Precis hemma igen efter en promenad med Vince i absolut skräck..på stigen, utan någon människa utan mobil (är bra o ha ibland) kommer gubben med sin pittbull..hör inte att hunden morrar..men när gubben böjer sig ner och slår honom med kopplet då hör jag det..ett mullrande och ett utfall..och min enda tanke är "att nu kommer han" det ynka klena kopplet kan omöjligt hålla..

Men det gjorde det bevisligen annars hade jag nog inte suttit här..Vince hade i varje fall inte gjort det..så rädd jag var..men på något sätt var det gubbens fel..hade han inte slagit sin hund..det var själva signalen till att gå i gång..gjorde han det för jag gick förbi, för att jag så uppenbart var rädd för denna hund..? eller var det en dålig tillrättavisning för hunden morrade..?

Den första tanken efter.. "förbjud dessa hundar" eller ännu hellre dessa totalt värdelösa hundägare!!

Kanske man ska beväpna sig när man går ut?

Vet i alla fall vilken runda och tid jag ska undvika framöver.

Fick i present när jag fyllde år "en sinnes utflykt" med isländshästar, meditation och italiensk mat..ringde i början på sommaren men då bad dom mig återkomma..vilket jag gjorde idag och då ser att syster min skickat mig en kommentar om just islandshästarna;) telepati?

I alla fall ska jag bestämma tid och återkomma, så då kan ju syster yster hänga på:))

Nu ska jag ta en stärkande kaffe tår och lugna nerverna..

Tjingeling!