Så var det då dags igen..tre veckor sen förra anfallet

Denna gång på väg hem från jobb och det var ett riktigt anfall, tidigare har han bara haft ett i aktivt tillstånd med huvudskakningar (det var innan vi höjde första gången)

Ingen direkt förvarning, han var väl precis som vanligt det enda var väl att han tuggade gräs..

Som tur var gick jag in bland villorna eftersom jag behövde slänga en bajspåse och en tunna stod så snyggt där inne i gången..ett par meter in började han kräks och kasta med huvudet för att sen falla ner och krampa, har inte det minsta minne om jag tog emot honom eller nåt, det enda jag kommer ihåg var att jag var rädd att tänderna skulle gå i sönder för dom skrapade mot asfalten..  

Stesolid som jag slet upp ur fickan smulades sönder och när jag väl fått upp den andra så var anfallet över

Min stackars Walter! Ve och förbannelse över denna jävla sjukdom..

Själva färden hem är en historia för sig, vi var hemma 09:40 och då slutade vi 07..

Sänder en tacksamhets tanke till kille i affären vid Höja som bjöd på vatten i frikostig skål till Walter, ja, även Vince fick sig en slurk..

Naturligtvis är jag förkrossad för är det nåt jag har svårt för så är det att acceptera detta, detta att det egentligen inte finns nån förklaring till varför..jag MÅSTE ha ett varför..som tex att det är kräkningarna som triggar ett anfall,löptikar,lågt blodsocker,tuggande av pinnar osv osv i all oändlighet..inte bara "det bara kommer", "finns ingen förklaring"

På ett sätt hade det varit bättre om det var tumör i hjärnan som gjorde att anfallen kom, DÄRFÖR får han anfall..En FÖRKLARING..nu hoppas jag ni fattar att jag INTE önskar honom en tumör i hjärnan

Det finns ju förvisso en förklaring att hjärncellerna är överaktiva vid epilepsi, men jag menar nåt mer att "ta på"

Det vanligaste är ju att hunden får anfallen i vila eller under sömn och så har det varit hittills för Walter..förutom den gången med endast huvudskakningar, men han är ju inte min hund för ingenting, det är klart att även där ska han vara ovanlig..

Efter ett anfall är både W och jag uppskakade och jag funderar mycket på både det ena och det andra

Nu känns det extra jobbigt eftersom innan har jag känt mig trygg med att anfallen kommer när vi är hemma, när han sover även om det är hemskt att vakna till hans kramper så är vi hemma..  

Nu vet man ju inte när dom kommer, jag har ingen koll alls..och just det faktum att det kan komma när som och var som gör mig skärrad, varför det är just så vet jag inte, men ett anfall på en buss kategoriseras av mig som det värsta, förutom på en trottoar..

Ett snack med veterinär på bästa veterinärkliniken AlfaVeta fick mig att varva ner och hennes empatiska ord till mig fick mig att nästan börja lipa även om jag besinnade mig, men orden dom värmde och det är skönt att kunna prata om allt även det onämnbara..  

Så det blev en höjning igen och det tycker jag är bra även om det finns biverkningar med Fenemal så är jag hellre FÖR att ge och slippa anfallen i en längre period, än att avvakta och se dom komma..det får bli som det blir, han mår åtminstone toppen mellan anfallen och kan vi kanske komma så långt som med förra höjningen med sju hela veckor utan anfall så är jag lycklig..då vid det tillfället glömde jag att jag hade en EP hund..

Det finns säkert folk som kanske tycker jag borde avliva och jag hade övervägt det om han inte mått bra, om han hade fått täta anfall och om veterinären gett mig en hint om det, jag vet att en i min närmsta krets tycker så, jag hör det i orden hon inte säger rent ut, och det gör mig ledsen men jag väljer även här att se det som omtanke om mig.. för detta med W har tagit mig hårt, det ska gudarna veta..

När man köper valp tänker man inte ett endaste dugg på hemskheter och sjukdomar och så ska det ju vara, inte kan man gå och ha katastrof tänk i allt man gör, men en tanke är ju bra att ha att det KAN hända saker och ting och gör det inte det så ska man se det som en förmån att få reta sig på alla jäkla pengar man pumpar in i försäkringsbolag till ingen nytta, för det är ju det härligaste att få en frisk valp och inget att ta för givet och försäkring bör man ju ha ändå

Lilla Boss är en ny förmåga i gänget, en goding som jag hoppas blir lika go och glad kexchoklad som sin "storebror" Ozzy

Blir alltid lika lyrisk över den rosa magen och valpar luktar ju så gott!    

Det är inte så att jag  vrider mig av valplängtan, det har inte gått tillräckligt lång tid ;-) och W är fortfarande på topp i att vara en jäkel på bus så nä, men att gosa med andras valpar ja, det är toppen!

Den senaste flugan bland alla ungar är en manick man står på och kör omkring utan att röra en fena..jo, men det är ju jättebra..  

De som växer upp nu kommer att vara asociala och feta med gamnacke..

Vincent har fullt sjå med att skälla ut alla som kommer farandes, Walter skäller inte, han hoppar..på Vince, så då blir det ännu värre  

Våra promenader har utvecklats till rena kaoset..för att göra saken ännu bättre är det så jäkla kvavt och varmt att jag helst vill ställa in allt som innebär mer än 10 steg..ska kanske själv  köpa mig en så där manick och glida omkring..jag menar jag ÄR ju redan fet, asocial och med tendens till gamnacke..

För övrigt hoppas jag på en lugn natt och för all del några lugna dagar..

Tjingeling!