Undrar just hur mycket regn det kan falla egentligen..??

Finns inget stopp som det verkar, i morse var det rena monsun regnet...icke kul!!

Var tapper dock och gav mig upp på backen..Aja tittade ut en liten stund, sen vände dom igen så jag fick vara mol alen..alla hukade i stugvärmen..

I väg till stadens brus utan Vince och det måste vara månadens sensation, för alla jag mötte påpekade just det: VAR ÄR VINCE??

Man är sammanväxt med hunden..finns folk som inte ens känner igen en utan Vince..;))

Fick handlat det jag skulle..till sist, visst besvär var det och jag åkte buss en hel del, så det finns stunder helt klart då jag önskar mig både körkort o bil!

Blodpulver verkar vara svårt att få tag på, ska ringa runt lite imorgon..

När jag nu ändå var i närheten av en cykel affär tog jag mig dit.. inte blev jag klokare..hade tänkt på en, men blev hopplöst förälskad i en annan..(o ja man kan bli förälskad i en cykel) såklart var den hela tusen kronor dyrare...får tänka lite till..

Fick mail från vårdhunds instruktören..en grupp har gått för diplomering..17 stycken närmare bestämt..9 stycken klarade det..det som gick åt skogen var apportering och linföring..jaha tänkte jag, då är det liksom kört då..att gå fint i koppel, leende koppel, fot..kvittar vad det kallas för, det blir inte bättre för det..:(

Tröstar mig med att en arbetskamrat sa: Vince drar väl ALDRIG i koppel här på jobb..var glad en minut sen tänkte jag på att han nästan aldrig går i koppel på jobb..inte så mycket att dra i då..;)

Nåväl har annat o bekymra mig för o det är "lång" tid kvar..

Idag träffade vi på en ny kamrat på backen: Maja..Elliot blev blixtförälskad!          

Elliot   var så bussig så han stötte upp kanin till Vince och Sessan som gladeligen tog emot gåvan och stack efter..

Fick stannat Vince hyfsat okey och Sessan kom också rätt fort..våra stämband och trumhinnor sprack..(nästan)      

Zindy fick span på katt och när jag skulle "hjälpa till" och koppla Zindy, då stack katten så Zindy fick sträcka ut hon också..;)    

Imorgon är det träff med vårdhundsvännerna och då får man stå där med skammens rodnad på kinderna...men jag säger som jag alltid gjort: han kan där hemma!!

Tjingeling!