På sätt o vis var det ju skönt med stränga förhållningsorder: Korta koppel promenader..för nåt mer har varken han eller jag orkat med..men idag tog vi oss lite längre  

Solen strålade och hundgänget var på tur och jag kände mig halvtossig och Vince kände sig nog detsamma så jag tänkte som så: "Vi måste ju utöka lite åt gången" så sagt och gjort, en runda på en 30-45 minuter blev det..men det räckte för Mr visp och mig med för den delen..  

Fantastiskt fint väder och trots snörvel och pust och stön så kändes det härligt o inte kan man tro det är den 2/11..    

Tänkte ett tag att han skulle få sträcka ut och springa (visselpipan var med) men så blev jag lite nojig..tänk om det blir för mycket och han blir kass sen eller ännu värre glufsar i sig nåt ruttet kadaver och kör om hela proceduren igen..nä, han fick bli kopplad och det var nog bra det,precis lagom för oss båda!  

Han är fortfarande hungrig och sugen på mat,men  att dricka självmant går inte lika bra, men jag häller på mycket vatten över maten så det räcker nog..urinen ser klar och fin ut och han kissar som han ska..vi delar upp maten på 4 gånger och han blir lika lycklig varje gång..  

Fortfarande lite lös i magen,men det börjar arta sig..;-)

Antibiotikan ska han ta nån dag till och losec likaså..pro-kolin  och skonkosten tills magen är helt bra

Hoppas nu att det går på räls hela vägen fram..

Åtminstone tills det är pengar på försäkringen igen;-)  

Man får också hoppas att jag kan tagga ner sen, för som sagt han måste få springa av sig varenda dag och jag kan tänka mig att jag med min känsla för dramatik kommer att hispa till det

Funderar allvarligt på munkorg..(på Vince;)

Tjingeling!