Nä, nu är det dags att plocka fram pälsmössan..(om jag hade haft nån)

Tyvärr jag ingen sådan, just en sån härlig pälsmössa såg jag på "bondens marknad"..och jag tänkte "en sån SKA jag ha..fast i lördags när det var sista marknaden för i år, då låg jag avdomnad i sängen..så kan det gå..får hitta min pälsmössa någon annanstans..för idag kände jag det..den där bitande kylan..kan ju åtminstone börja med att sätta in gympa dojjorna, tur att jag åtminstone hade strumpor på i kväll..  

I kväll blev det uppdelad tur, halva gänget hade redan börjat gå när T och jag kom dit..men Zindy..hon svek oss inte..;))   hon stack ifrån matte och följde med oss istället hela rundan..sen gjorde hon rätt i att hålla sig undan när vi till sist sammanstrålade..   ja, dom där djuren..vet mer än vad man tror..  

Vince släta, nybadade fina päls är ett minne blott..nu ser han ut precis som vanligt..;)  

Otto lurpassade på oss när vi kom hem..inte helt lätt att ta kort på denna vilding.. söt som socker är han..        

Läste i morse om lilla Kevin..hade läkarna tagit det här på allvar från början, så hade chansen att pojken överlevt varit större..det var miss på miss och man blir rent rädd..stackars föräldrar..att förlora ett barn är något av det värsta och när man då dessutom kämpar för att få hjälp och uppmärksamhet och ingen verkar bryr sig..usch och fy säger jag bara..

Har precis läst ut en bok skriven av Ann Berg "lilla ängel" som just handlar om detta, att förlora ett barn..

Ann känner jag..vi umgicks i vår ungdom..vi fyra..Thomas o Ann, Uffe och jag..

Det är 27-år sedan det hände..men när jag läser boken kommer jag ihåg..

Finns saker som jag absolut skulle gjort annorlunda.. inte avvaktat..för så sa vi.."vi väntar tills dom hör av sig" efter det där hemska samtalet att något var fel..

Det var förmodligen för man inte visste vad man skulle säga, rädd för att säga fel saker, rädd för att störa osv..  

Det är en bra bok, med mycket känslor, utlämnande och rak..

Har tänkt mycket på min väninna idag..sms i morse och då var det snart dags.. det är bra med sms, då kan den andra bestämma om hon vill/orkar ringa upp..och det gjorde hon senare och allt hade gått bra..SKÖNT!!  

Gjorde så när mamma hade dött..kunde inte säga det högt, men att skriva det kunde jag och väninnan ringde tillbaka och då visste hon redan läget och jag behövde inte berätta..världens bästa uppfinning, SMS..

Nu ska jag krypa ner i soffan och värma mig och titta på något så glyttigt som "ensam mamma söker"..;))

Tjingeling!!