Så har det plötsligt blivit den 24/2!! HUR är det möjligt?!?

Om jag sa att jag inte hann nåt innan, så hinner jag ännu mindre nu..  

Hundarna tar mycket tid eller egentligen är det W som tar mycket tid o plats

ALLT annat får stå tillbaka..i och för sig är jag inte nödbedd när det gäller det här med hushållsarbete, men när JAG tycker det är läskigt att gå på golvet barfota DÅ är det grusigt ;-)

Allt har sin tid och NÅN GÅNG lugnar han väl ner sig den gode Walter (just nu känns det lite hopplöst)

Stackars Vince är olycklig när jag hojtar på W..han tror ju att det är honom jag är arg på och när jag talar om för honom att det är Walter som jag är missnöjd med blir hans ögon ännu mer runda, tror inte han fattar det alltså ;-)

Ska ju inte bli arg och jag försöker VERKLIGEN hålla mig lugn och pedagogisk men när Walter har svängt runt med allt inklusive Nora så rinner det över (ibland)

Inget anfall än så länge men jag är ständigt beredd, man har katastrofläge hela tiden och det är väl det som gör att man inte är helt i fas med sig själv..att sova en hel natt är lönlöst och det beror inte på djuren det är jag som vid minsta skrapljud o minsta fnys från dom vaknar och ställer mig i givakt

Det är jobbigt, skulle ljuga om jag sa nåt annat..

Skulle önska att jag var en mer lättsam person som inte tänkte så mycket på OM o NÄR..att jag var lite mer så här:händer det så händer det, jag kan ju prata så, men jag ÄR inte så..

På bussen sitter jag o glor på W och tänker hur jag ska göra om han får ett EP-anfall precis där o nu

Lämnar honom själv gör jag inte gärna och när jag måste handla, springer jag som en galning ner på Konsum och tillbaka igen..  

För jag är så himla rädd att han ska få ett anfall som han inte kommer ur själv..hade det inte hänt så innan, hade jag nog inte varit fullt så stressad över det, men det har hänt och det betyder att det kan hända igen (tror jag)

Men förhoppningsvis hjälper de nya tabletterna när dom väl är inställda och vi kan alla tagga ner, jag hoppas och ber!

Helgen gick i alla fall bra om man bortser från Walters intensiva försök till uppmärksamhet vid rapporterna..

Vince mår ok, även om jag fick ett smärre hjärtsnörp när jag tyckte han var svullen över nacken i söndags, men så var det inte, förmodligen nån form av synvilla utlöst av stress ;-)  

I några dagar har jag släppt honom att springa lite smått och i går fick han springa med kompisar..

Det gick bra, lite ont i magen fick jag när han gjorde några snabba vändningar men det gick vägen.. hoppas nu att allt fortsätter så, vi ska till sjukgymnasten den 1/3 så då får vi höra vad hon tycker!

Det var härligt att se han glädje över att ÄNTLIGEN busa runt och vad folk än säger så är det viktigt att få ha hundkompisar

På morgonen träffade vi hans bästisar och se Vince glädje över det säger allt, han nästan skrek..

Så jag hoppas verkligen vi har lagt detta bakom oss så Vince kan fortsätta att springa lös med polarna;-)

För övrigt kan jag säga att jag är glad över att jag inte har vita hundar;-)

Tjingeling!

Eftersom man knappt vågar sig på ett tjoho eller det flyter på  så skriver jag inte det..för vad vet jag, det tog en månad efter Pexion sen fick han anfall, och nu har han bägge tabletterna eftersom den ena tabletten ska fasas ut sakta, så i nästa vecka igen när han bara har Fenemal då kommer min stressnivå vara hög..  

Fast det är den redan nu..känner mina axlar är uppe vid öronen och magkatarren skriker i magen, vet absolut att jag måste tagga ner men är inte helt lätt..

Sen har den gode Walter flippat ut..hormonstinn unghund,sjukhusvistelsen och tabletter ingen bra kombo..och för att lägga till min nervösa oro, ännu sämre kombo..

Blir alltid lika förvånad när folk säger "men du verkar så lugn" Vaaa!! LUGN!?! Inom mig springer jag hysteriskt runt åtminstone känns det så..

Senast var det hos sjukgymnasten "du har ju kontroll" "cool" "Sjuka hundar hamnar hos dem som klarar av dom"

Samtidigt är det ju bra att det inte syns, fast jag vet inte om det kom en spricka i fasaden sist ändå, för det enda jag tänkte på då var W..det var sjukgymnasten som fixade att veterinären kom ner och snackade med mig..;-)

Vince får stå tillbaka en del det känner jag och det gör mig stirrig det med, så när jag vaknade 02 natten till söndag så trodde jag att det var hundarna som väckt mig..blev att första ögonkastet föll på Walle men han sov, sen Vince och det var då jag tyckte att han andades konstigt precis där o just då dog jag..INTE Vince.. inte han också igen..

Sen låg jag med ett halv öga öppet o glodde, Vince glodde tillbaka  

Gav upp när klockan blev halv fem och tog upp mobilen för att kolla hur världen klarat sig utan mig några futtiga timmar, då ser jag en av tjejerna i glada hundgänget skickat "tummen upp" på chatten 01:57 säkerligen var det de som väckte mig, om jag bara glott i telefon innan så kanske jag kunnat somna om..

Nu åker mobilen ut från sovrummet och jag får fixa en vanlig väckarklocka! (Vince var precis som vanligt)

För att gå tillbaka till monsterWalter så har han blivit helt galen faktiskt och jag tänker har jag inte lärt honom nåt?? Har inget fastnat? Har han helt tappat förtroendet för mig?? Vad händer?!??

För han skiter fullständigt i mig pratar jag med någon annan människa (jag gör det ibland) så drar han i mina kläder biter mig i händerna

Frukosten (min egen) kan jag inte äta ifred för då försöker han mörda katten,länsa kattlådan eller annat jäkelskap eller så bara skäller han på mig  

Att han upptäckt kattlådan kom som en obehaglig överraskning trodde den faran var över men ICKE, bättre sent än aldrig eller?? I detta fall hade jag önskat aldrig..

Såg riktigt framför mig hur vi fick åka in akut med hans mage full med klumpbildande kattsand..

Listan kan göras lång och nästan hela tiden har han ett öga på mig för att se om/hur jag reagerar..

Så jag är ställd..att han hittar på bus mest hela tiden det kan jag ta trots att jag sliter mitt hår

Men det här att han inte fixar att jag pratar med andra det är värre..PASSIVITET heter ordet och jag tycker vi har tränat mycket på det, men tydligen inte..  

Tror det har blivit för mycket för honom och detta är hans reaktion..vi får helt enkelt backa bandet och börja om från början och sen hoppas jag och ber att han slipper bli inlagd fler gånger!  

För nu får det väl vara bra eller?! Man vet ju inte vad "han där uppe" har för planer för en..

Här om morgonen flög mobilen upp och slog mig i pannan, ja faktiskt, ytterligare ett argument för att inte ha mobilen med in i sovrummet.. Hade lagt mobilen ovanpå täcket och det glömde jag, sen drog jag i täcket och vips kom den virvlande och knockade mig i pannan..jag har dålig karma..

Igår trotsade jag oron och åkte tåg med W.. Vincent fick stanna hemma om i fall att det hände nåt så räckte det att ha en med..fickan full med medicin..    

Det gick bra och W var mjuk och pussig mot Liam så det ger mig ett lugn och ett hopp om att det är tonårstrots mot mig det handlar om, att W sticker in nosen i min hand när vi är ute o går ger ett hopp om att vi kommer att klara det..

Liam envisas med att INTE säga farmor trots intensiv övertalning..föräldrarna påstår att han sagt det det innan..det  enda han sa nu var farfar och pappa vafalls!!! FARMOR säger jag bara..  

Försökte skumma av alla leksaker för att se vad tusan jag ska köpa när han fyller år eller nån annan gång..pågen har ju hur mycket som helst, ibland tror jag det är sonen som vill ha allt detta, jag menar hur många bilbanor behöver man?? ;-)

En trevlig eftermiddag med god mat precis som vanligt och sen slumrade jag till i soffan precis som vanligt;-)

För övrigt har det slutliga svaret kommit från experterna: Sekundär blödning i samband med anfall..

Tjingeling!

Nä, hem kom han inte i måndags den gode Walter..  

På söndagen hade han haft två anfall vid 14-tiden och sen klockan 21, det senare var ett anfall han inte kom ur på egen hand.. ett status epilepticus..så med det facit i hand var det en himla tur han var inlagd..

Så Vince och jag fick vackert åka hem utan Walter för han var insatt på ny medicin och hög som ett höghus..

Vincent fick i alla fall tummen upp igen av sjukgymnasten och nästa tid för behandling är den 1/3

Innan vi gick hem kom veterinären ner och pratade med mig om W..

Just då i den stunden kändes det helt kasst och jag funderade på massor med saker,det var många tankar som snurrade i mitt huvud

Kan han leva ett normalt HUND-liv, klarar mina nerver av dessa anfall,ångesten när man inte är hemma "händer det nåt nu typ"

Vågar jag vara borta längre än snabb "spurt" till Konsum

Kan jag ta med honom till jobb?

För lämna honom ensam när jag är på jobb är fullständigt uteslutet..

Klarar min ekonomi av allt detta osv osv osv.. min hjärna kokade

När jag sen sansade mig och tänkte efter så var det ju ändå så att alla uteslutnings undersökningarna måste göras, sen får jag tänka, jag menar skulle det visa sig att det är var hjärntumör eller utbredd lungcancer skulle jag ju inte varit mindre ledsen men beslutet betydligt lättare..

För där var en konstig förändring på lungan enligt den vanliga röntgen och han hade ju hostat blod, så klart jag tänkte det värsta..

Ultraljud på hjärtat visade inget konstigt ett helt normalt hjärta och det var jättebra för lite tänkte jag ju eftersom han fick hjärtsvikt/lungödem vid det första sedda anfallet

CT skalle och lungor visade att det inte fanns nåt i huvudet men högra lunga var inte bra, fast ingen kunde säga riktigt vad det var, det enda dom kunde säga var att det INTE var en tumör  

Så plåtarna blev skickade till experter i England

Experterna där var inte mycket klokare än svenska experter så dom skickade plåtarna vidare till andra kloka människor (i vilket land vet jag inte) och där står vi nu..märkligt är det sanna mina ord!

Walter är insatt på Fenemal, den medicinen jag hade velat undvika, men nu gick det inte och det är bara att gilla läget och hoppas han klarar sig på denna dos,fast det vet jag att han inte kommer att göra..det sägs att storvuxna hundar "vänjer" sig fortare och till sist tål dom hur mycket som helst, fast det lär väl dröja förstås.. positiva tänkande?!?!!

Fick utskrivet kramplösande att ta till vid akuta situationer och det känns ok.. lite tryggare i alla fall

Fenemalet gör han lite ostadig på benen och uppjagad förhoppningsvis lägger det sig efter ett tag, det ska det göra och redan idag är det bättre

Vi får se hur allt blir, en dag i taget och går det nu en tid innan han får nåt anfall så hinner jag bygga upp mig igen, för det är fruktansvärt att se dessa anfall, det tycker åtminstone jag..

Nu menar veterinären att kramperna inte blir lika stora som innan, men det sa man om Pexion också..

Sen måste jag ju trots allt leva ett hyfsat normalt liv jag menar att nån gång måste jag ju få handla på jägersro;-))

Fortsättning följer...

Tjingeling!

Nä, man får inte känna sig lugn och fin, att vara glad går inte det heller

För då kommer dom.. käftsmällarna..

För jag har ju varit glad  

Glad för att Walter verkade fixa sin Epilepsi med tabletterna

Han har varit precis som vanligt glad och busig  

Det enda som var bra med detta är att jag börjar se ett mönster hur Walter är innan han får ett anfall

Han är stressad och vill gärna "bita" på mig, i kopplet och kort sagt bära sig åt..när jag skriver bita menar jag inte i aggressiv mening, utan som en mindre valp som tuggar på allt o alla

Men det är klart det känns ju mer när en 37 kg  unghund "tuggar" på en  

Han gjorde så i går, bar sig åt och jag var rätt sur på honom riktigt arg faktiskt..men jag anade ju inte..

I natt klockan 02 får han ett rejält anfall,jag hör två dunsar, jag är inne hos en vårdtagare och när jag kommer ut från rummet är han i full gång  

På något sätt har jag invaggat mig i falsk (?) säkerhet att anfallen kommer när hunden är avslappnad och i vila för så står det överallt när man läser om epilepsi att OFTAST är det så..jag har bara förträngt det där ordet OFTAST

När Walter sen hade vaknat så klöks han och det kommer färskblod

Naturligtvis blir jag skärrad och jag ringer till djursjukhuset under tiden som personen jag pratar med går för att snacka med en veterinär så tänker jag att kanske han har bitit sig i tungan och det är precis det tösen säger när hon kommer tillbaka..så vi avvaktar..  

Walter är trött och kanske tröttare än han varit de andra gångerna då han kommit sig rätt fort

Klockan 06 i samband med sin tablett blir han rosslig och först tänker jag att han satt i halsen, han har svårigheter med andningen och kämpar han hostar upp blodtillblandat saliv/slem

Då ringer jag till djursjukhuset igen och sen ringer jag och jagar upp sonen ( TACK min son!)

Walter är (såklart) mycket bättre när vi kommer in och det är klart jag tänker att nu överdriver jag igen..

För allmän info kan jag säga att innan 08 en helg kostar det 2500 riksdaler efter 08 1600..

Men vad tusan är man orolig så är man och vad betyder 900 i den allmänna konkursen!

Walter blir röntgad och till och med jag ser något som inte stämmer och jag vet inget om röntgenplåtar..

Den första veterinären tycker också att hjärtat inte ser helt ok ut medans nästa veterinär tycker att det ser ok ut..bägge är överens om att att det finns förändringar på lungan

Veterinär nr 2 misstänker lungblödning..  

Så han får stanna för observation

Enligt Veterinär nr 2 kan det hända vid ett Ep-anfall, inte vanligt förstås men vi är härdade(?) inför det ovanliga..jag menar TVÅ hundar med både det ena och det andra..

Vågar ju knappt skriva att Vince är ok så jag gör ett tillägg: "ÄN SÅ LÄNGE"..  

Sjukgymnastik för honom imorgon och kanske,KANSKE får vi hem W när vi åker därifrån för det trodde hon om inget tillstöter..kan man hoppas på den turen tro???

Kan säga att jag känner mig bedövad och det snacket innan att "händer nåt så händer det" i samband med W anfall det är som bortblåst, så lättsamt är det INTE och jag kan inte tänka mig en tillvaro utan honom, det går ju inte.. denna buse med beslöjad blick och goa pussar..Vince har letat efter honom, det känns tungt nu och jag är så ledsen..hur mycket skit kan man ta typ?? och med den frågan ställd är jag rädd att det kommer mera..

För det här med positivt tänkande är inte min starka sida!

_   _______________________________________________________

Det finns verkligen något jag ogillar mer än nåt annat och det är att stryka,tror till och med att jag skulle kunna dra omkring med dammsugaren en extra gång bara jag slapp detta och det säger en hel del, för jag hatar verkligen att städa och har man djur så måste man ju städa för eller senare och jag tar det förstås gärna senare..

Men stryka är inte ett måste, jag menar skrynkliga kläder KAN du ju ha på dig  

När jag var yngre och dåvarande (stackars man) inte hann stryka så köpte jag nya kläder istället, absolut gräsligt egentligen, men då fattar ni min ovilja

Nuförtiden har jag inte råd att göra så, för mina pengar ligger helt o hållet på hundarna..

Men idag gjorde jag ett tappert försök, jag menar julgardinerna kan ju inte hänga hur länge som helst

Det gick sådär..  

I sovrummet är EN längd hyfsat struken den andra inte lika struken..

I köket kämpade jag lite längre så halva köksgardinen på bägge ser ok ut, det som är längre ner sket jag i..det verkligen kryper i kroppen på mig som myror längs benen..;-)  

Blev fullständigt utmattad av denna bedrift så vi drog till käglinge i upplyftande(?) regn...dvs W och jag drog till käglinge, Vince den stackaren fick nöja sig med en promenad med mig innan..undrar om han tänker nåt, typ VARFÖR får Walter hänga med o inte jag??  

Skittrist är det att inte ha bägge med, hoppas verkligen det inte dröjer länge till tills även Vince kan hänga med på långtur, det känns inte ok att gå utan honom, men bäst att vänta in ett godkännande från sjukgymnasten, skulle ju vara hemskt om vi fuskade och han skulle få ont igen..  

Idag träffade Walter Arne och Bert vem av dom som var vem har jag glömt tror att det var golden som var Bert tyckte ägaren vrålade Bertie när densamme slängde sig ner i nåt skit o rullade runt;-) himla tur man har hyfsat mörka hundar det syns åtminstone inte så mycket, lukten är ju en annan femma..

Igår var vi hos goa Liam, bägge hundarna fick hänga på, tänkte att Vince får gilla läget i glashissen och det gick väl rätt bra

Det var ett tag sen jag fick krama om det lilla livet så jag tog i för kung och fosterland..    

Han är en bestämd ung man, så lik sin far..;-) men så ska det vara, man ska hävda sin rätt och sin vilja, vet inte om jag tyckte detsamma när sonen var liten, förmodligen inte..det var sånt som MIN mamma sa till mig..;-)    

Liam och Walter är rätt lika, lika energiska och envisa och Liam har ett stråk av rött i håret så kan det bli annat..!?!    

Som vanligt gofika och gott att äta, det är tur son och svärdotter tar hand om en så man får nåt att äta mellan varven..;-)  

Fast nu med alla turer med hundarna borde jag vara slank som en flaggstång och det är jag INTE..tyvärr äter jag i samma takt som jag går..;-)  

Regnet fortsätter att strila ner över oss och nu ska stormen komma, Henry var det månne så han hette ?

  Tjingeling!

Finns saker att fundera på här i livet som tex att jag ger W sin tablett klockan 06...Klockan SEX på Morgonen!?!!!  

Men det var för jag läste att det var viktigt att hålla samma tider för FODRET i förhållande till tabletten,så jag ger pillan på fastande mage (bättre upptagning) sen efter 1 1/2 timme får han frukost, så om stackars W  ska få sin frukost i tid så får det bli så här..

Väldigt plågsamt för mig förstås;-) Att morgonstund har guld i mun det kan jag inte fatta, ibland fuskar jag och hoppar tillbaka till sängen efteråt, fast nån sömn vet jag ju inte om det blir, Walter är på bästa bushumör då..

Eftersom Vince har fått klartecken att ligga i sängen så är det trångt ,för BÄGGE ska ligga i samma säng som mig..men för tusan jag har ju en DUBBELSÄNG, ibland försöker jag kravla mig över till den andra halvan men det är alltid nån kroppsdel som sitter fast nånstans så för det mesta ger jag upp, det är bara att gilla läget och konstatera att trots att jag inte känner mina armar o ben så finns dom där nånstans under nån hundkropp

Fast jag gillar ju läget (för det mesta) det är ju därför dom får ligga där, har alltid haft mina hundar i sängen

En hund (Zeb) skulle få sina tre första veckor i egen bädd, det var inte jag som bestämde det..det var dåvarande man, sonens pappa..på ett sätt förstod jag honom Leffy låg alltid som ett pansarblock mellan oss

Så han tänkte väl att nu då med nya valpen..

Det var ju inte så att vi lämnade valpen helt åt sitt öde Nädå..först började han med handen ner i korgen hos valpen sen blev det madrass på golvet BREDVID korgen..sen gav han upp och Zeb fick till min glädje sova bredvid i sängen

Naturligtvis dolde jag min triumf med passande miner och beklagande ord..

Det är klart att med tidens gång och med min ibland onda kropp kan det vara besvärligt men om man slår ut det hela så överväger det positiva

Vincent är mycket bättre i sin nacke och sjukgymnasten kunde förra gången ta i rejält med massagen..tyvärr tror vi bägge två att problemet som startade det hela sitter längst bak i ryggen och det ser jag att ibland sviktar han med bakdelen..kanske kan akupunkturen hjälpa och laser behandlingen, det har ju hjälpt med nacken

Det är väldigt fint där på rehab, väldigt fin service betydligt bättre än vården för oss tvåbenta,kostar förstås.. 590 riksdaler per gång men kan det hjälpa Vince så är det bara att köra på

Tyvärr får Vince fortfarande bara gå koppelpromenader och det är jäkligt trist, Vince blir småknäpp av det helt klart

Vi har äntligen börjat jobba och det har väl gått hyfsat om man bortser från W totala flipp vid rapporterna..passivitetsträning ännu mer får det bli..försöker tänka ut en strategi för detta och tänka ut vad det är som triggar honom så..

Walter är en rätt tuff pojke och flera mil från Vince som det räckte med att höja ett ögonbryn så fattade han poängen..fast o andra sidan är det skönt att W är så obekymrad, Vince har alltid varit en försiktig kille

Snön är nu helt borta och gegga regn o blåst har tagit dess plats, men jag drömmer mig bort till dom dagarna vi var i käglinge med snö, strålande sol och det var bara så underbart

HUR kan folk tycka att detta vädret som är nu är bättre???

Det dröjer ju lite till innan våren gör sitt inträde så då kunde det ju få vara riktig vinter

För övrigt blir jag GALEN på folk som FORTFARANDE smäller raketer visserligen fattar jag att ni är totalt hjärndöda men ändå alltså, vet ni inte att nyårsafton är över för längesen!?!?

Tjingeling!

Det finns en baksida av hundägandet, vi vet alla att den stunden kommer, men man önskar att det dröjer länge,länge

Beslutet är svårt att ta även om hunden blir gammal och trött, men det värsta är när hunden blir sjuk och beslutet måste tas i förtid, det är det jäkligaste

Coco var bara 1 1/2 år äldre än Vince dom var kärleksparet,bästa vännerna    

Det räckte att man sa de första bokstäverna i Cocos namn för att Vince skulle flyga upp och rusa till dörren

Detsamma var det för Coco

Coco var tösen som kunde spåra upp en brödsmula på kilometers avstånd, hon hittade dom där små smulorna som grävt sig ner mellan gatstenarna  

Coco hade plåtmage för det var inte bara smulor hon tyckte om,hon åt ALLT..hon gillade att rulla sig i det också, ju mer suspekt desto bättre

Coco gillade att bära runt på saker och var du av med en sko så var det hos Coco du skulle leta..

Coco fick sluta livet förra veckan, cancer hade intagit hennes kropp  

Hon fick ett par veckor och hon hade tur det blev snö... Coco liksom Vince gillade snö, jag är glad att jag fick träffa henne två gånger innan slutet och Vince fick pussa henne en sista gång

Finaste Coco tösen hoppas hela himlen är full med brödsmulor och allt gott du tyckte om  

Vince och jag kommer alltid ha dig i våra hjärtan

Sov gott

________________________________________________________

Kan man få vara försiktigt optimistisk tro, eller nä kanske inte..

Det är liksom förgjort det där när man tänker positivt, det är som om jag för evigt ska tänka negativt och katastrof tänka hela tiden, nåt annat går ju inte eller ??!?

För det var ju så häromdagen..jag tänkte "Wow det funkar nog" sekunden efter gick jag ner i spagat..inte frivilligt nä då..högst ofrivilligt, för det fattar jag ju att en kvinna i sina bästa år (55 snart 56) helt otränad om man bortser från alla mils långa promenader INTE  kan gå ner i spagat sådär hur som helst..det var en jäkla isfläck liten svart glänsande på asfalten och jag hade inte sett den ens om jag hade haft glasögon..

Så vågar jag då??..Säga det?? Ja jag gör det..inget anfall på W sen han började med medicinen den 11/1 på kvällen, jag vet att det är en lurig sjukdom, epilepsi och det kan ändra sig fort  

Men jag har bestämt mig för att ta varje dag som den kommer och njuta av denna "lilla" monsterskorpa, sen får jag ta skiten när den kommer, OM den kommer, fast det är klart jag backar bandet:  NÄR det kommer..  

Med facit i hand har W nog haft fler anfall än dom två efter varandra (10-11)

Det var vid något tillfälle då han var helt blöt när jag kom hem, inget annat konstigt men blöt o kladdig , men jag tänkte aldrig att det skulle vara nåt allvarligt...och så då den 16/12 den allra värsta gången när han blev så sjuk..

Men nu blickar vi framåt..

Vince fick nästan hela tummen upp i torsdags hos sjukgymnasten, lite kvar av det onda i nacken och något stelt rörelsemönster..  

Han fick gå i en vatten tank, sitta på vibrationsplatta, fick massage och akupunktur, fantastiskt vad mycket fint det finns för våra djur..tänk om människovården hade varit lika fin..  folk får kämpa för att få hjälp o MITT onda det ger väl vårdcentralen fanken i ;-)

Han var mycket duktig Vince,men det är han alltid..

Vince fick också tillåtelse att ligga i sängen, halleluja säger jag bara..vilken lättnad,vi kunde flytta in i sovrummet igen..

Katterna var som väntat mycket bittra..jag fick onda ögat mer än en gång..

Imorgon är det dags igen..hoppas det blir HELA tummen upp då!

Walter och jag har haft rätt mycket egen tid eftersom Vince inte kan hänga med till käglinge eller andra lite längre turer..det känns jobbigt att lämna Vince hemma, man riktigt ser hur ledsen han blir..dessutom har det varit vårt favorit väder..kallt,sol och snö..  

Det som har varit positivt är att W fått ensamhetsträning när jag har gått ut med Vince och det skadar inte.. i normala fall tar jag dom bägge samtidigt

Walter fick leka med kompis både igår och idag och sen så gick jag en runda,gäller att ta det lite lagom men jag tror nog det blev just LAGOM..sen tog vi bussen hem..

Det var väldigt många hundar där ute idag..ett gäng med 11 hundar varav en kom in till mig och Walter där vi var i rastgården..

För övrigt kan man ju undra vilken kategori människa man är när man blir tårögd av att ens valp lyfter på benet för första gången =årets händelse

A: idiot

B: Nörd

C: dubbelnörd

D: Bortom all räddning

Vänligen skriv ert svar så fort som möjligt..

Tjingeling!