Så kom det då..anfallet, 03:30 tisdag morgon

På dagen 7 veckor sen förra, det är fortfarande stora anfall men dom är kortare än innan, så det får man väl vara glad över jag blev inte vare sig förvånad eller hysterisk, jag bara konstaterad faktum när jag tittade ner över fotgaveln och såg honom ligga där nästan i famnen på Vince och krampade..

Både jag och Vince har blivit lite mera vana, Vince gick inte undan jag fick ta bort honom, själv tycker jag fortfarande att det är läskigt att se Walter gapa sådär som han gör, men annars kände jag mig hyfsat ok..

Såklart att jag känner en besvikelse över att det kom, men jag måste nog försöka gilla läget helt enkelt, det kommer inte att gå bort..om det nu stämmer med hur det har varit innan, så kommer nästa anfall om tre veckor..ytterliga höjning av medicinen ska vi vänta med lite och kolla av hur det ser ut framöver, än så länge är där utrymme, men jag vet ju att hundkroppen vänjer sig och när vi når maxdos, ja då  gör vi det, finns annan medicin så vi får väl se, en dag i taget..behöver gå kurs i mindfulness..

Kunde nog förstå att det skulle bli skit av dom kommande dagarna, för måndagen började inte bra

Det började redan klockan 07 när jag gled iväg på en megastor dyngpöl, stänkte gegga långt över knäna

Sen fortsatte det med att jag fick skit (bokstavligen) i kopplets handtag hur det lyckades komma dit där har jag verkligen ingen aning om, jag märkte det först när det kliade på kinden..! och doften av skit blev väldigt påtaglig, tur gräset var blött för några våtservetter hade jag ju inte med mig, tur var det också att jag inte träffade några andra på rundan..        

Fick göra mig presentabel och dyka ner på VC för provtagning och där tvekade jag, har dom missat mig med över 2/3 år så kan dom ju vänta lite till tänkte jag, men å andra sidan just därför var det viktigt att jag gick ner, så jag gjorde det, tänkte att om Walter nu följer mönstret så får han inte fler anfall

Läkaren hade missat att säga till mig om urinprov, under alla dom åren jag gått o tagit blodprov så har jag ALDRIG lämnat urinprov

Hade en liten reflektion medan jag satt där på stolen och sprallade med benen, en liten tanke om varför stolarna är så högt upp så att jag som ändå är 180 cm över havet inte räcker ner med fötterna, det är för att man ska vara i underläge, man blir det liksom automatiskt, för hur kan man få pondus när du inte når ner med fötterna??

Så när sköterskan frågade mig med barsk stämma om det där jäkla urinprovet så dinglade jag med benen och svarade med ljus stämma, som om jag var 5 år typ..

Försökte rädda hela tillställningen med ett försök till skämt, men dom är inte så skämtsamma där på provtagningen på Oxie vårdcentral..  

Fick dispens och lämnade de dyrbara dropparna i morse..

Sjukvården håller på att kollapsa sanna mina ord och det handlar inte om min upplevelse utan en annan berättade en gräslig historia om hjärtfel, klaff fel och en endaste läkare som kan operera detta och den läkaren kan ev göra detta nån gång i september..hon har väntat länge och klaffarna blir inte bättre precis, snarare sämre  

Dessutom står denna person utan läkarkontakt sedan hon blev förflyttad till Lund, så hon har ingen att vända sig till med sina frågor, innan hon blev förflyttad var det noga med täta kontroller, sen kom hon till Lund och inte en enda kontroll, är det klokt detta?  

Man läser hur ofta som helst om fel och missbedömningar så man blir rent rädd! Hur kan det blivit så galet??

På FB läste jag hur farligt det är att pussa hunden och så var det en bild på en människas läpp, en ful läpp och ett äckligt sår

Nåväl jag har haft hund sen jag var 16 år och jag har pussat dom allesammans om jag ser till sjukdomsstatistiken på mig och de kollegor UTAN hund så leder jag friskhets skalan,dessutom har jag inte haft den minsta kvissla i huvudet..

Klart att ser jag nån av hundarna slickar sig på snoppen så kallar jag ju inte till mig dom för en puss precis, utan jag väntar en 5 minuter efter typ..;-))

Såklart får man tänka sig för, men allt blir så överdrivet och jag blir bara arg över sådana artiklar

Arg blev jag även på den kvinna som absolut skulle gå precis där hundarna och jag gick och sen passade hon på att ge hundarna den där blicken som jag avskyr..Äckelblicken, hon fick den tillbaka kan jag säga..  

Det är precis som vissa människor måste markera hur illa dom tycker om hundar och jag fattar, jag förstår om man är rädd för hundar, att man inte gillar hundar, det är ok, men ge sjutton i att göra en demonstration av det, bara passera vet jag..!!

Förutom dyngpölar och skit så krånglade min data när jag skulle ladda in korten jag tagit på min lilla motvilliga linslus Liam som gjorde måndagen lite roligare för sin farmor

Den kraschade kan man väl säga och bilderna gick inte in PANIK!!  

Lyckades efter viss möda o stort besvär få fram dom flesta, men jag måste nog rensa, tusentals bilder, klart den kraschar!

Sen kom då grädden på moset Walters anfall

Idag har det varit en bra dag, växlande molnighet och några glas rose på terrassen, träffade Ninja med bihang och dom bilderna vågar jag inte ladda in ännu, måste rensa först!

Nu hopp i säng och jag håller tummarna för en lugn natt

I morgon ska Vince njuta(?) av vattentrask, massage och   akupunktur och kanske lite laser med..jag har förgäves försökt med "gå två betala för en"

Tjingeling!