Igår var INTE jag på backen..inte för det är någon sensation det händer att det blir andra planer på eftermiddags rundan..

Men igår var jag inte där uppe och igår hände det som jag ibland mardrömsfantiserar om..

Atlas blev attackerad av "slaktaren" som egentligen heter Shrek..

Denna hund har jag hört historier om ända sen jag flyttade in här..

De bor i området och killen har honom ofta lös vilket övergår mitt förstånd..

Själv har vi  haft nästankontakt några gånger, en gång när jag låg på alla fyra i rabatten på framsidan med Vince bredvid..då kom han..och om man nånsin har tänkt att jag har lite svårt att komma upp från knäböj skulle sett mig då..snabbare än snabbast..OM det skulle blivit något då vet jag inte, för både hund och jag befann oss på insidan om dörren..men jag hörde honom "Slaktaren"

Det allra tristaste i detta är att ägaren har en taskig attityd och vid flertalet tillsägningar om att koppla hundan ber han dessa "hålla käften" vilket gör rädslan ännu större för då kan man ju tänka att han ger fullständigt fan i det hela vad som än händer..

Men igår då uppe på backen, Slaktaren går direkt på Atlas o det tar väl en stund innan han släpper..rakad och sydd på tre ställen blev resultatet för Atlas, hans ägare blev också omplåstrad..

Denna gång verkade som om "Slaktarens" ägare tar ansvar för det hela..men skadan är ju redan skedd..

Som om inte det var nog för stackars Atlas hade han på morgonen blivit biten av ett betydligt mindre djur av okänd härkomst och fått en allergisk reaktion, svullnade upp med bulor både här o där och fick åka till veterinär och få x antal sprutor

Vilken jäkla dag för Atlas och hans familj!

Nu får "man" ju andas lugnt och fint och med "man" menar jag mig själv..det har kommit lite fler hundar upp på backen och dom flesta är trevliga och goa hundar och dom är mer än hjärtligt välkomna..;-)              

Men sen är det dom där tveksamma som man inte vet riktigt..som t.ex den stora svarta grandisen..vansinnigt vackra hundar, men Vince och han är inte riktigt på samma linje det har jag känt när vi passerat..då har ju hundarna varit i koppel och det är ju klart inte den bästa förutsättningen..  

Nu har den kille varit med gänget uppe på backen när jag inte varit där och då är ju frågan..kan jag vara lugn och samlad och släppa och inte veta riktigt hur det ska gå..jag menar ett par hugg från denna enorma hund klyver Vince som kaffeved..och eftersom jag nu har det här katastroftänket så vete tusan om jag vågar riskera det..  

Tjingeling!