Det verkar minsann som om jag kommer att vara klar med julklappar o allt i tid, och det tack vare sonens hjälp men förmodligen kommer jag på nåt jag glömt och sen springer jag där dagen innan som jag alltid brukar göra..  

Har förstås inte slagit in julklapparna (klarar jag det tro??) och tre rullar tejp som jag köpte för inte så länge sen är spårlöst borta.. så jadå än finns det saker att göra, så det blir nog som vanligt ändå..;-)

I torsdags blev jag av med förband och stygn tack o lov..när jag kom ner till vårdcentralen och anmälde mig i luckan så var jag inte uppsatt dvs hon hittade mig inte där på listan, då stack jag in både huvud och arm och sa: detta ska av idag om jag så ska ta saxen själv" och så pekade jag på en sax som inte låg så långt bort från mig  

Detta måste ju vara en stor säkerhetsrisk att ha saxar liggandes sådär hursomhelst, vilken tokig människa som helst kunde ju ta den och göra både det ena och det andra..  

När jag väl fått ur mig all frustration började jag skratta inget tokskratt utan mer ett "jag fattar hur tokig jag låter skratt" och som tur var skrattade hon också och simsalabim hittade hon mig där på data, om det verkligen var så vet jag inte och kanske skrattade hon bara för att lugna ner mig ;-)

Men stygnen blev tagna och det var inte för veklingar för det var det värsta hitintills, allt det andra har gått bättre än väntat men detta USCH!  

Undersköterskan som tog dom pustade och stönade för tydligen var det konstigt? gjort och ordentligt hopsytt så ena stygnet hade växt in i handen ja fy tusan..

Men sen var det så skönt att få lite luft på hela handen och slippa plastpåsar o annat skit..

Eftermiddagen tillbringades på APT glögg o mat och julklapp i år slog dom på stort minsann

Walter mår nu mycket bättre och antibiotika kuren avslutades i går, nu hoppas vi det håller och att det vid provtagningen visar sig att foderbytet hjälpt

Väninnan dök upp med lite hemmabakat och då är hon ju förlåten att hon varit "försvunnen" ett bra tag..dag för glögg och triss skrapning är bokad och även det ser ut att bli innan jul;-)    

Besök hos Liam i dagarna två och det är alltid en fröjd, han växer så det knakar och när man tittar på foto från bebistiden så verkar det ju vara så längesen..allt går så himla fort!

För övrigt lyser snön med sin frånvaro och det blir nog inte en vit jul utan en grön och dimmig jul, ja, precis som vanligt då..jag som alltid trott att danskarna kunde det här med Skåne väder och dom LOVADE ju en vargavinter..och jag tror att vi då hade klarat julkortsfotograferingen mycket bättre om vi hade haft en vit kuliss..      

Tjingeling!