Nä, man får inte känna sig lugn och fin, att vara glad går inte det heller

För då kommer dom.. käftsmällarna..

För jag har ju varit glad  

Glad för att Walter verkade fixa sin Epilepsi med tabletterna

Han har varit precis som vanligt glad och busig  

Det enda som var bra med detta är att jag börjar se ett mönster hur Walter är innan han får ett anfall

Han är stressad och vill gärna "bita" på mig, i kopplet och kort sagt bära sig åt..när jag skriver bita menar jag inte i aggressiv mening, utan som en mindre valp som tuggar på allt o alla

Men det är klart det känns ju mer när en 37 kg  unghund "tuggar" på en  

Han gjorde så i går, bar sig åt och jag var rätt sur på honom riktigt arg faktiskt..men jag anade ju inte..

I natt klockan 02 får han ett rejält anfall,jag hör två dunsar, jag är inne hos en vårdtagare och när jag kommer ut från rummet är han i full gång  

På något sätt har jag invaggat mig i falsk (?) säkerhet att anfallen kommer när hunden är avslappnad och i vila för så står det överallt när man läser om epilepsi att OFTAST är det så..jag har bara förträngt det där ordet OFTAST

När Walter sen hade vaknat så klöks han och det kommer färskblod

Naturligtvis blir jag skärrad och jag ringer till djursjukhuset under tiden som personen jag pratar med går för att snacka med en veterinär så tänker jag att kanske han har bitit sig i tungan och det är precis det tösen säger när hon kommer tillbaka..så vi avvaktar..  

Walter är trött och kanske tröttare än han varit de andra gångerna då han kommit sig rätt fort

Klockan 06 i samband med sin tablett blir han rosslig och först tänker jag att han satt i halsen, han har svårigheter med andningen och kämpar han hostar upp blodtillblandat saliv/slem

Då ringer jag till djursjukhuset igen och sen ringer jag och jagar upp sonen ( TACK min son!)

Walter är (såklart) mycket bättre när vi kommer in och det är klart jag tänker att nu överdriver jag igen..

För allmän info kan jag säga att innan 08 en helg kostar det 2500 riksdaler efter 08 1600..

Men vad tusan är man orolig så är man och vad betyder 900 i den allmänna konkursen!

Walter blir röntgad och till och med jag ser något som inte stämmer och jag vet inget om röntgenplåtar..

Den första veterinären tycker också att hjärtat inte ser helt ok ut medans nästa veterinär tycker att det ser ok ut..bägge är överens om att att det finns förändringar på lungan

Veterinär nr 2 misstänker lungblödning..  

Så han får stanna för observation

Enligt Veterinär nr 2 kan det hända vid ett Ep-anfall, inte vanligt förstås men vi är härdade(?) inför det ovanliga..jag menar TVÅ hundar med både det ena och det andra..

Vågar ju knappt skriva att Vince är ok så jag gör ett tillägg: "ÄN SÅ LÄNGE"..  

Sjukgymnastik för honom imorgon och kanske,KANSKE får vi hem W när vi åker därifrån för det trodde hon om inget tillstöter..kan man hoppas på den turen tro???

Kan säga att jag känner mig bedövad och det snacket innan att "händer nåt så händer det" i samband med W anfall det är som bortblåst, så lättsamt är det INTE och jag kan inte tänka mig en tillvaro utan honom, det går ju inte.. denna buse med beslöjad blick och goa pussar..Vince har letat efter honom, det känns tungt nu och jag är så ledsen..hur mycket skit kan man ta typ?? och med den frågan ställd är jag rädd att det kommer mera..

För det här med positivt tänkande är inte min starka sida!

_   _______________________________________________________