Det är inte konstigt att kroppen säger i från till sist, jag menar hur länge funkar man om inte sömnen fungerar

Magkatarr de luxe och en släng av feber och denna gången var det jag..men eftersom Walter ALLTID vill ha sista ordet så slutade han att kissa ordentligt, åtminstone utomhus

Inomhus flödade kisset ÖVERALLT

Utomhus pressade han ut en tunn stråle urin och vrålade under tiden

Så det blev att vandra den rejält upptrampade stigen till AlfaVeta

Eftersom han hade förhudskatarr blev det ingen odling, genom koll på urin så var det inget anmärkningsvärt och det lilla som fanns av bakterier kunde lika gärna vara från katarren..så det blev smärtstillande och medel för att pyssla om snoppen

I går kväll skrek han så jag trodde varenda granne skulle kasta sig ut från balkongen och glo ner på oss..

Under hela den dagen var det absolut ingenting men klockan 23:30 då var det kris

I morse kissade han först inte alls, för att till sist pressa fram en tunn stråle..åtminstone skrek han inte..

Min magkatarr blir inte bättre av detta kan jag säga

Min spontana reaktion: ge honom antibiotika, skit samma vilken sort, bara ge honom NU..Det funkar ju inte så, det VET jag...men ändå alltså!

Som grädde på moset utöver det andra så tror jag minsann att Liams förkylning börjar så sakta smyga sig på mig..men det kan ju kvitta jag är ju redan "sjukad" och eftersom "nån däruppe" tycker jag ska ha ALLT skit o elände och jämmer så kommer jag väl även få åka in under jourtid till djursjukhuset, varför inte liksom, jag får helt enkelt skippa osten på makaronerna..

Det är tur att sonen har så mycket mat i frysen det såg jag ju och det bådar ju gott när jag sen får skippa makaronerna också..

Sonen är som jag, vi hamstrar ;-) fast jag glömmer bort och får sen kasta

En tanke får jag vilken påverkan man som föräldrar har på sitt barn medvetet eller omedvetet

Sonen och jag, vi rycker lika mycket i handtaget på dörren när vi har låst..

Min ovilja för spindlar är från min mamma och rädslan för åska är från mormor..

Undrar vad Liam ska få med sig när han blir vuxen, kanske en kombo av allt ;-)

Vi hade en träff i onsdags, Liam och jag och denne gång hade jag bägge lurviga med mig, vi fick åka bil både fram o tillbaka..

Liam och Walter har en speciell kontakt, dom är ju busungar bägge två så det är kanske därför

Liam gillar Vince också men inte riktigt på samma vis

Walter har en förkärlek för nappar och Liam har många och även om dom ligger snyggt i nån låda så hittar W dom alltid, som tur är så kommer han alltid ut och visar sitt fynd

Han fick en egen sen, men eftersom vi vandrar på katastrofens stig, så tog jag den efter ett tag..jag menar tänk om han hade svalt den..  

I onsdags fick jag även en present från dom bästa och äntligen är jag med Iphone igen! TACK!

Den gamla telefonen var hårt misshandlad av W men även av mig som hade osmaken att hälla handsprit över mobilen inte med flit, Nä då! Jag gör inget med flit, det bara händer...

Så jag blev så glad, så GLAD!!

Nu gäller det att lägga den högt upp tillsammans med allt annat som ligger högt

Walter är en mästare på att bita.. på ALLT...

Undrar lite när allt det ska sluta, borde det inte vara slut med sånt?  

Vince var ingen gnagare, han har bara bitit på ett CD fodral, en DVD  (typiskt sista säsongen) en sko och så halshögg han en tomte under sitt första år och nu är han alldeles för klok för att göra nåt sånt

Walter däremot har gjort mycket, så nu lever jag rätt minimalistiskt och bygger på höjden vilket också innebär att jag inte hittar ett skit!

En lite flash från Zeb får jag, han var rätt påhittig och gnagde på allt, tror det gick över efter han fyllt 1-år och det är ju snart för W.. 24 April minsann ;-)

Men att W ska bli en städad ung man verkar lite som ett önsketänkande, samtidigt är det charmen med honom, hoppas mina kursdeltagare i slutet av April kommer att tycka detsamma

För då kör vi igång igen (vi kämpar nu också) till samma instruktör som jag gick med Vince, hon är dessutom hundpsykolog så hon kanske kan tala om för mig om W är galen på riktigt ;-))

Det är ju förvisso aldrig hundens fel, så det är väl jag som är galen..

Nu ska jag ta tag i dagens dilemma eftersom jag måste veta om jag kan jobba imorgon innan klockan 11 idag, så är frågan är jag på G ,är jag på topp??

Illamåendet är kvar, inte lika mycket som igår, nån temp har jag inte tagit för den tappade jag i golvet och när jag skulle förhindra att W slök termometern, så trampade jag på den..minimalistiskt säger jag bara, ytterligare en sak i kastburken/säcken

Men om jag gör en summa summarum så känner jag mig varken på G eller på topp varken i kropp eller knopp och slår vi ihop det tillsammans med W urinproblem (nu är ju han inte anställd men han är ju ändå i tjänst;) så får det väl bli att vi får ta hand om varandra hemma nån dag till, Sen så ber vi en bön att det inte blir mer, för vilken gång i ordningen jag ber om detta vet jag inte, men nån gång ska "han" väl höra mig!

För övrigt fick väninnan och jag hoppa över triss skrapningen igår så man vet ju inte, kanske är vi rika utan att veta om det..DET hade ju varit fantastiskt, då hade jag ju kunnat få lite tomatsås på makaronerna;-)

Tjingeling!