasren heller, inte ens en setter ;-)  

Det har blivit trendigt att äga en sk labradoodle

Så på FB så känner sig labradoodle ägarna sig kränkta och varför förstår jag inte det minsta, bra artikel, bra inlägg på FB varken hånfullt eller nervärderande(inte så värst) som det tycktes och än har vi väl åsiktsfrihet här i Sverige??

Tjingeling!