I går var en sån där dag du önskar aldrig funnits..En dag när en god vän begravs..

Trodde nog jag skulle "klara" det bättre..men det var hemskt att se kistan..se väninnan med töserna där framme..det kändes bara så fel, det var alldeles för tidigt  

Efteråt tog jag Vince och drog ner till käglinge och där nere vid sjön kunde jag slappna av och minnas honom och alla de år han funnits där bredvid min väninnas sida..    

Livet är ett märkligt ting..det gäller att hålla tag i det hårt och göra vad man kan för att det ska bli så bra som möjligt..  

Idag går tankarna till J och hennes familj

Det är både kusligt och märkligt att i en sån liten grupp av människor ha två dödsfall..

Det får en återigen att tänka på det där med att ta vara på varenda dag och inte jaga iväg..  

Som min mormor brukade säga: Var dag har nog av sin egen plåga..

Låter dystert förstås det där med plåga..fast hon menade ju nog att varje dag har nog med sitt och man ska inte längta till nästa måndag,nästa vecka eller nästa år utan leva precis i denna dag och denna stund..lättare sagt än gjort förstås och det är tufft att få påminnelser av detta slag för att fatta att döden hänger där efter dina hälar beredd att hugga.. du vet bara inte när..

Lev väl!!