Det måste ju ändå skett nån sorts missuppfattning och "han" däruppe har trott att det var regn jag längtade efter, så jag säger det igen VÄXLANDE MOLNIGHET OCH UPPEHÅLLSVÄDER!

För detta regnande går en rätt på nerverna, om åtminstone vädret varit konsekvent så hade man ju ändå gillat läget (kanske)  

Men att gå ut i vad man TROR ska vara regnfritt och det slutar med blötare än blött eller tvärtom, man klär på sig upp till tänderna och sen kommer det en het o stickande sol och bränner loss huden på en..nä fy tusan..

Men regnet, det måste ju hålla upp!!

Det kan gärna regna på nätterna det ska jag väl klara av även om det blir blött om fossingarna..;-)

Faktum är så har jag slutat ta på regnkläder, i morse gick jag ut i strilande fint sommarregn (ja det började så) sen laddade det upp och ÖS regnade, men jag sket liksom i det, man kan ju inte bli mer än blöt

I helgen har jag gått många turer först långisar med W och kortisar med Vince och sen några gemensamma, det är ett under att jag inte går ner i vikt och försvinner från jordens yta..Nä särskilt underligt är det inte, jag äter som om det vore den sista dagen typ..

Att jag gått dessa dubbla turer var för att Vince helt uppenbart hade besvär från rygg o ben och jag tror han tog några gräv tag mer än vad jag såg när vi var i Käglinge sist och sen gjorde han några rivstarter och det är inte bra det har sjukgymnasten sagt och det försökte jag tala om för honom men Vince ser alltid så förvånad ut när man försöker berätta något sånt  och jag förstår honom..   begränsningar är INTE kul men ibland nödvändiga, även om jag själv tycker att det ska vara så lite begränsningar som möjligt så fick vi backa bandet och Vince fick stanna hemma när Walle och jag gick på långtur och det skar i hjärtat..jag tänkte på honom när megastora grodor hoppade i vattnet, Vince som älskar sina grodor..  

Men vilan har gjort susen,tycker nog han är bättre!

För Walters del är det bra att gå på tur ensam med mig, han blir faktiskt en annan hund då och vi behöver egentid, det är dessutom mycket lättare att träna..

Vi la några spår med grankottar som jag haft nära min svettiga lekamen   (det räcker att man har dom i handen en stund) sen la jag ut dom på lite olika ställen, han är så duktig och hittar dom fort, när jag skulle filma tog det(såklart) lite längre tid och jag hade glömt var jag lagt kottarna och stod därför stilla för jag trodde han var helt lost, men det var han inte..;-)

Walter har varit väldigt lugn denna helg och jag började då tänka "är han sjuk"? Är det ett anfall på gång??  

Vi börjar nämligen närma oss de magiska sju veckorna..

Sju veckor klarade han förra gången vi höjde medicinen..

Försöker verkligen slå bort tankarna, men icke sa nicke, jag är stensäker på att det kommer ett anfall i natt, fast det har jag tänkt hela helgen och lite i veckan som gått

Eller så är det faktiskt som så att han börjar mogna lite, bli vuxen eller på god väg

Idag träffade vi på ett gäng gäss som makligt strosade omkring på gräset framför oss..jag lyckades få W till att sitta och hyfsat lugnt titta på dom, ja han skötte sig faktiskt riktigt bra..Vince satt en bit från mig lös o ledig och det är en häftig känsla att veta att oavsett hur nära fåglarna kommer så rör han sig icke ur fläcken, han är vansinnigt duktig Vince..måtte W bli så cool han med..  

Imorgon blir det träff med Liam och på morgonen en träff med tvättstugan

11 dagar kvar av friheten...

Tjingeling!