Det finns en fårhage som är det vackraste jag vet..stor,väldigt stor och hela varvet runt tar nog två timmar..beroende vad man råkar ut för förstås..vid något tillfälle i den fårhagen tog rundan tre timmar om inte mer..det var då vid det tillfället Vince beslöt sig för att gå efter rådjur, ett annat tillfälle var det nästintill sankmark där vi går över till andra sidan sjön,det är också där på andra sidan det händer saker..;-))    

Vi gick dit häromdagen,första gången för Walter och det gick bra fast det var i längsta laget för lilleman..det blev inte mer långtur den dagen för W..  

Nu när han har blivit så stor glömmer jag av att han faktiskt är liten fortfarande o dom där kalvbenen får man vara rädd om..

Sex månader i fredags den 9/10 och han väger nu 28,4 kg men eftersom jag vägde honom med regnkläder på tänkte vi 28 jämnt..;-) sen mätte jag honom när vi kom hem 61 eller 62 inte helt lätt att mäta höjden med ett måttband som dessutom killas..    

Hittade ett inlägg där Vincent vid samma ålder vägde 24 och var 60 hög..

Vet att Vince var lite tunnare för han var en skrutt när det gällde mat men 4 kg skillnad, det tänkte jag ju inte..

Walter är ju lite högre också förstås..tror nog att han går om Vince när det gäller höjden..

I måndags var det första skoldagen för Walter och vad kan jag då säga om den..jo, jag kan säga: Svettigt,suck o stön..och dom bevingade orden:han kan hemma;-))

Walter var störst äldst och störigast..    

Fast som alltid kunde bästa veterinär klinikens personal trösta mig med att säga.."Vänta bara tills dom andra valparna är 6 månader"..ja just det!

Walter var lite mer tillbedjande då när han var 3 månader (eller?)  

Att jag var nere på kliniken var inte bara för att väga W utan för Vincents öra..men som tur är tror jag det var lite hysteri för min sida och lite för intensiv rengöring av ovan nämnda öra för nu är det inte speciellt rött och han är inte heller störd av örat..  

Men när det gäller Vince blir jag lätt hysterisk och ordet avvakta kan jag inte riktigt med när det gäller honom, för med hans otur skulle det säkert gå så illa att han blev både döv o nåt annat hemskt,av med örat eller nåt..(ni ser vad hemskt jag tänker) jag är så himla tacksam att jag har Alfaveta där i krokarna,vilket jäkla farandes det hade varit annars..;-) o bra är dom också..

Klickern har kommit fram igen och ja, jag ska ge den en chans ..fixade inte den när det begav sig med Vincent,tyckte den var mest i vägen och Vince fattade inte den riktigt, förmodligen för att inte jag fattade;-) men nu så..en grej jag ska prova är att klicka när W glor på katten, då kanske vi kan bli av med det här att W tror att Nora är ett mjukisdjur som man kan kasta omkring..

Igår kväll gav Vince mig en smärre chock, det började egentligen redan under kvällen med att jag såg ny granne(?) den lägenheten har stått tom länge men nu öppnades dörren och ut kommer en stooor hund amstaffblandning o alla som känner mig vet vad jag känner inför dessa, men det hade varit ok, om det inte var det att hunden var LÖS..

Så när jag gick ut sista rundan så var jag lite skraj, "tänk om vi möter" o så då katastroftänkandet..så Vince hade ju ett tufft jobb att hålla koll på alla ev farligheter och vakta W

Så när vi står där ute o jag kollar på W som gör sitt, så hör jag Vincent morra, nä, MULLRA långt ner i magen o upp..såg inte ett skit men sen runt hörnan kommer en fralla o nåt annat smått det hann jag se, innan Vince gör världens utfall..ja, ni läste rätt VINCE, UTFALL...tack o lov att jag höll ordentligt i kopplet fast det tog ett tag innan jag fick halat in honom..jisses,snacka om hjärtsnörp!  

Det är man ju inte van vid liksom..fast Vince har blivit lite mer sen W kom in i bilden,fast så här, DET var första gången, men det var nog som sagt mina dåliga vibbar också som spelade in..hoppas både att detta var en engångsföreteelse och att hunden på gården bara var på besök!

Idag är solen framme och det verkar bli en härlig höstdag igen..få se vart vi styr nosen..

Tjingeling!