Då var man tillbaks både hemma och här..

Det är väl en sådär 8-9 år sen sist jag var utomlands, men nu blev det av tack vare bästa arbetskamraten..

Det största oros molnet var ju såklart Vince..vi hade varit o hälsat på pensionatet  och det verkade ok..men vad vet man..folk kan ju prata vitt o brett om allting så det verkar tipp topp..mina andra hundar har haft den stora turen att få vara i familjens famn när vi åkte bort..men nu finns inte mina föräldrar i livet och son och svärdotter och syster yster med familj jobbar så det går ju inte..

Så det fick bli pensionat..jag bölade när vi lämnade och jag bölade när jag hämtade..fast jag var nog inte den värsta..fick höra att det var ett par som sms:ade ungefär en 5 gånger per dag när dom var iväg..jag höll mig i från telefonen och beslöt att koppla av och ha roligt..annars hade det ju varit rätt meningslöst alltihopa..

Turkiet är ett vackert land och Alanya var det stället vi gjorde osäkert en vecka..och det var alldeles underbart!!

Att väninnan pratar språket och känner folk gjorde inte resan sämre..;-))          

Att jag sen klarade av att ta mig hem på egen hand gjorde att jag tänkte att det finns hopp även för mig..;)

Varmt var det trots att jag fick höra första dan att det skulle bli kallare..men 35 grader duger länge för mig..

Värme är annars inte min melodi..men här sjöng det väldigt vackert..tack vare förstås att man låg och guppade så fint i vattnet..  

Turkiskt bad var en annan upplevelse jag sent ska glömma..så härligt och len som en barn rumpa blev man..  

Turerna upp i bergen var en annan upplevelse som både gjorde mig dödsförskräckt (färden upp) och mållös över det vackra..  

Turen hem gick bra och inte blev det mycket sömn efter det att son o svärdotter lämnat av mig därhemma..snälla som dom var och hämtade upp mig på tågstation..

För trots tre väckarklockor var jag livrädd att sova över tiden..hämtning av Vince mellan 09:00-10:30..jag började smålipa redan vid skylten..;-)  

Vince hade haft det ok..gått ner lite i vikt det hade han, men det fixar vi snabbt till och han blev glad efter en viss tveksam start då jag först trodde att han glömt bort mig helt..;-))

Det som gjorde mig säker på att det hade gått bra var när han gick bort o la huvudet i pensionats ägarens knä..en kille dessutom..det hade han INTE gjort om det inte var ok..

Vince var väl lite som ett plåster de första dagarna...och jag har full förståelse för det..för jag lämnade honom dagen innan vi skulle åka, så en natt blev jobbad UTAN honom..och jag bara säger det att jag: KAN INTE JOBBA UTAN MIN HUND..så vet ni det..;-))

Så nu är allt som vanligt igen och det har blivit ännu mer höstkrispigt i luften och det är så HÄRLIGT men fan vad jag frös när jag kom hem, en ny upplevelse..jag fryser ALDRIG!!                        

Det har kommit en del nya hundar på backen en del av dem kommer från Malmö, för det är så fint vid backen och jadå de är välkomna, bara det är sådana gosiga hundar..;-)  

Atlas, han bor i Oxie han och har vuxit en hel del sen jag såg honom sist och ja, jag tycker fortfarande han är så söt..;-)          

Både i går och idag har lilla Esther varit på backen och hon är ju ljuvligt söt hon också..    

I kväll ska jag INTE äta choklad..tror jag..

Önskar jag var lika glad i äpple som Vince...  

Tjingeling!!