2016 visade sitt fula tryne redan tre dagar in på det nya..satte ribban liksom och då bävar man, det gör man...

Vi hängde med till käglinge även på söndagen, Walter fick springa lite och Vince sträckte ut och det märktes att han njöt av att få springa med kompisarna..även om han mest springer för sig själv

Sen hade jag väl mest fokus på lilleman men det enda förutom springandet för Vincents del var att han grävde lite..

När vi sen går ut från hagen hoppade småhundarna upp på stenen som ligger utanför hagen, Walter försökte, Vince gjorde det inte men vad som egentligen hände är det ingen som vet, för när vi går därifrån så går Vince konstigt, jag ser det direkt..han går spänt och verkar stel i nacken,han ruskar lite på sig och jag tänker först att det är öronen

Väl hemma kollar jag genom honom och han är stel i nacken och har ont, kan inte vända sitt huvud till vänster

Så jag ger Rimadyl, värme och lite massage tänker att det nog är en sträckning..  

Men det blir inte bättre snarare sämre och han har jäkligt ont och kan knappt stå upp, vrida på huvudet är helt omöjligt

Så vi åker in till akuten..

Vi får såklart vänta ett tag men Vince är ok så länge han ligger still och när vi gick in så tyckte vi bägge två att det såg bättre ut..

Att det sen bara är EN stackars veterinär denna söndag som ska ta hand om alla akutfall är ju rätt kasst måste jag säga..känns ju lite otryggt, tänk om det händer flera samtidigt som är lika illa på det, vad gör man då?? Eller för dom som redan ligger inne..

Nå, vi kom in till sist och veterinären som jag för övrigt tyckte verkade bra, misstänkte ett diskbråck men även eftersom han hade lite feber, hjärnhinneinflammation..  

Så han blev inlagd fick morfin mot sina smärtor och dagen därpå skulle alla undersökningar göras och prover tas..

Även om jag tyckte det var skönt att han fick hjälp så HATAR jag att lämna från mig Vince..det är som hjärtat på mig själv försvinner..  

I tisdags kom han hem och det var härligt att få hämta hem honom igen..tratt på huvudet och Fentanyl plåster på benet och rakad lite här och där men vid hyfsat gott mod..(inget diskbråck,endast något förkalkad vid en disk i nacken,lite atros i ryggraden,men inget som kunde förklara detta akuta)

Lite gnällig förstås men det kan man väl få lov att vara när man råkar ut för hemskheter  

Det som var värst var att han grät när jag skulle ut med W och lämnade honom hemma, det kändes inte kul..synd om W också som nu skulle behöva så mycket mer än vad han får just nu..

Men nu får man väl ändå hoppas att 2016 bjudit på det värsta så hädanefter kan det bara gå åt rätt håll

Fast jag vet att 2016 kommer att bjuda på en jäklig grej till..det gäller inte oss men det är så nära det kan komma..

På måndag är det kontroll röntgen på Walter och jag ber: låt det vara helt ok nu !!

För jag kan säga jag har varit en cm från ett sammanbrott och det är på riktigt det!

För övrigt kan jag skänka en stor tacksamhets tanke till mina vänner som ställt upp med bilkörning och till de som fixade ledigheten till mig och de godingar som ställde upp med turbyte snabbt! Puss på er!

Ett tips så här i förbifarten: Messmör är jättebra mot tröga magar på hundar..bara så ni vet! ;-)

Tjingeling!