Denna första vecka i februari har gått i arbetets tecken och spridda skurar av magsjuka (igen)..och vi har traskat där sen i måndags..

I dag är vi äntligen lediga och tur nog semester i morgon annars skulle vi banne mig jobbat då också, men nån måtta får det väl vara..

Inte så att jag är arbetsskygg..(tror jag;) men det kändes ändå som det räckte med den där extra natten  

Våra turer med runkeeper har av förklarliga skäl inte varit så många och långa..

Eftersom Vince är en hårt arbetande hund så sover han lika länge som jag efter varje pass och hade han fått så hade han sovit ännu mer;-)  

Men idag är vi lediga och första turen avklarad och frukosten med och minsann om inte solen skiner och eftersom jag är en jäkel på att prioritera bort städningen för annat i mitt tycke viktigare saker så försvann städningen bort från listan "att göra" för vad kan vara viktigare än en härlig långtur i solsken och krispig luft?? (får bara hoppas det håller tills vi kommer ut)

Städningen får vänta lite till och det springer ju inte bort.. skiten..fast det är klart det blir ju inte mindre heller..så jag måste väl..men sen ja, sen absolut inte nu..;-))  

Min första "fasa" är att "nån" ringer på dörren och vill hälsa på..man kan ju inte säga tyvärr och hej då ;-) då får man snabba sig och slita fram dammsugaren och säga att "jag skulle precis" fatta hur många gånger jag gjort så..;-) står folk utanför dörren och väntar när jag kommer hem så får man ju säga att man har varit drabbad av en fruktansvärt envis bacill och varit sängliggande i typ tre veckor..håller såklart inte..men vad ska en stackars kvinna göra..skaffa städhjälp???  

Man kunde ju tro eftersom Vince är en sån fantastisk hund att HAN på något sätt kunde hjälpa till och tro mig jag har försökt! Men han är lika anti mot städning som jag, har jag märkt..missförstå mig rätt jag ÄLSKAR när det är nystädat men tyvärr är det en kort lyckostund..det blir fort likadant!  

För övrigt fortsätter jag att häpna över Vincent fantastiska aptit..allt går ner och godis som jag förr köpte som han med äcklad min ratade går ner som en dans..   det är naturligtvis härligt..det som är mindre härligt att han har blivit en tjuv!      

Det han vill ha, det vill han verkligen ha..så han knycker det utan tvekan..att han sen efteråt kommer på att det nog inte var så bra,det är en annan sak..  

Hemma gör han det men allra värst på jobb..och det har han aldrig gjort innan, då kunde han snyggt och prydligt sitta bredvid ätande tant eller gubbe och jag kunde vända ryggen till absolut 100% säker på att han inte tog någonting..

NU får jag ha honom i koppel medans alla äter..inte en chans att han låter dom äta sina mackor ifred..

Naturligtvis är det svårt, speciellt när ALLA tycker det är konstigt att Vince sitter flera meter ifrån dom,så dom kallar och viftar frestande med smörgåsen;-))

Det är sannerligen inte helt lätt att heta Vincent!

Tjingeling!