Eftersom varenda gång jag känner att nu är det nog bra,nu går det vägen/framåt, så blir det bakslag, så därför säger jag ingenting..det enda jag kan skriva är att jag nog/kanske/eventuellt ser ljuset i tunneln typ så..

Det jag definitivt kan säga är att Walter VET att han heter Walter (nästan;)

Man får ju betänka alla goda dofter och alla skriken från fasanerna, det är minsann inte lätt att veta vad man heter då..tag bara mig själv tex när jag skulle ringa till vårdcentralen för nytt recept och kanske vill dom kika på mig tänkte jag..det är väl typ två år sen och egentligen skall dom kalla en gång om året..  

Att jag då inte kom ihåg vad jag hette kan ju inte skyllas på varken fasaner eller annat ..några mikro sekunder senare  så stod mitt namn i neonskrift i hjärnan..personnummer var ett annat dilemma..antingen håller jag sakta men säkert på att bli dement eller så har det bara varit för mycket av allting..

Det hela redde till sig och jag vet nu både mitt namn och personnummer..

Så därför är det inte lätt för en nio månaders vildhjärna med alla hormonerna rusande och fasaner,dessa fasaner..och en och annan sork..jag undrar om Walter kommer att bli en grodjägare som Vince..

I alla fall tyckte jag han var duktig och det blir bara bättre o bättre..(helt beredd på bakslag)

Vincent rundor har blivit något längre, fast fortfarande begränsade och vansinnigt tråkiga!

Så i morse gick jag lite i dagdrömmeriet värld (miljonvinsten) och tittar upp..åh jäklar PLANT underlag! Så var det ja..

Där står Vince uppe på slänten..hur nu det gick till!?!

På torsdag är det dags för Vincents besök hos sjukgymnasten..HOPPAS det blir klartecken och tummen upp..

För måste jag ligga i den förbannade soffan en vecka till så är det JAG som får gå till sjukgymnast..fast jag undrar om inte Vince och jag kan ta samma..två flugor i en smäll liksom..sån stor skillnad kan det ju inte vara?!?

Dessutom har ju Vince och jag exakt samma gångstil, vi svänger bägge med vä fot/tass sådär lite snärtigt, det måste ju betyda att vi har samma fel i höften??

Vincent hade också blivit mycket gladare om vi kunde lämna vardagsrummet och få flytta in i vårt sovrum och hundarna kan få tillbaka sin säng och jag kan få tillbaka min..katterna kommer såklart att protestera..DOM har bara haft fördelar av detta arrangemang..

För övrigt är det gråmulet och trist..snöglädjen tog fort slut!

Tjingeling!

Man hinner inte mer än andas ut och tänka: nu NU ordnar det sig nog, NU verkar det gå framåt med Vince nacke, bara det att han har en stark önskan att åka kana i snön ger hopp och Walter verkar bra..katastrofen den 16/12 för Walter's del verkar vara ett minne blott..

DÅ kommer lusingen BOOM!

Klockan 08 i morse, jag hör att Walter kräks, samtidigt ser jag att det INTE är en vanlig kräkning..han blottar tänderna, vrider huvudet..det ser ut som han har satt i halsen samtidigt som jag försöker kolla om det finns nåt i halsen spärrar han upp munnen faller på sidan biter ihop och det kommer fradga och det knakar i hans ben och nacke som han spänner sig och skakar

Säkerligen ingen lustig läsning och jag ber om ursäkt för det men för mig hjälper det att bena upp händelsen..denna jävla händelse, man kan inte känna sig mindre än vad jag gjorde..

På samma gång som detta krampanfall lättare och var över på kortare tid än förra och han vaknade upp med bara ett kort förvirrings tillstånd och han viftade på svansen när han såg mig så var detta värre, därför att den första gången visste jag ingenting, nu vet jag vad som komma skall och det är så otäckt..

När han väl vaknat riktigt så var han som vanligt, inget rosslande tack o lov! Bara precis som vanligt (han snodde min macka)  

Så nu är ju frågan NÄR kommer nästa anfall?? För detta tror jag absolut var ett Ep anfall..

Kontaktade djursjukhuset bara för att få någon annans åsikt och hon tyckte som jag avvakta blir han sämre eller fler anfall kom in..  

Som tur är så har jag en bokad tid imorgon för W röntgen och urinprovstagning så det passar ju bra

Så nu går vi på tårna här hemma igen..att ha EN sjuk hund är skit att ha TVÅ är KATASTROF! och jag är så rädd att det ska komma ett anfall som inte går att häva  

Hade banne mig ingen aning att Ep kan debutera så tidigt (om det nu är det) inte heller att det är vanligt hos settern..men nu vet jag både det ena och det andra (Google)

Känner mig verkligen så ledsen..min fina Walter..det var ju inte såhär det skulle bli...

-------------------------------------------------------------------------------

2016 visade sitt fula tryne redan tre dagar in på det nya..satte ribban liksom och då bävar man, det gör man...

Vi hängde med till käglinge även på söndagen, Walter fick springa lite och Vince sträckte ut och det märktes att han njöt av att få springa med kompisarna..även om han mest springer för sig själv

Sen hade jag väl mest fokus på lilleman men det enda förutom springandet för Vincents del var att han grävde lite..

När vi sen går ut från hagen hoppade småhundarna upp på stenen som ligger utanför hagen, Walter försökte, Vince gjorde det inte men vad som egentligen hände är det ingen som vet, för när vi går därifrån så går Vince konstigt, jag ser det direkt..han går spänt och verkar stel i nacken,han ruskar lite på sig och jag tänker först att det är öronen

Väl hemma kollar jag genom honom och han är stel i nacken och har ont, kan inte vända sitt huvud till vänster

Så jag ger Rimadyl, värme och lite massage tänker att det nog är en sträckning..  

Men det blir inte bättre snarare sämre och han har jäkligt ont och kan knappt stå upp, vrida på huvudet är helt omöjligt

Så vi åker in till akuten..

Vi får såklart vänta ett tag men Vince är ok så länge han ligger still och när vi gick in så tyckte vi bägge två att det såg bättre ut..

Att det sen bara är EN stackars veterinär denna söndag som ska ta hand om alla akutfall är ju rätt kasst måste jag säga..känns ju lite otryggt, tänk om det händer flera samtidigt som är lika illa på det, vad gör man då?? Eller för dom som redan ligger inne..

Nå, vi kom in till sist och veterinären som jag för övrigt tyckte verkade bra, misstänkte ett diskbråck men även eftersom han hade lite feber, hjärnhinneinflammation..  

Så han blev inlagd fick morfin mot sina smärtor och dagen därpå skulle alla undersökningar göras och prover tas..

Även om jag tyckte det var skönt att han fick hjälp så HATAR jag att lämna från mig Vince..det är som hjärtat på mig själv försvinner..  

I tisdags kom han hem och det var härligt att få hämta hem honom igen..tratt på huvudet och Fentanyl plåster på benet och rakad lite här och där men vid hyfsat gott mod..(inget diskbråck,endast något förkalkad vid en disk i nacken,lite atros i ryggraden,men inget som kunde förklara detta akuta)

Lite gnällig förstås men det kan man väl få lov att vara när man råkar ut för hemskheter  

Det som var värst var att han grät när jag skulle ut med W och lämnade honom hemma, det kändes inte kul..synd om W också som nu skulle behöva så mycket mer än vad han får just nu..

Men nu får man väl ändå hoppas att 2016 bjudit på det värsta så hädanefter kan det bara gå åt rätt håll

Fast jag vet att 2016 kommer att bjuda på en jäklig grej till..det gäller inte oss men det är så nära det kan komma..

På måndag är det kontroll röntgen på Walter och jag ber: låt det vara helt ok nu !!

För jag kan säga jag har varit en cm från ett sammanbrott och det är på riktigt det!

För övrigt kan jag skänka en stor tacksamhets tanke till mina vänner som ställt upp med bilkörning och till de som fixade ledigheten till mig och de godingar som ställde upp med turbyte snabbt! Puss på er!

Ett tips så här i förbifarten: Messmör är jättebra mot tröga magar på hundar..bara så ni vet! ;-)

Tjingeling!

Två dagar in på det nya året och små, små snöflingor kommer ner..trots att jag sagt att nu kan snön hålla sig borta (kan den inte komma i december så) blev jag liite glad..

Vintern är ju trots allt inte över, så hade nu dom där små snöflingorna blivit stora snöflingor och lagt sig så fint på marken och det hade varit torrt o kallt och lite solglimtar och så vidare ;-)  

Ja då får det gärna snöa på och vi behöver kyla så alla fästingar försvinner, för som det varit tills nu så kommer fästingarna ta över helt o hållet (hemska tanke) o mördarsniglarna det är inte lönt att tänka trädgård o rabatter överhuvudtaget dom uslingarna kommer att tugga upp allt..

Idag hängde vi på för tur i käglinge, vi tog det lite lugnt, ett par hundar bara och hagen utanför området..

Walter fick springa lite åt gången och jag kopplade upp honom mellan varven så jag tror nog att vi inte överansträngde honom..han själv hade nog kunnat springa ännu mer men unghundar vet ju inte sitt eget bästa,glada var dom bägge två..

Vincent var extra glad, han har saknat sina kompisar, ett par gånger till i lugnare tempo sen kan Walter nog få träffa ALLA kompisarna och det ska bli så skönt! För oss alla!

En undran har jag dock om vi backar tillbaka till kylan,för det var rätt kallt i morse, HUR ska jag klarar av när det blir kallare tro? Nu har jag gått omkring med mössa o vantar i +grader o svettats, varför vet jag inte, kanske för att ÄR det vinter så ÄR det oavsett temperatur och sen är det här med mössa så himla bra..man behöver inte kamma sig på morgonen..

Men det får bli hur det vill,jag är beredd (tror jag)

Fortfarande så knallar det på runtomkring och jag undrar HUR MÅNGA JÄVLA RAKETER HAR FOLK???  

Igår kväll stod två killar på andra sidan trottoaren o böjde sig ner o fixade med nåt på marken och det sa mig att dom höll på med raketer  

Hoppades o bad i mitt stilla sinne att vi skulle hinna in men bedömde det som tveksamt, glodde på dom och dom glodde tillbaka och jag tyckte jag kände igen ena killen.. vi ökade takten lite och vi kom ända fram till ytterdörren innan "bomben" briserade, för en bomb var det banne mig, den satte igång alla bil larmen..  

Så jag skänkte en tacksamhetstanke att dom väntade med att smälla, för det gjorde dom faktiskt (väntade) den hade kunnat gå av mycket tidigare, så det stämde nog att jag kände igen killen..ibland lönar det sig att känna grabbarna i området..

Snart har denna låånga ledighet nåt sitt slut och det är dags att möta verkligheten och det är skönt på sitt vis att allt återgår till det normala..normalt och lagom är mina favoritord och jag hoppas det ska genomsyra detta nya år förutom när det gäller pengar förstås, då vill jag gärna att det ska vara tok mycket, inget lagom där inte..;-)

Tjingeling!

Ja,ett sista inlägg får det bli så jag sansar mig och inte går ut o vrider nacken av alla jäklar som smäller just nu..ursäkta språkbruket men ibland är det just dessa ord som sätter rätta känslan på hur det känns.. så SATAN,JÄVLAR,och FAN..

Läste "nånstans" att folk som svär har ett gott ordförråd, inte som man sa förr att det var ett uselt sådant om man svor..

Det låter ju bra, inte för jag svär sådär jättemycket men ibland duger inga andra ord som nu till exempel..

När min son gick i grundskolan tyckte läraren att han använde lite för många svordomar, så i ett utvecklingssamtal föreslog hon (för det var en hon) att han kunde använda ett annat ord när han blev arg

Hon som för övrigt hette Barbro föreslog "järnvägsspår"..det var ju inte så att vi tyckte svordomar var något bra men nog kunde vi väl båda föräldrar använda något sådant ord, mest var det nog jäklar..  

I mitt tycke inte så farligt men vi har olika toleransnivå..och denna Barbro hade en väldigt låg toleransnivå med allt..synd att jag inte fick träffa henne senare i livet..då jäklar hade ni fått se på järnvägsspår..!

Sen har jag testat detta ord,inget vidare kraftfullt tycker jag.. inte då och inte nu, speciellt inte nu..

Men kanske ska jag ändå öppna dörren och vråla JÄRNVÄGSSPÅR!!, om inget annat så är det ett nytt ord i detta sammanhang för jag tror inte de använder det i skolan idag..definitivt inte idag..dagens ord är nog mer könsbundet och grövre

Hundarna ligger o sover trots allt, Walter har kollat upp ett par gånger..

Vi var ute vid 16 en snabb tur för inte sjutton höll dom sig i skinnet då heller..är folk helt vettlösa..?!?!

När är det tänkt att man ska kunna gå ut lugnt o fint?? Om c:a tre veckor eller??

Hoppas det blir lite lugnare om en timme eller så, pågarna måste ju ut om dom ska klara sig ända till 03 eller när idioterna slutar smälla JÄRNVÄGSSPÅR säger jag bara!!

Vi fick i alla fall en härlig tur i förmiddags, vi drog långt ut på golfbanan där hördes inte en endaste raket..jo lite, fast på håll och då är det ju lugnt..

Man märker på Walter att det där med koppelpromenader kan vara nog nu och jag håller med, snart vågar vi nog släppa loss ;-)

För övrigt ser jag framemot ett bra 2016 eller jag hoppas och önskar att 2016 blir ett bättre år!

GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR !!

Sista onsdagen detta året..och det har varit mininyårsafton sen några dagar innan jul,för då startade dom upp, ungjä......!!

Så hur ska man kunna planera sina promenader?

Man kan ju inte veta när det smäller och det räcker ju med en för att Vince ska tycka att den där promenaden kan vi skippa, är vi då långt hemifrån är det kämpigt värre

Sen ska då denna kvinna hålla sig lugn o fin och det är heller inte det lättaste, helst av allt vill jag DÖDA, ja precis så.. blir rasande på alla idioter, för det värsta av allt är ju att vissa av dessa gele'hjärnor vill skjuta raketer efter oss och inte bara efter OSS utan efter alla som går och står där ute..det är det nya nu eller det har väl alltid varit så, mer eller mindre..

Ambulanspersonal blir beskjutna inne i stan, hemtjänstpersonal likaså..

När fan ska man ta bort detta skit?!?

På många sidor på fb dryftas detta och man kan bara tappa hakan över alla kommentarer.. ett ljushuvud tyckte att vi motståndare till raketer skulle lyfta blicken och tänka såhär: Förbjud hundar som orsakar så mycket rädsla året runt och skiter tungmetaller och antibiotika!?!

Sen vips blev det en debatt om att plocka upp skiten efter hunden,sen tog det en sväng om in i flyktingdebatten också

Om folk bölar så mycket över att inte få skicka iväg tusentals kronor upp i himlen så hade det varit helt ok för mig OM det bara smällde när man "ska" dvs mellan 18-02 för det är då det är tillåtet att smälla på allmän plats PÅ NYÅRSAFTON!!

Annars ska man söka tillstånd och det kan jag ju ge mig sjutton på att INGEN av alla dessa som smäller konstant har gjort..

Sen kan jag inte fatta att man låter småglin vara ute själv och smälla, sen vet jag ju (vis av erfarenhet) att man inte vet allt vad ens ungar hittar på och raketerna kan ju ett äldre barn förse dem med eller i värsta fall föräldrarna själv

Men häromdagen var ett gäng ungar ute och smällde på innergården och den yngste var typ 5 år och den äldste högt räknat 10...

Walter har klarat det rätt bra,bryr sig inte så mycket och jag vill och hoppas att det håller och det är väl därför man tassar fram lite på tårna för TÄNK OM dom skjuter iväg en raket efter honom..

Därför blir man också lite skärrad när man möter ett gäng efter mörkrets inbrott speciellt när man hört dom smälla och de kommer emot oss..lättnaden när man hör en av dom säga: titta där är Vince" Sen står ungarna och jag och snackar lite och jag ber dom att inte smälla nu.. Nädå, säger dom vi såg att det kom en hund..dom fattar inte att skadan redan är skedd för den raketen dom sköt INNAN dom såg Vince..men jag är tacksam över att många av ungarna runtomkring känner Vince så man kan snacka med dom..ibland kan det bli motsatt verkan om man ber nån låta bli..så därför håller vi oss i krokarna till detta är över, åtminstone mellan 11-01 innan dess kan vi ge oss på tur..

Har provat att sätta in fettvadd i öronen på Vince och en aning bättre blev det..ska bara komma ihåg att ta ut det också mellan varven, hade glömt det, så i morse plockade jag ut dom satt så fint kvar i örat;-)

För övrigt mår Walter mycket bättre och jag hoppas det fortsätter så

Det som känns lite lurigt är att man inte vet varför..nåt EP-anfall tror veterinärerna inte att det var utan nån form av allergisk reaktion så lungan svullnade, klibbade ihop och gav akut syrebrist därav krampanfallet och troligen ett lungödem redan då..(andats in nåt toxin,propp?)

Ett till lungödem nere på kliniken fick han fast då var fradgan rosa färgat kan inte komma ihåg riktigt hur det var hemma, kan bara se framför mig all den vita fradgan då när han låg på sovrumsgolvet

Naturligtvis ältar jag detta, för tänk om det händer igen, för vad var det som gjorde honom så sjuk??

För han kunde ju dött, det sa dom flera gånger och det känns så gräsligt att inte veta

Men jag sover nu om nätterna,fast fortfarande kan ett mystiskt ljud få mig att gå i spinn som häromdagen när jag precis gått in för att duscha, hundarna låg så fint och sov i varsin soffa..Men sen..

tre dunsar och jag flög upp och ut (tur jag har nedrullat för det mesta)

Fast det var bara W som jagade M ;-)

Ett gott slut på detta året med hopp om ett väldigt gott nytt!

Tjingeling!

En GOD fortsättning är väl nåt man kan hoppas på, nåt att önska..mer kan man inte göra

Walter är på bättringsvägen,det tror jag åtminstone..men så fort (som idag) det rosslar till lite, så går jag i spinn..jag har fått magkatarr, det känns.. och det är inte alls konstigt att en test på fb visar att jag var "skriet" "ständigt orolig över att nåt oväntat kan hända"  kan NÅN klandra mig?? I såfall vänligen ger er till känna! Jag tänker på den kvinnan jag mötte innan jag skaffat Walter som berättade om alla hennes hundar som blivit sjuka, rejält sjuka,  

några innan dom ens fyllt 2 år..allesammans..det var höftleder,förgiftningar, hjärtfel och gud vet allt och jag tänkte: hon är inte riktigt klok..NIO hundar och sån otur..kan man ha det?!?

Nåväl jag har inte haft nio hundar,men 4 sammanlagt, setter allihop och min första levde tills han blev 14 och det enda jag var inne akut med honom var ett getingstick på nosen..14 år mina vänner och valp in i det sista..  
 jag har varit trogen rasen, fast sen tog turen slut..Zeb nr 2 fick problem med njurarna, fast vi klarade av det hela med special foder o nån medicin, sen levde han nästan tills han var nästan 11..fast det slutade med perinealbråck..

Nr 3 är Vince och han har då råkat ut för grejer, en del småtjafs som för lite tårvätska,analsäckarna.. dessa bägge grejerna misslyckades djursjukhuset grovt med kan jag säga..sen klämde han till med en förgiftning och ett tag efter det kraftig mag o tarm infektion, sen kom då prostatan/kastrering och sen utväxt på tassen/op..säkert har jag glömt något..

Walter hade jag hoppats skulle visa sin friska sida, fast han har ju redan både navelbråck och krok svans..navelbråcket visste jag ,krok svansen kände jag att det var en liten knuta på svansen.. fast jag visste inte att det var just kroksvans.. genetiskt kan det vara minsann och sen så tar han då priset i att bli akut sjuk och är det då början eller får han vara frisk sen, det är frågan!?!  

Det är ju inte bara ångesten att förlora sin hund det handlar om.. det handlar om pengar också och då kan ju vän av ordningen fråga sig VARFÖR man skaffar en hund till när man redan har en hund med otur..och ja, vad svarar man på det då?!? Jag kan bara svara KÄRLEK och något så egoistiskt som att jag VILLE HA innan jag blir stelbent och dement en SETTER till, den vackraste av dom alla, en sista medans jag orkar..sen blir det nåt litet,bjäbbigt ;-) när jag blir pensionär.. om jag har råd förstås men hur kan man leva livet UTAN hund???? Så jag måste ha råd,bara måste..

Walter lille gubben.. nu ser du till att bli helt friskförklarad nästa gång vi går till dom bästa som räddat oss så många gånger Alfaveta!och Vince du får hålla dig i skinnet,inga konstigheter!

Julafton gick bra, Walter skötte sig fint,trots mycket folk..Vincent fick jag hämta i halvlek efter maten och jag var så tacksam och glad för det..tyvärr räckte inte allergi tabletterna till för värdinnan, så hon fick problem med andningen och det känner jag mig väldigt ledsen för..nu mår hon bättre tack o lov för det!  

Att ställa upp så för mig så jag kunde ha Walter med från början och sen Vince,allt för att jag skulle kunna fira jul med Liam det är så fint tycker jag och jag är återigen tacksam över att vi alla har kunnat vara vänner..

Liam blev dödsförskräckt av tomten och ändå tyckte jag det var en stillsam tomte,det hjälpte inte att tomten ville ge paket,nä då.. Liam skrek för livet, så inga fina kort med Liam på tomtens knä ;-)

Egentligen tänker jag vareviga gång att det inte är klokt med alla dessa paket,jag tror nog Liams hjärna kokade över..fast det är ju så kul att få ge till honom och varför inte liksom.. måste jag ha dåligt samvete för att jag köper julklappar till mitt barnbarn??  

Nu när det är kris o katastrof får en känsla att det lilla man äger och har ska gå till människor som flyr sitt land..ja, det är hemskt det som händer, det är det..men jag vill välja själv och det lilla jag har vill jag ge till dem som är mina..

Snart är julhelgen över och nästa helg stundar, den värsta av dom alla.. NYÅRSAFTON..fast hade ALLA människor koncentrerat sig på just den dagen med att smälla raketer hade jag inte sagt ett skit..för då vet man och kan rätta sig därefter,men detta jävla smällandet hela tiden, det får mig att önska livet av varenda en som smäller..ja, så är det, jag blir fullständigt vansinnig, vilket INTE är bra för junior..  

Häromdagen var vi nästan hemma när några idioter brassar av en rejäl raket, Vince fixar inte raketer ,skott vid jakt är ok raketer är det INTE.. han blir så rädd och vill fly..   Walter blev också rädd fattas bara..jag höll mig lugn inga svordomar om död och förintelse kom över mina läppar, jag var lugnet själv..

Nu är jag ju bekymrad, hur blir det på nyårsafton.. blev W så skrämd, är det kört??  

Just nu smäller dom som sjutton och bägge två ligger och snarkar så kanske klarar vi denna nyårsafton också, denna ingång till det nya (bättre) året 2016

Man kan ju bara önska!

Tjingeling!

I går morse vaknade jag av ett konstigt dunkande..första tanken när jag såg honom ligga där, var att han fastnat under korgstolen och inte kunde komma ut

Men så bra var det ju såklart inte..Walter hade ett epilepsianfall och det såg alldeles förfärligt ut med fradga överallt,han hade kräkts sidan om och kanske var det de som utlöste det hela, det vet man ju aldrig

Konstigt var jag lugn,som om jag stod bredvid mig själv och tittade på

Walter vaknade efter ett tag, kände inte igen mig och han morrade..just att han morrade o inte kände igen mig tyckte jag nästan var värst..

Efter en stund verkade han vara som vanligt och vi gick ut så dom bägge fick göra det dom skulle och för jag skulle se hur han var..

Det var fortfarande som om han inte visste riktigt vem jag var och det var den snabbaste kissrundan jag gjort

Väl inne blev han sämre igen,tungt att andas och med ögon som jag inte kände igen..

Tack o lov har jag nummer till de bästa veterinärerna och dom var på väg

Nettan från glada hundgänget kom med bil och jag kan säga det var en stor lättnad att lämna över ansvaret till kliniken för även om jag höll mig ovanligt sansad, så ville jag lägga mig på golvet och skrika NÄ,NÄ,NÄ,NÄ

Walter var mycket dålig men proverna visade på frisk hund ingen infektion, ingen feber..

Röntgen visade fläck på lungan,lunginflammation och han hade  lungödem, inget i magen för jag tänkte på alla grenar han tuggat i sig dagen innan..

Dropp och injektioner av allehanda sorter, han låg utan minsta reaktion länge förutom när han reste sig upp och sträckte sin hals för att få mer luft, blodigt skum runt munnen och vid ett tillfälle såg det ut som han slutade andas..

Det var jävligt!

Idag mår han bättre,förändringen på lungan är där fortfarande  det är fortfarande mystiskt det där med VARFÖR..men han mår bättre!

Imorgon ska vi dit igen och deras telefon nummer finns bredvid mig att ringa dag som natt..jag är mycket tacksam!

Walter kommer aldrig mer att bli kallad röv vare sig i tanke eller skrift för mig får han gärna äta upp allt jag äger och har, bara han blir helt kry igen!!

Det hemska är hur fort allt kan gå..från tjosan,hoppsan ena dan till knalldålig nästa..och han har varit precis som vanligt hela tiden..som veterinären sa enligt proverna är det en frisk hund..

Det jag inte kan få loss från näthinnan är bilden av W liggandes där skakande och sprattlande och jag sov inte i natt..vet inte om jag någonsin vågar sova igen! Usch!!

-------------------------------------------------------------------------------