Solen har strålat från blå himmel det har jag upptäckt när jag vacklat ut efter mina arbetspass, nyvaken med kudden kvar på kinden och då har jag sett att allt och jag menar ALLT har slagit ut, min forsythia står stor och gul och blommar för full kraft och eftersom jag bevisligen missade när björkarna hade "musöron" så har jag missat att klippa rosorna, är det månne försent??

Det känns som om jag både missat vår och sommar för när jag vaknade idag så blåste det kalla vindar och var grått och trist typ höststormar på vintern, och då var det ändå till strålande solsken jag gick o la mig

Men så brukar det vara när jag är ledig då är det skitväder (nästan alltid)

För allas skull ska jag kanske jobba alltid, då får ju resten av folket fint väder..

Ni får helt enkelt stå ut till september då kommer jag alltid och varenda dag arbeta, (så känns det i alla fall)  sötebröds dagarna är över..ordinarie schema är tillbaka, slut med att lulla omkring och tänka "gör det sen"

Åtminstone är det tanken, men man vet ju aldrig, tänkte så i Januari också, men vips förlängde jag min tjänstledighet lite till..;-)

Men hundarna äter pengar och det hade ju varit kul att kunna köpa ett par byxor till sig själv nån gång och byta ut makaronerna med nåt annat

Man får ju ändå tänka att i 7-års tid har jag njutit av lediga veckor så det får väl räcka(?)

Pensionen är väl nåt annat man måste tänka på, fast det gör jag inte speciellt ,för vad vet man om livet då? Ingenting!

Pratar ofta med några äldre gubbar och de har det inte fett minsann, skamligt är vad det är och sen har man mage och begära efterskatt också..som tack för man fördärvat sin kropp i kommunens tjänst..  

Om jag ska få någorlunda pension och då snackar vi minsann korvöre, så måste jag jobba tills jag är nästan 70..jo jo undrar om arbetsgivaren ställer upp med rollator då, klart jag får skylla mig själv som inte kunde skaffa förmögen karl eller åtminstone behålla den/dom jag hade ;-)

För jag vill/önskar att ha hund även när jag går i pension, man kan ju anta att dom jag har nu inte finns då, kan man ha råd till det då tro??  för det måste jag ju ha, det är ju det som kallas livs kvalitet, och snackas det ju mycket om, fast det gäller nog inte "oss"

Den som lever får se..

Sen är jag ju välsignad med barnbarn och jag måste ju sticka till lite mutor ;-) och när han blir tonåring så vet man ju precis hur det blir;-)  

Men plötsligt händer det och jag blir mångmiljonär

drömma kan man ju eller så kan man vara jäkligt glad över att vakna varenda morgon och både gå och stå  

Ja, det finns mycket att vara glad över och pensionen och pengarna det löser sig nog, jag kan väl knapra hundmat tillsammans med jycken när den tiden kommer  

För övrigt är eländet konstant i måndag grävde Vince efter sork, inte länge men i omgångar och på väg hem haltade han..tack o lov har jag tabletter hemma att ge honom och det var redan bättre dagen efter, på natten efter han legat ner några timmar, var huvudet vänt till vänster och han haltade med hö framben..  

Tänkte förstås att nu kör vi samma visa som förra gången men så illa är det inte, tabletten hjälper bra och det är mest efter han legat en stund som det är stelt  

Det gör ont i hjärtat för är det såhär det ska vara nu då? Att han inte ska kunna springa, gräva och leva ett bra hundliv, utan måste begränsas och gå korta koppelpromenader, ett tid för att läka är helt ok men alltid?

Vi får se hur det blir nu, att gräva är ju inte helt nödvändigt för honom om man säger så och jag brukade stoppa honom innan också om jakten efter sork blev alltför intensiv, men springa ja det måste han så är det bara, han är ju en setter..

Ska testa en injektion som man ger en gång i veckan i fyra veckor sen håller den i ungefär ett halvår, kan den hjälpa så är det toppen och så får Vince fortsätta hos sjukgymnasten kanske ha tätare träffar..en dag i taget, så ser vi..Han måste hela tiden må bra, det är det viktigaste

Om Walter säger jag inte mycket, det vågar jag inte..men vi har passerat 5 veckor

Tjingeling!