Nä, se detta året har verkligen visat sig från sin dystra sida och jag måste verkligen ha varit riktigt elak..(karma) Eller så är det nån som sticker i en woodoo docka som liknar mig..

Nåt är det hur som helst

Tänkte först när mobilen ringde att det var nån som ringt fel för numret kände jag inte igen

Men personen var envis och ringde igen och det var väl tur!

För hemma hos mig var det ett pågående inbrott

Känslan när man hör det är inte kul kan jag lova och jag tänkte direkt på katterna

För jag har då rakt inget av värde att stjäla, och när dom väl hade upptäckt det så vete gudarna vad dom skulle ha gjort av sin frustration..

Människor kan vara grymma o vettlösa och såna skitar som inte kan skilja på ditt o mitt är kan lätt tycka att nu gör vi lite extra jävelskap

Nu blev det inte så illa tack o lov och det får jag tacka mina uppmärksamma grannar som hörde nåt och ringde polis och hojtade ute på balkongen så skitarna stack och kära sonen som återigen fick rycka ut på räddningsuppdrag

Men det känns jäkligt obehagligt, det gör det och förutom det obehagliga så måste man byta dörr och allt kostar pengar och det är JAG som får betala och inte skitarna.. som om inte man har nog med elände..med önskan om syfilis och gonnorre till dom som hade osmaken att försöka ta sig in till mig objuden

Min födelsedag för att tänka på lite andra trevliga saker blev en med extra knorr, för nu äntligen förstod Liam sitt eget bästa och serverade mig ordet FARMOR inte bara en gång utan flera gånger..Duktiga gosse!
 

Som en extra present förutom FARMOR gav han mig också en förkylning med hosta från HELL

Men det är så det är att vara FARMOR man får liksom extra allt..;-)

Fick även en god middag som alltid och hade en trevlig födelsedag

Walter börjar närma sig tredje veckan från senaste medicin höjningen och eftersom hans anfallsfrekvens är just tre veckor så har jag lite kill i magen..  

Minsta oljud så far jag upp..det hade varit underbart om han kunde hoppa över några anfall nu, ja, dom behöver aldrig mer komma tillbaka!

Snart ledig vecka och det ser jag framemot och om jag ska jaga lite mer så är det snart kurs och Walter fyller ett helt år..;-)

För övrigt förundrar jag mig över alla som är ute med sina barn pratar i sina mobiler, ja även hundägare är djupt inne både samtal och surf och hunden springer lite hit o dit, klassiskt för denna person är att han/hon har hunden i flexikoppel..

Tjingeling!

Så var påsken över för denna gången och jag pustar ut efter all mat  

Mat o dryck är en repris från julafton det är bara ordet påsk före..

Mättnadskänslan är även den samma, på gränsen till illamående men gott är det hursomhelst..;-)

Nu har jag som brukligt en jäkla massa sill över, för sonen passade på att skicka med några burkar, så sill o ägg grejen är inte över helt

Liam mumlade lite i skägget men nog tolkade jag det som FARMOR så han fick sitt påskägg och det är ju nu man skulle vara kvick med att filma för när han fick ägget så sa han WOW..;-)   och det är klart han kanske trodde att hela jätteägget var fullt med godis men se där lurades ju farmor (det är förmodligen därför han inte säger farmor;) jätteägget bestod av två tröjor och tre bilar och sen låg där ett litet påskägg med choklad som föräldrarna snodde efter första choklad biten, det väckte såklart upprörda känslor det fattar man ju, kan faktiskt komma ihåg det själv, det här med att det skulle portioneras ut det var ju inget kul..Sonen själv lyckades alltid klura ut var jag gömt det..;-)

Gott att äta som sagt, sen låg vi alla som strandade valar och tårtan fick vi hoppa över..

Liam hade ny frissa och nu såg han ut som den busungen han är..;-) jag fick lite kläm i hjärtat för dels såg han så stor ut och sen var det inte mycket av det röda kvar, lite var sparat uppe på, har alltid varit svag för barn med rött hår ;-)

En natt arbetad och nu dröjer det lite till nästa pass man kan ju hoppas på fortsatt solsken men eftersom det oftast regnar när jag är ledig så är det väl bara att sikta in sig på det..och jag BEHÖVER verkligen fixa här hemma (igen) så då är det ju bra med ösregn fast å andra sidan ska hundarna ut ändå och det är bara att konstatera att jag behöver ett nytt regnställ

Kursdeltagarna har presenterat sig på vår FB sida och jag börjar känna en viss vånda HUR SKA DET GÅ!?! Walter kommer förmodligen att äta upp dom allesammans..

Känner mig helt lost och undrar i mitt stilla sinne hur jag lyckades med dom andra  

Walter är verkligen extra allt eller så är det jag som är för gammal(?)

Ett jäkla stort plus är att Walter inte låter något bekymmer vila på sina axlar, han blir heller inte särskilt rädd för främmande saker och han är vänligt inställd mot allt som rör sig, han är en jäkel på att apportera och om man själv taggar ner när han hittar på bus så ser man glimten i ögat, han är klassens clown sen är han dessutom väldigt mild o go mot Liam och mot vårdtagarna och det bådar ju gott

Så summa summarum är han en toppen kille precis som Vincent

Det är roligt att studera dessa två, ruskar den ene på sig så gör den andre det också

Kivar om samma ben/leksaker gör dom och tar den ene sikte på mig kommer den andre (Walter) och tränger sig före kort sagt är dom som vilka ungar som helst..;-)

På torsdag är det dags för ett besök hos sjukgymnasten, en månad sen Vincent var där sist, har börjat ge honom grönläppad mussla/glukosamin och nyponpulver och ja, något har det nog hjälpt faktiskt, om inget annat så är han lite busigare och det är ju bara positivt för det betyder att han mår bra (då måste W må jäkligt bra;)

Vi får höra vad hon säger på torsdag..

I morse på väg hem hade ungjäklarna roat sig med att sätta fyr på en bil.. på MIN gata..jädrans ungar

Det händer saker hela tiden..naturligtvis är det petitesser mot vad som händer runt om i världen  

Senaste var förfärligt, att spränga sig själv bland barn fy fan!! Allt är hemskt nuförtiden tycker jag, människan gör hemska saker mot varandra

Tänker mycket hur det ska bli för Liam och alla andra barn att växa upp i denna tuffa hårda värld..tror bestämt att min uppväxt var den bästa 60-70-80 sen började det så smått att gå åt helsike..

Undrar om det finns nån räddning..

Snart fyller jag år och det är lite märkligt att tänka att man faktiskt blir 56 hur gick det till liksom!?

Samtidigt har jag lagt alla åldersnojor bakom mig, det är ju en ynnest att få lov att fylla år, det är många som inte får det..

Tjingeling!

Det finns nästan inget härligare än att höra tranorna, dels är det vår i sikte sen låter dom så exotiskt ;-)  

Igår hörde jag dom hela tiden, såg dom också för den delen

Våra turbytes nätter är nu arbetade och jag är helt oskyldig, en extra natt blev det med, vilket innebär att EN säger EN natt ska arbetas..sen kommer där ju en helg förstås men det är en annan femma det..;-)

Har svurit ve och förbannelse över Skånetrafiken, missade bussar,uteblivna bussar, försenade bussar..hur svårt kan det vara liksom..??  

Det där med körkort hade inte varit helt fel..

Det tänkte jag också när jag ÄNTLIGEN fick tummen ur arslet och gick och beställde biabäddarna som ska vara på jobb, att det dröjt har ju olika orsaker dels glömska dels att jag i omgångar inte velat lämna W  

Men nu så, dom kommer i nästa vecka och då hade kombon körkort OCH bil inte varit fel för jag kan liksom inte se mig med två hundar och två stora biabäddar på bussen..

Det blir till att jaga upp nån med bil;-)

Solen kom till sist och vi har varit en del i Käglinge igår hade jag turen att stråla samman med en från "glada hundgänget" det är ju det här med tidig morgon,jag är förvisso uppe 06 vareviga dag för W ska ha tabletterna men sen är det mat och allt det där, så oftast blir inte långturen förrän 10 om jag då inte ibland stiger upp ännu tidigare, så dom där obligatoriska två timmar efter mat uppnås och det lyckades jag med igår som sagt..

Walter flängde på som vanligt och Vince passade på att springa lugnt o fint utan att ha W bitandes i hasorna för W la hela sin energi på småhundarna, han försökte sig på Sessan också men där fick han tji..

Naturligtvis slängde sig W ner i närmsta dyngpöl och när jag var koncentrerad på honom passade Vince på och han la sig ner helt o hållet..det är banne mig inte lönt att bada hundar i badkar..

Fast skitiga hundar är lyckliga hundar!

Idag är det påskmat hos Liam undrar om han säger FARMOR idag då..??;-)

Tjingeling!

Brukar nästan aldrig dela bloggen med FB men eftersom jag är glad för att klicka så hände det..inte för det vilar några stads hemligheter här, men jag ventilerar lite smått o gott och det känns hyfsat anonymt även fast jag vet att det är några som läser, på FB blir det lite mer nära, där vet folk vem jag är på ett annat sätt och det jag skriver tolkas på lite olika sätt..

Att W har epilepsi är ingen nyhet för dom flesta och jag hanterar detta på olika vis, helt beroende i vilken fas jag är i så att säga..  

Nu var jag i den fasen när jag satte för mycket tilltro till medicin och när anfallet kom ändå blev jag olycklig

Fenemal skulle vara räddningen trodde jag, men så är det ju inte, denna SKITSJUKDOM gör precis som den själv vill..jag läser det i den gruppen jag är med på i FB, hundar som går på 3-4 olika sorters medicin och ändå får anfall, hur jävligt är inte det..förr avlivades dessa hundar

Men eftersom allt går framåt även inom djurvården så finns det möjligheter att rädda fler djur, även dom som lider av denna SKITSJUKDOM..och det är klart att jag tänkt det onämnbara, det har jag, många gånger.. men jag måste försöka, så länge Walter själv mår bra, så måste jag försöka, sen måste man vara öppen för ALLAS tankar om detta, för själv kanske man inte ser..   men än är vi inte där, än är inte allt gjort och den dagen när ALLT är gjort och det inte finns mer att göra utan att själv gå under, DÅ ska jag ta det där jävla beslutet och då blir det MITT beslut och då hoppas jag på allt stöd jag kan få..jag förstår att man tänkte att jag redan nu håller på att gå under och javisst ibland känns det nog så.. men jag vill se Walter bli vuxen, och än är han vild och galen och precis som en snart 11 månaders setter hane ska vara, jag kommer göra allt i min makt att han ska få ha ett så bra hundliv som möjligt och jag har aldrig varit mycket för vare sig kläder, utlands semester eller restaurang besök ändå..;-))

Nog sagt om detta, förmodligen tycker en del att jag "gnäller" men detta är MIN blogg och här gnälls det hur mycket jag själv vill..och den kommentaren som detta gällde, skrevs av omtanke om mig, så vill jag tolka det hela

Fästingsäsongen har börjat och rätt sent kanske, förra året plockade jag första fästingen redan i februari..kanske gillar dom inte Fenemal eller grönläppad mussla..

Det är Vincent som äter grönläppad mussla och nyponpulver tänkte att det skulle hjälpa honom,om inget annat så har han blivit mer busig och det är ju bra (eller inte;)

Walter lockar fram djävulen i Vincent och den satt långt inne, men nu är han framme sanna mina ord.. fast lite kul är det, det tycker jag faktiskt..  

I och med medicin ändringen har W blivit lite lugnare och det är nog som det står att för låg dos ger hispig hund, det är nålfin förändring, men det märks, han jagar inte runt hela tiden så tack för det, vi får bara hoppas levern håller sig i skick men som veterinären sa det finns understödjande medicin för det..

Våren har kommit det är säkert, för tranorna flög över mitt huvud och det är fint det, även om snön är mitt element så har allt sin tid och nu är det vårens tid  

Tog mig i kragen och fixade till i trädgården och det jag lite klämkäckt sa i fjor det gäller inte i år..jag sa: "det är perenna växter, dom klarar sig" det gjorde dom inte..

Walter lyckades döda odödliga växter, inte en enda skymt av dom där odödliga stod att finna..borta, pyts väck..men eftersom jag ska tänka positivt så tänker jag "mer plats att sätta andra/mer växter"..gräsfrö är nåt annat jag måste investera i.. min gräsmatta är nog mer en tillplattad jordhög..

Men aldrig jag lägger plattor, som en del av mina grannar gjort.. nä, då får man stå ut med lite kattskit i rabatten som för övrigt gör mig rätt sur, inte för egen del utan för att W tycker det är en delikatess..

Är så glad över min lilla plätt, den är guld värd och att få gå ut barfota i gräset (jorden) med en kopp kaffe det är livskvalite' på hög nivå..

Påskveckan har börjat och om Liam säger FARMOR ska han få ett påskägg fast han redan fått sin påsk present..säger han inte det, får han påskägget ändå..;-)

Tjingeling!

Det är ju klart som korvspad precis som en lärare i datateknik utbrast efter varje mening när jag var på kurs och skulle lära mig hur det går till där i cyberrymden, att det går INTE att säga att allt är ok för då kommer den där käftsmällen..

Fast å andra sidan ÄR det nog så här det ÄR med EP hundar, anfallen kommer även med medicin, ibland är dom mindre, ibland blir dom stora och det är här jag måste bara go with

the flow eller hur man nu säger..

Igår morse fick Walter ett stort anfall,så pass att jag öppnade upp en Stesolid, fast när jag väl gjort det avtog  anfallet..egentligen är det nog jag som behöver lugnande, jag blir så ledsen, upprörd, förbannad..för Walter, för mig själv, för min OKOMPETENS, att jag inte klarar av detta..jag känner mig kass, oduglig som hundägare och jag sänker mig själv långt ner under ytan..  

Stackars Walter! Varför du??

Tänker ofta på den veterinären på djursjukhuset som sa "det får inte bli en belastning" en BELASTNING?!? Vad är en belastning?  

Det är klart det blir en belastning..jag vågar inte lämna honom, gör jag det (för att handla) så har jag ångest att jag ska hitta honom död när jag kommer hem..men vi måste alla leva, så jag försöker tagga ner för hans skull

Att han sen dessutom är en hund med hög energi, lite ADHD stuk över honom gör att det inte är helt lätt och har man dessutom haft en hund som Vince de sista snart sju åren så är det minsann svårt att ta denna busiga, underbara, påhittiga varelse som faktiskt är riktigt rolig

för Vince är ju så lätt och det är INTE Walter för han ÄR Walter..om jag bara kan se förbi denna jävla sjukdom.. EPILEPSI.. och SE Walter, se honom utan att tänka på ångest, DÖD..jag är väldigt tacksam för att jag har bästa veterinärkliniken AlfaVeta nära mig, där jag kan gå ner och snacka av mig och få lite peppning..för det är INTE lätt att leva med en EP-hund,att inte veta när nästa anfall kommer,för att dom kommer, det gör dom..

Anfallet i onsdags morse var en besvikelse på många sätt..jag tänkte o trodde på Fenemal "Nu fixar det sig typ" ett litet som sist, med huvudskakningar det kan jag fixa..men nu blev det ett rejält.. jag hade öronproppar i för jag hade inte sovit så bra på så länge..jag hörde hans andning, det var inte ok..så jag tände lampan.. där var han då min fine Walter med skum runt munnen och fladdrande ben, det är jävligt att se..Nu vågar jag inte ta öronproppar mer, jag förbannar att jag gjorde det..kanske hade jag hört honom tidigare....tur att han inte drattade ner från sängen..  

Eftersom han har kluster så väntade jag på fler anfall men dom kom inte..

Så vi åkte hem till barnbarnet..tåget fixade jag inte, så sonen hämtade..

Medicinändringar blev det.. fast jag vet att anfallen kommer att komma ändå..det är liksom bättre att vara negativt inställd för då blir det toppen om det går vägen..det är en lurig sjukdom..Epilepsi ..  

Det är alltid skönt att få tagga ner hos Liam, han tar ner en på basic liksom..tro inte att du är nån typ..                

Farmor tex ..nu har han ju redan fått en påskpresent..   men säger han inte farmor nu alltså, så ligger han pyrt till.. ;-)

För övrigt har jag jag inget mer att säga.. mer än "hoppas vi överlever typ"..

Tjingeling!

Det är sant som det är sagt..jag skriver mer o mer sällan här inne och varför? Ja det stavas T.I.D.E.N

Tiden är bristfällig och det kan ju stavas H.U.N.D.A.R.N.A

Dom som glatt sa till mig: "har du en, kan du ha två, det är ingen skillnad", hade lite fel faktiskt

Nä, rätt mycket fel för om du ska ge samma tid till var och en så blir det inte mycket tid över till annat och det är ok för allt annat stavas H.U.S.H.Å.L.L.S.A.R.B.E.T.E och där är jag inte överdrivet nitisk.. men även jag kan nå en gräns och tycka att nu ser det för jävligt ut och det tycker jag alltsomoftast för TVÅ hundar drar in mer skit än EN

Man vet inte heller hur den nya hunden kommer att bli, har man tur så blir hunden ungefär som den första dvs lugn och sansad har man mindre tur blir det ett hårigt monster (allt jag skriver nu är skrivet med en stor dos av kärlek;)

Man kan också ha en sån otur att den nya hunden tycker ALLT som finns i dennes närhet är ätbart

Har man ännu mer otur kan man få en hund som är sjuk och personer som sa till mig att den äldre hunden dvs Vince kommer att ge den nya hunden dvs Walter lugnet, de personerna hade lite fel där med

Walter triggar Vince att hitta på bus  

Fast för det mesta kommer Vince till mig när det är jäkelskap på gång och skvallrar, som häromdagen när jag var i telefon och som vilken annan unge som helst hittar W på bus då såklart..denna gång hade W lyft ner ett glashjärta med ett värmeljus, värmeljuset hamnade i W mage det andra lyckades jag rädda tack vare Vince

I morse gick jag på toa.. W sov djupt nerbäddad under täcket i MIN halva av sängen

När jag kommer tillbaka efter ett par minuter så har W ätit upp mina öronproppar tagit  sönder sänglampan och gjort klockradion obrukbar..  

Faktum är tror jag inte jag har något som är helt i min lägenhet det finns spår av W's tänder överallt..  

Så det är klart att jag river mitt hår ibland och hotar W med "blocket" mellan varven, men W vet att det är tomma hot så han kör sitt race..

Naturligtvis har jag gått igenom vad vi gör han och jag, "får han inte tillräckligt" ska vi göra lite andra aktiviteter"

Säkert kan vi göra ännu mer det är bara att köpa papperstallrikar så kan jag skippa att diska också..;-)

Det är banne mig tur han är så söt som han är annars vete tusan..

I går firade vi systersonen jisses alltså 17 ÅR..tiden går så fort att man inte fattar ett dugg, vad hände liksom?!?!

Liam vägrar fortfarande att säga FARMOR till mig trots hot om uteblivet påskägg..

Vi får väl se..;-)  

För övrigt står lite arbete på agendan och vi får väl hoppas det flyter på

Tjingeling!

Det är inte konstigt att kroppen säger i från till sist, jag menar hur länge funkar man om inte sömnen fungerar

Magkatarr de luxe och en släng av feber och denna gången var det jag..men eftersom Walter ALLTID vill ha sista ordet så slutade han att kissa ordentligt, åtminstone utomhus

Inomhus flödade kisset ÖVERALLT

Utomhus pressade han ut en tunn stråle urin och vrålade under tiden

Så det blev att vandra den rejält upptrampade stigen till AlfaVeta

Eftersom han hade förhudskatarr blev det ingen odling, genom koll på urin så var det inget anmärkningsvärt och det lilla som fanns av bakterier kunde lika gärna vara från katarren..så det blev smärtstillande och medel för att pyssla om snoppen

I går kväll skrek han så jag trodde varenda granne skulle kasta sig ut från balkongen och glo ner på oss..

Under hela den dagen var det absolut ingenting men klockan 23:30 då var det kris

I morse kissade han först inte alls, för att till sist pressa fram en tunn stråle..åtminstone skrek han inte..

Min magkatarr blir inte bättre av detta kan jag säga

Min spontana reaktion: ge honom antibiotika, skit samma vilken sort, bara ge honom NU..Det funkar ju inte så, det VET jag...men ändå alltså!

Som grädde på moset utöver det andra så tror jag minsann att Liams förkylning börjar så sakta smyga sig på mig..men det kan ju kvitta jag är ju redan "sjukad" och eftersom "nån däruppe" tycker jag ska ha ALLT skit o elände och jämmer så kommer jag väl även få åka in under jourtid till djursjukhuset, varför inte liksom, jag får helt enkelt skippa osten på makaronerna..

Det är tur att sonen har så mycket mat i frysen det såg jag ju och det bådar ju gott när jag sen får skippa makaronerna också..

Sonen är som jag, vi hamstrar ;-) fast jag glömmer bort och får sen kasta

En tanke får jag vilken påverkan man som föräldrar har på sitt barn medvetet eller omedvetet

Sonen och jag, vi rycker lika mycket i handtaget på dörren när vi har låst..

Min ovilja för spindlar är från min mamma och rädslan för åska är från mormor..

Undrar vad Liam ska få med sig när han blir vuxen, kanske en kombo av allt ;-)

Vi hade en träff i onsdags, Liam och jag och denne gång hade jag bägge lurviga med mig, vi fick åka bil både fram o tillbaka..

Liam och Walter har en speciell kontakt, dom är ju busungar bägge två så det är kanske därför

Liam gillar Vince också men inte riktigt på samma vis

Walter har en förkärlek för nappar och Liam har många och även om dom ligger snyggt i nån låda så hittar W dom alltid, som tur är så kommer han alltid ut och visar sitt fynd

Han fick en egen sen, men eftersom vi vandrar på katastrofens stig, så tog jag den efter ett tag..jag menar tänk om han hade svalt den..  

I onsdags fick jag även en present från dom bästa och äntligen är jag med Iphone igen! TACK!

Den gamla telefonen var hårt misshandlad av W men även av mig som hade osmaken att hälla handsprit över mobilen inte med flit, Nä då! Jag gör inget med flit, det bara händer...

Så jag blev så glad, så GLAD!!

Nu gäller det att lägga den högt upp tillsammans med allt annat som ligger högt

Walter är en mästare på att bita.. på ALLT...

Undrar lite när allt det ska sluta, borde det inte vara slut med sånt?  

Vince var ingen gnagare, han har bara bitit på ett CD fodral, en DVD  (typiskt sista säsongen) en sko och så halshögg han en tomte under sitt första år och nu är han alldeles för klok för att göra nåt sånt

Walter däremot har gjort mycket, så nu lever jag rätt minimalistiskt och bygger på höjden vilket också innebär att jag inte hittar ett skit!

En lite flash från Zeb får jag, han var rätt påhittig och gnagde på allt, tror det gick över efter han fyllt 1-år och det är ju snart för W.. 24 April minsann ;-)

Men att W ska bli en städad ung man verkar lite som ett önsketänkande, samtidigt är det charmen med honom, hoppas mina kursdeltagare i slutet av April kommer att tycka detsamma

För då kör vi igång igen (vi kämpar nu också) till samma instruktör som jag gick med Vince, hon är dessutom hundpsykolog så hon kanske kan tala om för mig om W är galen på riktigt ;-))

Det är ju förvisso aldrig hundens fel, så det är väl jag som är galen..

Nu ska jag ta tag i dagens dilemma eftersom jag måste veta om jag kan jobba imorgon innan klockan 11 idag, så är frågan är jag på G ,är jag på topp??

Illamåendet är kvar, inte lika mycket som igår, nån temp har jag inte tagit för den tappade jag i golvet och när jag skulle förhindra att W slök termometern, så trampade jag på den..minimalistiskt säger jag bara, ytterligare en sak i kastburken/säcken

Men om jag gör en summa summarum så känner jag mig varken på G eller på topp varken i kropp eller knopp och slår vi ihop det tillsammans med W urinproblem (nu är ju han inte anställd men han är ju ändå i tjänst;) så får det väl bli att vi får ta hand om varandra hemma nån dag till, Sen så ber vi en bön att det inte blir mer, för vilken gång i ordningen jag ber om detta vet jag inte, men nån gång ska "han" väl höra mig!

För övrigt fick väninnan och jag hoppa över triss skrapningen igår så man vet ju inte, kanske är vi rika utan att veta om det..DET hade ju varit fantastiskt, då hade jag ju kunnat få lite tomatsås på makaronerna;-)

Tjingeling!

En extra dag denna månad är ju inte fel, att den dessutom är en ledig sådan är ännu bättre..  

Två nätter arbetade och fredag morgon var W om möjligt ännu mer på G

Att sitta och ge rapport med en hund som gnager på en är inte det ultimata, men jag borde fattat, sett signalerna för det var precis samma som de sista gångerna innan anfall

Men W är ju oftast på topp och är överallt och ingenstans så jag tänkte inte

På väg hem precis vid busshållplatsen kräks han, ett par gånger men just då blir det inte mer, jag tar beslutet att gå ner till jägersro i fall att..

I höjd med medborgarkontoret börjar det, som om han satt i halsen och huvudet börjar skaka, lite fradga och det pågick 1 minut max, sen var det över och han tittade på mig och vi fortsatte att gå..han föll inte och han var inte påverkad efteråt

Den enda som var påverkad var jag själv..men ett faktum var att vi INTE kunde gå hem så jag tog ett djupt andetag och hoppade på bussen, jag klarade mig ungefär två hållplatser från bostaden sen tog det över och vi hoppade av..

Vet inte varför men det är en stor fasa att han ska få ett riktigt anfall på bussen eller tåget

I stället för att tänka "fint han fick bara ett litet anfall" tänker jag: "när kommer det stora"??!? och på den nivån ligger jag HELA tiden

Det är kanske inte konstigt att W är stressad när jag är det

Efter W kom hem från sjukhuset har det varit extra allt med honom, han är uppjagad, antingen är det Fenemal som gör det eller att vi även har haft gamla medicinen också och sakta fasat ut den, imorgon har han bara Fenemal

Har läst i gruppen för EP hundar att en del reagerat så på Fenemal

Eller så är det sjukdomen som gör honom sån och då i kombo med alla sprittande hormoner och då naturligtvis en matte som ständigt är på tårna..

Det är inte lätt och en av veterinärerna jag pratade med sist sa "det får inte bli en belastning"

Men vad är då en belastning? Att ha ångest när man lämnar för att gå och handla, att ha ångest när man åker nånstans tillsammans med W, att ha ångest när vi är på tur långt ut i skogen för OM det händer där och anfallet inte går över vem hjälper oss då? Jag skulle tro att det är extra jobbigt eftersom jag har ett stort kontrollbehov och här har jag noll kontroll

Men vi måste ju leva, Walter måste få vara hund och göra allt det där som hundar gör..jag gick ner och handlade i fredags kväll, jag åkte iväg på lördagen och handlade några böcker till Liam, det gick bra, det kändes ok, jag lyckades tänka bort oron

Den största belastningen är jag själv, jag MÅSTE tänka NU och inte SEN eller OM..för det är han värd min Walter!

På söndag åkte vi tåg hem till Liam och det är ju det som gör mig förundrad, vi har åkt tåg o buss sen han var 4 månader och det är NU han gnäller, inte kan sitta still så som sagt antingen är det tabletterna eller så är det hjärnan som blixtrar till hela tiden..  

Förmodligen kommer W att bli den fetaste settern i världen för godis framför nosen då är det fokus..jag inbillar mig också att med små träningsövningar så får han inte nåt anfall

Hemma hos Liam slocknade han totalt och vi kunde kört en cementblandare bredvid honom, han hade inte reagerat..

Det är fint att se Liam och Walter tillsammans han är så mjuk och försiktig mot Liam och det är sådana saker som ger mig hopp likaså när han sticker in nosen i min hand eller hoppar upp och ger mig dom där fina pussarna

Liam var på topp han också, mycket energi, dom spelar i samma liga Liam och Walter ;-)

En trevlig eftermiddag och kväll hos dom bästa

Vi slocknade alla klockan 22 vilket gjorde att jag vaknade 03..

I dag hade jag hoppats på fint väder och dimman i morse brukar ibland övergå till solig dag, så var icke fallet men som hundägare kan man ju skita i vilket för ut ska man ju ändå..

Tjingeling!